Oväntade möten .

      Att alltså vara invald  i  en beslutande församling med förtroende från människor som förväntade sig att jag skulle föra deras talan gjorde mig ganska förskräckt !              Det jag sen mötte när jag väl satt i församlingen var inte alls det angagemang  jag hade väntat mig , utan det var en rent kompakt tystnad . Dvs utom från högsta hönset  i vissa fall då Kommunalrådet .           Här kom jag glad i hågen och trodde att här ska vi kämpa gemensamt för de som har det svårast i samhället .                           Jag provade även på att sitta i skolstyrelsen . En lika beklämmande upplevelse . I början var naturligtvis även jag tyst , måste ju avvakta och lära mig hur det gick till .Men eftersom det i det läget inte var något fel på mitt självförtroende började jag snart ställa enkla , raka , mycket besvärliga frågor . Men att hela tiden endast , som jag såg det , kämpa för att stoppa dom värsta dumheterna , gjorde engagemanget  väldigt frustrerande . Ofta fick jag höra hur bra det var att jag ifrågasatte saker och ting och många höll med i mina åsikter . PÅ KAFFERASTERNA !                                    Maken till samlad feghet får man leta efter ! Kunde inte förstå varför , eftersom det ju är mycket lättare att föra fram och argumentera för andras behov än sina egna .  Naturligtvis var det några som stod för sin åsikt , men endast ett fåtal ….

                                            Till mina Partikamraters heder måste jag säga att jag kände mig aldrig utfryst eller på minsta sätt mobbad .Men eftersom jag upplevde Demokratin så underlig ,( om ett ärende inte gick den förväntade vägen  kom det tillbaka gång på gång tills det blev som någon högre okänd makt ville ) , upplevde jag det till slut som meningslöst att slösa energi  och ilska till ingen nytta .

                                    Nästa gång ska jag berätta om mina iakttagelser på olika nivåer i det politiska livet .