Varför en kamp om frågan om vattenkraftåterbäring?

Maria Kristoffersson menar i en blogg att Politiskt ALternativ (PA) m.fl. partier ”vill låta medborgarna tro att” vi driver frågan om vattenkraftåterbäring och konkluderar att det inte är sant – det är ju bara Centern som gör det. Inte heller F! får säga sig driva frågan, formulerad som en lokal återbäring om vi läser deras partiprogram, eftersom de ju inte sitter i riksdagen. Jag tänker mer så här: vad bra att flera partier faktiskt vill något åt detta håll, även V vill något ditåt.

Men tillbaka till det ”osanna” i att PA driver frågan: Nej – PA låter ingen ”tro” något – vi visade vid debatten den 22/8 att vi har skrivit en motion som blev antagen av KFM (S, M och en från KD var mot) om att återuppta medlemskapet i en förening som driver frågan om vattenkraftåterbäring främst genom fastighetsskatten på vattenkraftverk/anläggningar. Men nu har ju bl.a. Centern (med S, Mp, KD och M) varit med och godkänt att fastighetsskatten på vattenkraftverk ska finansiera omprövningarna av alla gamla domar som finns kring vattenverksamheter istället för att bolagen skulle stå för hela kalaset, dvs C har varit med och bidragit till att föra hela ansvaret Polluter Pays Principle på elkonsumenterna – hushåll och företag – som nu ska stå för omprövningskalaset via en höjning av energiskatten (när ska vi prata om den gåvan till medborgarna, medborgare som dessutom knappast kommer att få se miljöanpassningar i de kraftigt modifierade vattnen som de bor invid?). När det gäller regional återbäring på naturresurser så riskerar det bli som det brukar i Sveriges län – att allt hamnar i residensstaden, därför förespråkar jag den norska återbäringsmodellen. Jag har skrivit flera bloggar om den och jag vågar påstå (vilket jag också påtalade under debatten den 22/8) att motståndarna till denna modell (främst S och M) inte alls har förstått modellen och att den faktiskt går in i skatteutjämningssystemet så att den också ger litet till de kommuner som ingen vattenkraft har – men givetvis mer till dem som har. Jag vågar också påstå att om PA får fortsatt förtroende i Vilhelmina kommer vi att arbeta för denna fråga inom R10-gruppen (10 kommuner i inlandet som samverkar) och inom andra samverkansorgan och – vare sig PA får förtroende eller inte – ser jag fram emot att partierna lever upp till sina löften!