Att (s)vara eller inte (s)vara – det är frågan

 

(den här texten handlar inte om socialdemokraterna per se bara för att ett s står inom parentes utan om varande och svarande)

 

Vilhelmina kommun ger svar på frågor om ekonomin på kommunens hemsida. Skolans kostnader får skylta med exemplet för där avviker Vilhelminas kostnader rejält från riket och ”jämförbara landsbygdskommuner – osagt vilka. Givetvis används siffror från 2018 (ett år då skolan/utbildningsnämnden ännu inte hade fått ner alla kostnader som tillkommit under den stora flyktingmottagningens tid) eftersom det ännu inte presenterats några siffror för 2019. Det aningen obehagliga i sammanhanget, som skulle kunna få den mest tillitsfulle att börja nära konspirationsteorier, är att årsredovisningen ska presenteras på KS som hålls dagen efter fullmäktige, det fullmäktige då majoriteten tänker lägga ned två byskolor och bryta stadieindelningen för Volgsjö skola och Hembergsskolan.

Varför? Är det för att det gäller att smida medan järnet är varmt? När nu alla fått information om hur förskräckligt illa det är ställt med kommunens ekonomi kan ju bara ”ansvarslösa” föreslå något annat. Själv skulle jag dra i bromsen (alltså: för länge sedan lagt om KFM till ett datum som dels ligger efter årsredovisningen och dels inte är under sportlovet) för att invänta de siffror som kommer att redovisas den 3 mars. Under 2019 gjorde UN mig veterligen en del stora neddragningar som vi hoppas kunna se verkan av. Men kanske mest för att en del av de besparingsförslag som gäller skolan riskerar att kosta mer än vad de sparar. Det är ur ett samhällsekonomiskt och immateriellt, humanistiskt perspektiv.

Det finns en del svar på kommunens frågesida som väcker fler frågor – jämförelsen gällande gymnasiet – den gäller väl bara kommuner som har gymnasieskolor, annars blir det missvisande. Jag antar nu att IKE (interkommunal ersättning) ses i kommuner utan eget gymnasium som en kommunens kostnad för ”ordnande av gymnasium”. En lösning är ju att elever som söker gymnasieutbildning på annan ort väljer ett privat alternativ, då betalar staten åtminstone inackorderingstillägget. Varför har Vilhelmina så hög kostnad för maten? Alla år jag har läst budget- och strategiplanen har kostverksamheten som ligger under KS och gör nollbudget för de fakturerar social- och utbildningsnämnden (SN och UN) angett att ambitionen är att nå nollresultat. Men det är ju för KS. Det är väldigt svårt att i budgetdokumenten få fatt i de verkliga kostnaderna, de återfinns som skolmåltider för UN och än mer uppsplittrat per enhet inom SN:s område. Det var ganska nyligen som en policy för kostverksamheten antogs med mer lokalt producerad mat vilket givetvis var bra.

Men även det faktum att Vilhelmina kan ses som unik med sina två fjällskolor, och att det faktiskt ingår i skolkostnaden att ämneslärare (såsom slöjd, modersmål och moderna språk, musik mm) ska åka mellan dessa skolor. Det är en kostnad som jag skulle vilja veta omfattningen av (ingår de i grundskolekostnaderna?) – inte för att jag ifrågasätter att det ska finnas lärare eller skolor som triggar dessa kostnader utan för att dessa kostnader måste få finnas och utgör inget argument för att säga: ”se så höga kostnader vi har – som lösning måste vi lägga ner en trygg, välfungerande byskola som har lika kostnader per elev och lägre lärartäthet än på tätorten.”

Även argumentet att alla verksamheter måste spara duger inte, för dessa verksamheter blir ju till största delen kvar. Volgsjö skola läggs inte ner, äldreomsorgen i fjällen läggs inte ner, två avdelningar på en förskola läggs visserligen ned men det finns förskolor kvar på tätorten. Varför redovisas inte vilken kostnadsutveckling som byskolorna haft i jämförelse med den kostnadsutveckling som har skett på tätorten? Inte per elev utan verksamhet, vi förstår ju själva att det kostar en del att ha en skolbyggnad i drift – men i de flesta fall används skolan eller dess (idrotts)lokaler också till annat.

