VK: s Artikel om nattvardens målningar
Skulle det vara sensationellt att nattvardsmålningen var mindre omfångsrik av rätter, bröd och med mindre tallrikar än tavlorna som målades efter renässansen. Följer det inte med i människosläktet, våra generationers matsäckar? Kunde det vara så att själens tanke var kanske enklare då på Jesus tid, den visade på en enklare avskalad sanningsnivå mot sitt eget jag därav de hade lite mat, ja inte vet jag. De hade kanske inte hunnit få så många mögelalstrade matrester på deras bord just då.
Tidens gång och nattvardsmålningarnas konstnärer efter renässansen, började väl lägga till större portioner på mattallrikarna än det som var tidigare. Lite mer av kryddan, ovett mot varandra, blandat med att vi ska klandra och förfara kriga skövla mobbing, och med en touch av en slags själslig fröjd. Mögelmaten började svämma över på tavlorna, växa och öka i omfång och höjd. Vi tar och lägger på fat eftersom vi behöver, tänker inte på konsekvenserna som kanske kommer framöver, vi är bara så nöjda. Ser inte att matens gråvita färger växer av gamla oskalade rester.
Hyvla bort sina misstag och svårigheter, skuldsätta sig själv eller andra, se sina egna fel är hårt, och att synliggöra det stjärnemönstret som ligger vackrast runt hjärtats fönster är svårt, för där ligger väl kärnan i vårt liv och leverne. Den där innersta kärnan den som vi kom bärandes med vid födseln, den enkla avskalade sanningens kroppsbeklädnad, ditt eget jag.
Brödet och osten på Jesus bord var väl lätt att bryta? Men här och nu har osten snart torkat ut är hård som granit, och osthyvelns handtag har gått sönder, kvar en liten bit, likväl mönstret på fönstret det har immat igen, vi vill bara ha mera av den världsliga friheten. Det är väl inget fel i det, men blir det rätt när mögelmaten bara växer och osten gror blir hårdare dag för dag, och ingen av konstnärerna hinner skrapa av mögelfärgsresterna innan de tar till med de färska fräscha penslarna. Inte undra på att nattvardsmålningarnas konstnärer bara målar på och fyller faten.
Skog vatten och naturen har vi glömt bort, orken att bry sig om andras känslor ligger på isblock. Respekten och att värna om varandra famlar vi med. Ta bara som ett exempel en fortsättningsvis exponering i VK:s artikel om dess yttre nakenhet, i festlokalernas studentenhet. Men det är kanske en ny generationssvängning på gång en modernare nutida öppenhet som ska kallas för kärlek, respekt, ödmjukhet, och värme? Konstnärerna får nog fullt upp om de ska hinna med utvecklingsmåleriet. Ja! Jag bara undrar så klart.
Mycket vi lägger på tallrikens mitt och trångt kommer det att bli, om inte vi öppnar upp våra sinnen och ser, hur mycket vi har lastat på vår vackra sköra, tallrik.
Senaste kommentarerna