Jordklotets ägor

Det gör ont i själen när jag ser småfåglar fryser, det gör också ont i själen när tanken går till uteliggare här i världen. Folk som inte har en gnutta chans att komma in i värmen, lägga sig framför sprakande elden, och värma sina frusna händer.

Kylan är hänsynslös för allt levande väsen, precis som den inbyggda egoismen vi har i kroppens celler. Den titta fram någon gång då och då, tar sats och växer sig starkt likt rimfrost i kläder och hår, och världen blir så kall formas till rustning av stål.

Ja! Inte var jag så positiv i dag, men kölden liknar dess maktegenskap, inget samvete eller empati för hemlösa och de som är fattig.

Rimfrost i fågeldun

Rimfrostens bud

Fågelfrön i hus

Värmer i största kyla