Det var inte dåligt att få 2 stycken oöppnade starköl ”Norrlandsguld” så här rakt upp och ned vid morgonkvisten.

 När gubben skulle hämta morgontidningen i brevlådan så låg de där och glänste som gull´e med VK tidningen. Inte fanns det någon avsändare heller, synd tycker jag för vi har ju blivit uppfostrad att alltid ska tacka för presenter, fast det kanske inte var till mig för jag har inte smakat öl på jättelänge, eller så var det till gubben, eller det kanske bara blev så att de hamnade där av slumpen, inte vet jag.

I alla fulla fall så började jag att läsa på flaskan vad ölet egentligen innehåller, det var det mest intressanta tyckte jag. Det står så här på etiketterna. Jag citerar.

”Det här ölet är precis som Norrland.

 Det är friskt och fräscht.

Det är inget tjafs och inga konstigheter.

Det är bara malt, humle och vatten.

Man skulle kunna säga att det är sig själv.

Om nu ett öl kan vara sig själv ”.

Jo tänkte jag, ölen kan säkert vara sig själv om innehållet stannar kvar i flaskan. Kan Norrland vara precis som ölet då? Jo om naturtillgångarna får stanna kvar i Norrland, precis som ölet stannar kvar i flaskan annars så kan det bli ett jäkla tjafsande bla..bla..bla.. och så vidare..

 Ja..a men vilken jämförelse och bara för att vi fick Norrlandsölen i brevlådan,  och jag började läsa på etiketten. 

Har tagit fram båten synligare för turister. Ni kan se den ännu bättre från ”lillåbron”, och vid brandstationen kan Ni gå ned till Älvkungen, köpa biljetter för att sedan åka turen.  

Hipp hipp hurra.. för att Sorseleborna och alla i överlag, får blicka över älven under  de vackra sommarmånaderna som vi har, och se den vita Älvkungatronen den som samlat in så många toner och traditioner.

Göran med dess gäng, kämpa vidare!  Här får ni en stor, jättestor applåd från mig.

Kramar till er alla som kämpar på bryggan och för bygd´a.

I helgen har det varit kusinträff i Färjstället, eller ska vi säga släktträff. För alla var med de åtta syskonen med respektive, deras barn och barnbarnen. Femtiofyra stycken tror jag visst det blev, de dök upp en efter en.

Notdragning lek och spel, fanns noga planerat på papperet. God mat sång och glada skratt ljöd över Sixten och Svea Linders mark, fredag till söndag.

Nostalgitältet stod vid backens kant och tyget fladdra sakteliga med, när stojet och pratet i mattältet hördes.

Men bäst av allt! Den sprakande elden som näst intill alltid är, den äldste av syskonen som sköter.

Imponerande hur hon kan få fram denna kvinna trivsel vid eldstaden, och smaken av den godaste kaffetår som kan fås.

kramen

Vid den gamla porten öppen dörr från förr, inget kan ta bort det, lukten från timrets levnadsdröm. Åren har förflutit timmar lika så, plogen den har brutit ödemarken som vi gärna står på.

Skira bleka tyger livet i sig självt, och den nötta bibeln hindrar ej betydelsen.  För husets alla knutar talar sitt språk, andas i tidestressen, inget att göra åt.

Men lugnet i dess glömdas såt, säger så till mig. ”Det är ingen tvekan! Här finnes rofylldhetens, spelemän.”

Klockan tickar dock, tidevarv sekunder, träget följer stocken sorg, och glädjens högsta sånger. Tick tack, tick tack tiden står ej stilla, dock den vill forma tideandans tolkningstimmar.