Näringslivsfrämjande medel till landsbygden

Motion till Vilhelmina kommunfullmäktige

Näringslivsfrämjande medel till landsbygden

Vilhelmina kommuns nuvarande riktlinjer gällande bygdeavgiftsmedlens användning har en fördelningsprincip om 80 % till landsbygden och 20 % till tätorten gällande medel som föreningar kan söka. Föreningslivet på landsbygden hålls ofta uppe av ett fåtal personer som också kan vara engagerade i flera föreningar, vilket skapar svårigheter att planera och genomföra bygdemedelsprojekt. Fördelningsprincipen borde därför gälla även de näringslivsfrämjande åtgärder som finansieras genom s.k. 1329-medlen (som kommunen kan återsöka via bygdeavgiftsmedel i den mån åtgärderna godkänns av länsstyrelsen) eftersom dessa medel inte kräver medfinansiering av en förening.

I oktober 2014 gjorde ekonomienheten en uppföljning av fördelningen av bygdemedel åren 2010-2014. Där ingick både de medel som föreningar kan söka och de medel som avsätts till näringslivsfrämjande åtgärder. Att dela upp i endast två kategorier (landsbygd/tätort) var svårt och en ”blandat”-kategori skapades för de åtgärder som inte var destinerade till ett geografiskt avgränsat område utan som ansågs komma hela kommunen till gagn. Denna skrivning är dock subjektiv eftersom mycket på tätorten underförstått räknas komma hela kommunen till del (vilket givetvis kan diskuteras). Resultatet sammantaget uppgavs peka på en fördelning mellan landsbygd 38 % och tätort 30 %, resterande 32 % hamnade i ”blandat”-kategorin.

Om bidrag som hamnat i ”blandat”-kategorin tas bort blir fördelningen landsbygd 55 % och tätort 45 % under åren 2010-2014, trots att det innefattar medel med en fördelning 80-20%.

Tittar vi närmare på fördelning under dessa år, ser det ut som följer:

År	Blandat	Landsbygd	Tätort
2010	25 %	21 %	54 %
2011	58 %	29 %	13 %
2012	43 %	39 %	18 %
2013	24 %	64 %	12 %
2014	22 %	27 %	51 %
summa	172%/5= 34,4 %	180%/5= 36 %	148%/5 29,6 %

 

De näringslivsfrämjande åtgärderna verkar gömmas i ”blandat”-kategorin och kräver en uppföljning även om det inte står i riktlinjerna att dessa medel ska användas med samma fördelningsprincip. Men eftersom de faktiskt berör en del platsspecifika projekt är en sådan princip önskvärd. ”Blandat” kan alltså innebära övergripande satsningar som i princip hamnar på tätorten. Ovanstående balansräkning blir då än mer obalanserad utifrån en 80-20 fördelning.

Det var endast år 2013 som landsbygden kom upp i nivåer som närmar sig de stipulerade 80 % -en med 64 %. Då var det 3 miljoner till bredbandsanslutningar i byar som påverkade andelen. Tätortens andel drogs upp år 2010 av ”Bollhallen” med 3 miljoner och under 2014 med målning av kyrkstan och anläggandet av Bagarstugan. Men det måste ändå konstateras att under de fem åren slår tätorten i höjden rejält två gånger mot vad tätorten bör få tilldelat efter 20 % principen samt att landsbygden aldrig, någon gång, överskrider sitt 80 %.

Om en ”blandat”-kategori bör tilldelas 20-25 % då återstår en fördelning mellan landsbygd och tätort på resterande 60-20 eller 60-15.

Enligt utvecklingschefens sammanställning av enbart de näringslivsfrämjande medlen för åren 2011-2015 har medel från bygdeavgiftsmedlen utgått till Vilhelmina kommun för näringslivsfrämjande ändamål med en summa av 4 097 244 kr. Beloppen skriftar rejält år från år.

En del projekt är kommunövergripande satsningar (exv. Destination South Lapland och Leader Lapland) medan andra är mer platsspecifika insatser. För politiker och invånare är det intressant att få överblick över vad för slags satsningar som har gjorts de senaste åren för att kunna föreslå och prioritera insatser för de kommande åren.

Större kostnadsposter för mer platsspecifika projekt är:

2011                 Informationstavlor Övre Vojmådalen med 149 097 kr

2012                 Baksjötjärnområdet med 546 742 kr

Upprustning av Lisa Stemps stuga Saxnäs 51 526 kr

Återbetalning erlagda medel Pistmaskin Kittelfjäll 62 000 kr

Judomattor 130 359 kr

2013                 Brygga Fatmomakkestyrelsen 48 715 kr

2014                 Baksjötjärnområdet under (2013) 2014 (och 2015): 138 410 kr

Småbåtshamn 345 290 kr. Här saknas uppgifter om Bagarstugan (tätorten).

 

Om vi nu fördelar dessa poster mellan landsbygd och tätort blir resultatet: 311 338 kr (om nu infotavlor i Övre Vojmådalen kan räknas som platsspecifikt och pistmaskinerna är ju ett prejudikat som alla kunde nyttja inom ramen för bygdemedlen till föreningar) mot tätortens 1 160 801 kr (exkluderat bagarstugan).

Tätortens del är åtminstone 3,7 gånger större än landsbygdens, men de utgör endast 28,3 % av den totala fördelningen av 1329-medel under åren 2011-2015. Men landsbygdens projekt utgör endast 7,6 %. Även här finns det skäl att söka använda pengarna till den landsbygd som har lidit mest skada av vattenkraftutbyggnaden vilket är motivet bakom fördelningen 80-20 till föreningarna. Kommunen borde åtminstone stäva efter en 50-50 princip. Det finns många projekt ute i nodbyarna som kunde genomföras i näringsfrämjande syfte. Under fullmäktige i december 2016 fick politiker veta om behov i Kittelfjäll. Dikanäs har en läsvärd bygdeutvecklingsplan med många förslag till åtgärder: http://www.dikanas.se/wordpress/wp-content/uploads/2015/02/Bygdeutvecklingsplan-Dikan%C3%A4s.pdf. Andra byar har säkert liknade planer. En renbro över Vojmån är till exempel ett projekt som skulle gynna många företagare som rör sig över stora områden. Den mångåriga men numera upphörda satsningen på turistinformation/-informatör i fjälldalarna är också en åtgärd som stärker fjällbesöksmålen sommartid och ger ringar på vattnet i det lokala näringslivet.

Jag yrkar därför att:

–        Utvecklingsenheten tar fram en definition kring näringslivsfrämjande åtgärder för politiker att förhålla sig till då åtgärder föreslås finansieras med 1329-medel

–        Införa en 50-50 fördelning mellan landsbygd och tätort när det gäller platsspecifika näringslivsfrämjande åtgärder

–        Uppdra till utvecklingsenheten att undersöka näringslivsfrämjande projekt som efterfrågas i fjälldalar och nodbyar. Den undersökningen kan bestå i att annonsera efter projekt eller själva
efterfråga i dialog med föreningar i byarna.

 

 

Åsa Össbo, Politiskt Alternativ (PA) Dikanäs, den 14 mars 2017