Att omskriva ansvar till att bli lika med byskolnedläggning och centralisering är inte svaret för glest befolkade kommuner – utan snarare: ta inte bort fungerande verksamheter, om kostnaderna är höga, fråga först varför och om det finns en grund, är jämförelserna ens jämförbara (fråga efter alla kostnadsposter så vi vet vad som ingår i jämförelsen)? Annars kommer kostnaderna bara fortsätta vara höga, hur mycket vi än tar bort, och resultatet blir att om ”kostymen” krymps på fel sätt kommer vissa i kläm, och de flyttar helt enkelt, och så är kostymen för stor igen! Och så fortsätter den nedåtgående spiralen.

Utbildningsnämndens verksamhet får nu bära bördan av de flesta besparingar därför att där ses den högsta avvikelsen gentemot ”jämförbara kommuner” och där har kostnaderna ökat mest sedan migrationsvågen. Men om vi backar bandet och tittar på var insatserna hamnade under migrationsvågen och jämför med vilka verksamheter som nu föreslås tas bort, är det verkligen rättvist? Att den svällda verksamheten på tätorten ska betalas genom avveckling av byskolorna (och en stadieklyvning på Hemberget/Volgsjö)?

Det kan ibland vara väldigt klargörande att läsa gamla årsredovisningar. Ur Årsredovisning för 2016  s.58:

 

 

Här undrar jag hur mycket av dessa personalkostnader/resurser som fördelades ut på byskolorna? Möjligen fanns en viss fördelning till Dikanäs som hade nyanlända elever – men de verksamheter som nu står under galgen?  Året därefter låg differensen mot budget än högre 23 MKR med förklaringen

 

 

Här kan skönjas en jämnare ökning av kostnaderna, inte enbart förlagd på tätorten.

Året därpå 2018, summerades ännu ett överdrag gällande personalkostnaderna på UN, nu med motiveringen (s.42):

 

 

Även här blir säkert ökningen av kostnaderna inom UN något jämnare distribuerad mellan tätort och byar, dock anmärkningsvärt att kostnaderna är så höga utan nyanlända. Men samtidigt är det märkligt att inte det framgår var personalkostnaderna triggar. Är det verkligen i byarna?

Slutligen skulle jag gärna se en vitbok över migrationspengarna till Vilhelmina kommun. Så jag slipper undra hur migrationspengar kunde förvägras biblioteket som gjorde ett fantastiskt jobb för de nyanlända, medan pengar från migrationsverksamheten användes för att trygga trygghetsboendet på Volgsjövägen och i slutändan stoppades in i likviditeten. Det finns många obesvarade frågor i ärenden vars ansvariga inte längre är kvar, men som är och förblir ett arv och eftermäle i kommunens situation.

2 kommentarer

  1. G E Abrahamsson

    En kort undran: Är nyanlända (barn) mera värda än kommunens egna? Frågan kan riktas till vem som helst och är inte ställd precis till dig i din blogg.
    Varför prioriterades nyanlända före ortens befolkning och om man så vill före de som bor ute i byarna? Varför inte Nästansjö och Malgovik där nu skolorna ska läggas ner.

    Vad händer när dessa skolor lagts ner och alla flyttat in till köpingen, även vuxna, vad ska man då spara av ”nästa gång” för det kommer bli samma sak igen. Man tror sig lösa problemet, men egentligen förvärras bara situationen.

    Bättre skolor i byar är konstaterat. Bättre lärande, gladare barn. Vad är det värt?

    Är Vilhelmina misskött på många plan? Hur ska vi annas tolka uppkommen situation. Även på knark och droger är vi ”bäst”. Har den situationen uppkommit över en natt? Har det röda blivit de som de själva mest fruktar, det bruna? Herr Brun, tant Grön och det mera gredelin?

    • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

      Nja, jag skulle väl inte säga att nyanlända och deras barn prioriterades före ortens/byarnas (många har väl också blivit ortens barn så småningom!), snarare fick ju kommunen pengar/intäkt/statsbidrag för att sköta mottagningen av flyktingar. Min blogg vill inte rikta någon värdering kring huruvida mottagningen var rimlig i ”volym”, kvalitativ eller rätt finansierad – det är inte den frågan jag vill åt – utan hellre rikta frågan mot: vad hände sedan? Och det finns anledning att tro att den verksamhet som byggdes upp till största del på tätorten har fått bestå eller har varit svår att avveckla för den fyllde ett behov eller blev rutin när pengarna sedan upphörde att flyta in. Det är där vi måste söka (och kanske har de redan funnit en del av lösningen med de neddragningar som faktiskt redan skett – det är därför jag önskar att de hejdar sig med beslut till efter årsredovisningen) för att inte fortsätta avvecklingen in absurdum, för som du säger vad ska sparas på ”nästa gång”?

Lämna ett svar till Åsa Össbo Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.