När jag blir gammal vill jag bo hemma så länge det bara går även om jag glömmer bort saker, eller inte hittar vart tv:n står, och jag tror jag är inte ensam om det.
När jag blir gammal och känner att det är dax för mig, jag menar då när jag verkligen vill. För ingen kan tvinga mig till något även om jag har en början till en ålders demens. så ska jag kunna få komma bort ifrån en större lägenhet till en mindre, och få ett tryggt boende där jag vet att jag ses över dygnet runt av personal.
När jag blir gammal och inte finner emellanåt (inte alltid,) min egen säng eller när jag inte hittar toaletten eller när jag står och funderar vart jag är, så borde jag som samhällsmedborgare få den rätten att söka till ett äldreboende. OCH det skall då FINNAS TILLGÄNGLIGA TOMMA LÄGENHETER SNABBT OCH SMIDIGT.
Jag skall kunna i samma anda ta med mig de trygga sakerna som ger mig lugn och tröst på äldre dar. Som exempelvis. Tv, soffa, min egen säng,böcker, symaskin, tavlor med mera med mera. för det är saker som jag är rädd om och som jag ännu mera blir rädd om när jag blir riktigt gammal, och som i min värld skapar trygghet. För då vet jag att det hemmet är också mitt hem. För trygghet finns också i mina minnen, och INTE i ett kalt rum med rörsängar, även om personalen som jobbar där är omtänksam kärleksfull och tålmodig på det boendet, som exempelvis backen.
Jag skall heller inte behöva som pensionär ha stress på mig själv på ålderns höst och tänka att nu medan jag någorlunda är aktiv i mitt tänk och aktiv i min kropp så måste jag säkra min plats på tranan eller sibylla. Men även om jag vill allt detta som jag skrivit om så tänker jag Ändå, som så….
Det bästa för mig är väl då att börja söka och ställa mig i kö för ett boende på Tranan eller sibylla här i Storumans kommun och det redan nu! Verkar det som, så kanske jag får beviljat ett rum om tio femton år.
Nu är jag 62!
@ Annevi
Senaste kommentarerna