Äldrevården i Storuman, vad är rätt och vad är fel?

 

Vi som anhöriga till våra gamla står emellan vad som är rätt och vad som är fel, och jag anser att Storumans kommun pressar anhöriga på ett fult sätt. Istället för att se till att de gamla får sitt särskilda boende eller trygghetsboende så snabbt och smidigt som möjligt så läggs det på oss.

Ni skyller på ekonomin. Ni skyller på att det är svårt att rekrytera personal. Det finns många anledningar för att ni inte skall kunna ge äldre den vård de behöver.

Nu tar jag det igen…

Om jag som gammal och behöver ett boende för att jag inte kan fortsätta bo i min gamla lägenhet ensam., även om jag betalar det högsta för hjälp av hemtjänsten så ska jag inte behöva höra att där inte finns lägenheter att flytta in i.

Jag ska inte behöva höra från er att ni har anhöriga, eller att det finns plats i Tärna, eller att…

Har du anhöriga kan du vara där i någon vecka och sedan får dina anhöriga avlastning genom att du bor en eller två veckor på ”boendet” på Storumans sjukstuga.

Eller att.. dina anhöriga kan ta hand om dig, och samtidigt kan du få hjälp av hemtjänsten eller……

Ja det finns många sätt att komma undan ekonomiskt för kommunen vad det gäller de äldre.

Vad är rätt och vad är fel?

 

När jag har kämpat för att få stanna i mitt hem, och så länge jag kunde säga Nej tack jag klarar mig med hemtjänsten, och jag har haft en stark övertygelse om att klara mig själv i många många år, ja då ska jag inte ha den minsta chansen eller rätten som vi alla andra att finna lägenheter när jag känner det är dax, att finna en lägenhet som jag känner är mera lämplig. Där jag kan få ta kontroll över livet, och få fortsätta röra mig fritt över de gränserna som jag klarar av. Där det också finns behoven och den servicen jag behöver för min trygghet.

Där skall väl finnas fler tomma lägenheter utöver de befintliga som täcker åldrandet här i Storumans kommun när så behövs, kan jag tycka.

Men så är inte fallet här i kommunen.

Rätt eller fel?

 

Så kommer vi till det här med att högt uppsatta professorer som säger…

Rör inte en ålders dement  för mycket. Flytta inte på dementa, de blir väldigt oroliga, frustrerad, argsint, ledsna och så vidare. Visst håller jag absolut med till en viss del.

”De skall inte flyttas på FÖÖÖR.. mycket”

 

Läser ni  ord som dessa professorer  uttryckligen säger, ni som jobbar inom socialtjänsten eller ni folkvalda inom Storumans kommun.

Gör ni det?

Då borde ni också se till att de äldre som finns inom kommunen INTE FÅR BLI FLYTTAD FÖR MYCKET.

Vi kan ta ett exempel.

När det nu inte finns tillräckligt med lägenheter, eftersom ekonomin verkar stå på noll, så får de äldre  flytta från hemmet till anhöriga om de finns förstås. Sedan blir det avlasningsboende  i en till två veckor endera här eller i Tärna, beroende på om det finns plats. Sedan tillbaks till anhöriga. Tillbaka igen till ”backen boendet” efter ett tag hos anhöriga.  När inte anhöriga orkar längre eller inte har den tiden, blir det tillsvidareboende på ”backen” i väntan på lägenhet som då handlar om en väntan på flera månader,eller år. Man kan uttrycka det så här

STORUMANS KOMMUN FLYTTAR ÄLDRE FÖR MYCKET!

Vad är rätt eller vad är fel här?

 

Här kommer vi anhöriga mer in i bilden också vi får pressen på oss att INTE hälsa på för mycket och ta inte hem gamlingen varje helg eller så. Helst ska det vara över storhelger. För vi anhöriga skall inte heller flytta våra gamlingar för mycket! Säger professorer, som har forskat om detta.

Vilken spets skall vi dra detta problem mot, när det är dubbla budskap?

För även om vi inte hör av oss, så finns vi anhöriga inpräntat i minnet på våra gamla föräldrar, och oron finns där hur som. Inte försvinner de helt apropå, även om gamlingarna inte flyttar på sig. Sorgen, saknaden, förtvivlan med mera, är också där och gnager av olika orsaker, fast de kan inte uttrycka sig i orden, och dessutom kommer nya orosmoment.

Var är min symaskin, mina stövlar mina lakan , jag vill hem och så vidare.

Hur än vi vrider och vänder så har vi ändan där bak, kan jag tänka.

Men värst av allt, det är varken anhörig eller kommunen som har blivit offret i sammanhanget, det är den gamla människan.

Hur skulle ni vilja ha det själva när ni blir gamla och hamnar MELLAN STOLARNA för det gör vi alla om vi får ha hälsan kvar så länge.

Vad är rätt och vad är fel?

 

Jo… visst har sjukvården förändrats sedan jag jobbade åren på långvården och som nu heter ”backen” på Storumans sjukstuga.

Nu Finns där ingen ”terapi ”som det hette då, där ett sjukvårdsbiträde enbart jobbade med patienterna, och det handlade om att patienterna kunde efter sin egen förmåga sy tavlor, teckna, sjukvårdsbiträdet läste högt från dagens tidning, vävde, gräddade våfflor och så vidare… och det för att hålla upp exempelvis känslan av att ha ett värde.

Nu finns inget sjukvårdsbiträde enbart som genom sjukgymnastikens ledning kunde hjälpa till med gamlingarnas leder så de inte stelnade till allt för mycket

Undrar om fotvården är där?

Nu verkar det istället som om att det är  ett avlastningsboende eller tillsvidareboende, eller ska jag skriva avstjälpningsboende för äldre i väntan på lägenhet. Att vården har förändrats, jo… det har den. Men VI förändras inte som gammal inte själslig, så tänker då jag. Vi vill ha det vardagliga in i det sista, vi vill ha omtanke, ödmjukhet och respekt för den personlighet vi har blivit på gamla dagar. Vi vill fortsätta leva även om vårt minne sviktar, känna symaskin under våra fingrar, eller se stövlarna som står i hallen snyggt och prydlig uppställda eller…

Även om det är tillsvidareboende eller avlastningsboende så borde där finnas nog med personal för att de skall orka med att upprätthålla livsgnistan hos de äldre som ligger på backen, tills de får sina lägenheter.

Ja… vad är rätt och fel här?

Det är mycket jag skulle vilja skriva om, men svårt. Inte minst om den neddragningen som finns inom vården vad det gäller personalen.

 

Så! Storumans kommuns folkvalda.

 

Vad är rätt och fel när ålderns höst börjar krypa fram?

när ni sitter där själva som gammal och har tappat självkänslan.

Vad är rätt och vad blir fel när ni blir gamla och kämparglöden sakta men säkert slocknar, även om ni inte vill det.

Vad är rätt och vad är fel när eran livsgnista har sinat och inte finns längre att ta fram.

Vad blir rätt och vad blir fel, när ni inte får chans att sitta i er egen trygga soffa.

När så sker och ni blir gamla.

Tycker ni då det är fel att kämpa för överlevnad, varje sekund, minut eller timmar.

@annevi