Kotte och politik

Förra veckan var jag i stugan och plockade kottar. Ni förstår jag behöver de till våren, tänkte lägga kottarna i botten av mina blomkrukor i stället för lecakulor.

Så! När jag och min ”kottpinne” gick till skogen och började vår plockning, så tänkte jag lite på det ena och det andra och ett av det ”andra” var politiken.( Hur man nu kan tänka politiskt när man är i skogen och solen stod högt på himlavalv, då ska man ju stressa av och inte jaga de stackars politikerna som har blivit handplockad av folklig penna). Men det kunde tydligen jag!  Så här blev min vandring i resonerande tanke som fortsatte mellan tall och gran lingonris och lav, och så var det tur att det inte regna den dagen det tog cirka en timma att få korgen full, jag är inte så vig i muskelpartierna, och ”kottepinnen som jag hade tillverkat var i det kortaste laget. Nog om detta!

Politiker väljes en efter en till regeringen, och jag vill ju välja de som kan ge mig och andra trygghet i välfärden, de som i livet har fått kött på benen så att säga. Jag fortsatte mina funderingar och undrade.  För ska de kunna medverka till en värld som genererar mer säkerhet skydd och garanti, tror jag det ska vara de människor som i grund och botten har fått stå i, helt utblottad och ingen peng med många ärr i själen, jag menar de som har orkat igenom sådana situationer, och kommit igen. Det låter så där eller hur, men visst blir förståendet och empatin för andra människors situationer mera tänkvärt i själva kroppen och knoppen då, och de kan känna igen sig i den grå manteln som bärs av de som här i livet har inskrivet tungt leverne så som fattigdom, drogproblem, sjukdom eller mobbingen. Detta var några exempel förstås, för det finns så mycket mer lidande i detta tidevarv som krossar oss.  

 Men! Om de nu finns politiker som har varit så långt ner i bottenskrapet, och tagit sig högre upp på stegen, kan girigheten ta över istället då, för att de får högre löner och en bra status att stå på, och glömmer de bort så småningom att de en gång hade fått gå igenom ”prövotider”?  Blir de då den perfekta politikern om de skärmar av sig problemen? Kan vi människor verkligen glömma olika situationer där ondskan har florerat? Det sägs ” Tiden tar ut sin rätt” och på något sätt så grundas den på att ingen går fri, och ingen har ensamrätt till framtidsutsikten.   

  Om vi går vidare och tar fram en bra sak inom varje parti och förenas till bara ett enda parti så att säga och kastar bort orättvisorna, och vi tar fram det egentliga grunderna istället där alla har en gemensam sak tillsammans, att bara vilja leva, om vi börjar där. Vad skulle det bli då?

 Men det går väl inte heller! Ja så gick mina funderingar fram och tillbaks,

 I alla fall. I mitt resonemang till mig själv och i min ensamhet bland tallar och gran så tittade jag liksom förstrött i kotte korgen för att se om det har ”ränt” något i bär hinken. Jag var ju bara inne i tankarna om politiken, och utan någon som helst reflektioner på vad jag hade plockat i för slags kottar.

Där låg massor av kottar som vecklats ut i solen och värmen, de hade lite skavanker här och där, och de gav intryck av att de hade levt i skymundan en längre tid såsom i snöoväder i kyla tö och is, har de måhända försökt kämpa för sin överlevnad i den atmosfären där mossan näst intill, hade växt över kottarna. Dessa gamla fröhus har säkert sett myror flugor spindlar och ormar som rumsterat om i kärnhusen deras, tänkte jag. De har säkert också blivit nedtrampade av människofötterna eller av djur som har skogen som sitt tak. Ja då förstås så förflyttade jag mig tillbaks till de som sitter och regerar inom politiska kretsar, så jag sa till min ”kottepinne”. Även om det är en ungdom eller en gammal stofil som står där vid talarstolen så skulle jag nog vilja att de ska likna dessa kottar enkel men beprövad och med ett ärligt uppsåt. De ska inte ha läst sig till politiker eller åkt på ett bananskal in till regeringspodiet, de ska kunna vara ärliga i sina svar och ifrågasätta även sin partikamrat, men på ett bra och förnuftigt sätt. Inte vara rädd för att stick ut i mängden, spelar inte heller någon roll om de har kavajslag och slips eller vanliga hängselbyxa bara de har erfarenhet av uppriktighetens valkar.

 Nej. Så fantasifull och blåögd ska man nog inte vara att man tror det kan bli så! Här i livets skola ska vi slåss och kämpa fast man inte vill mot ett varande där makthungriga kontrollerande simpla metoder och religioner blir i ett perspektiv av krig och hat och oreda.  Ödmjukhet respekten för varandra var är de orden i dag, de uttrycken har också på något sätt mossan överrumplat. Tycker ni jag är dum så är det okey, för jag har blivit för halv gammal för att ta åt mig, och så här tänkte jag precis vid den tidpunkten.

Efter att jag hade traskat runt ett tag så bestämde jag mig för att gå vägen tillbaks till stugan, där ställde jag kottekorgen på altan och en blev då glad det var min dotters katt ”Ella”. Hon älskar kottar lyfter upp de från korgen med försiktighet, och ibland så undrar jag om hon tror det är barnen hennes. Hon bär de i munnen ibland och jag kan hitta skogskottarna överallt, i hörnen eller under soffan.

 I all denna mossa, politik och kottresonemang så hoppas jag att mina kottar ska om inte annat ge trivsel i blomkrukorna till våren så att mina blommor kan blomstra. Där det vackra får ta över, och med färger som skiftar i kärlekens favörer. 

Kramar