Municipal Darwinism

Municipal Darwinism är ett begrepp som används i steampunk-klassikern Mortal Engines som nyligen (2018) också blev film. Det är en postapokalyptisk berättelse som handlar om vandrande städer som i sitt energibehov slukar andra städer eller mindre samhällen (på hjul/larvband). London är värst på banan/klotet i filmen. Begreppet är en allegori för en sedan länge pågående centralisering i Sverige, där vissa kommuner utvecklas på bekostnad av andra. Men begreppet går att förflytta till en intern kommunal rörelse, liknelse kan göras med Vilhelmina kommuns budgetprocess och den politiska linje som dess nya majoritet har slagit in på, vilket visade sig vid fullmäktige den 2 mars med avveckling av byskolorna och som nu kommer till uttryck i tillämpningen av den så kallade ”prislappsmodellen” när budget 2021 bearbetas.

Budgeten för år 2021 är den första som arbetas fram enligt prislappsmodellen. Det innebär att kommunens verksamheter ges prislappar baserat på kostnadsutjämningssystemet (som för Vilhelminas del har varit kraftigt fel under många år och som fortfarande är det trots ändringar).

Prislappsmodellen innefattar alla verksamheter men på olika sätt. För vissa nämnder/verksamheter – förskola, fritidshem, förskoleklass, grundskola, gymnasieskola, ordinärt boende, särskilt boende – de som har prislappar i kostnadsutjämningen styr dessa prislappar och demografi (befolkningens fördelning, storlek och sammansättning). Medan demografin styr prislapparna inom nämnder/verksamheter som KS, KFM, MBN, Överförmyndare, Revision. inom LSS och IFO-verksamheter styrs prislapp utifrån tidigare budget och senaste års utfall. Med modellen följer en inbyggd åtstramning eftersom de flesta kommuner bara byggt på sina budgetar år från år. Men samtidigt kan det bli ekonomiska utrymmen för politiska prioriteringar, alltså pengar som blir över för satsningar som inte ingår i den tekniska ramen.

I de tekniska ramar som nu presenteras för Vilhelminas budget 2021 får de beslutande inte veta vad som ingår i dessa ramar utan enbart vad som inte ingår, det som politiken måste prioritera. Det framgår att vissa saker är prioriteringar som är utöver de tekniska ramarna, prioriteringar som görs ett år påverkar inte nästa års ram. De ligger liksom utanför med osäker framtida tillvaro, det måste tolkas att ”prioriteringarna” egentligen avser åtgärder som inte är permanenta.

Nu till problemet: Dikanäs och Saxnäs fjällskolor, samt de små förskoleenheterna Tranan, Myltan, Rävlyan och Fjällripan ligger som prioriteringar utöver teknisk ram. Och samtidigt framgår inte vad tätortsskolornas kostnader inom den tekniska ramen uppgår till, det förutsätts att de inte är prioriterade, ska de inte existera nästa år eller är det självklart? Och därmed är det alltså inte självklart att små skol- och förskoleenheter ska existera. Snarare är det självklart att dessa enheters existens ska prövas varje år. Inte nog med det geografiskt diskriminerande och ekonomiskt förkastliga beslutet att avveckla byskolorna i Malgovik och Nästansjö, de politiker som accepterar denna skrivning menar alltså att vi som bor i glesbygd och uppåt fjällen nu VARJE ÅR ska behöva invänta att våra skolor och vår barnomsorg ”prioriteras” av politikerna i budgetprocessen. Medan de ca. 20 miljoner kronorna inom Kommunstyrelsen som utgår till FRIVILLIG verksamhet (ej lagpliktig kommunal kärnverksamhet såsom näringslivsutveckling, kultur, fritid och hobbyverksamhet mm) tydligen ligger kvar inom den tekniska ramen och verkar inte vara föremål för politiska prioriteringar. Kan det bli mer ABSURT? Att undervisning för barn som har 17 mil enkel väg till tätortsskolorna varje år ska hänga på snöret medan ridhus, ishall med mera ska finnas för tätorten. Nu talar vi om att ställa områden mot varandra. Och det är inte jag som gör det, det är modellen och dess tillämpning som gör det.

Använd den månne som en mall för att komma fram till vad som behöver prioriteras av icke-lagpliktig verksamhet men presentera det inte på detta vis, gör en vanlig budget med underlag till de beslutande där alla intäkter och kostnader ingår. Eftersom ett barn som bor i Dikanäs torde rendera lika mycket till utjämningssystemet som ett som bor på tätorten borde Dikanäsbarnet helt räknas bort ur Vilhelmina kommuns intäktsbudget om Vilhelmina kommun inte ordnar skola på rimligt avstånd för barnet, därför kan inte en skola hamna utanför teknisk ram, bara delvis dvs de kostnader som anses vara högre för Dikanäs (och Saxnäs) i förhållande till Volgsjö och Hemberget som ligger på tätorten.

Modellen ska också utvärderas. Jag har gjort min utvärdering – min uppmaning till de beslutande är: skrota det här sättet att göra en budget på, den är i Vilhelmina kommuns tillämpning djupt kränkande eftersom vem som helst inser hur enkelt det blir att avveckla en enhet som inte är prioriterad. Voila! Prislappsmodellen – centralistens våta dröm och den interna kommunala darwinismen är fullbordad. Men landsbygd, glesbygd och fjällbygd lär bli än mer avfolkad.

 

7 kommentarer

  1. Tarja Eliasson

    Jag gillar det du skriver om. Trots att, jag har examina från tre universitetsutbildningar orkar jag inte läsa dina inlägg då de är alldeles för långa. Jag kanske inte är ensam om upplevelsen? Du skriver om aktuella och intressanta ämnen för bygden, men tänk på att skriva så att, vanligt folk orkar läsa. Inte ens jag orkar läsa trots tre examen på universitetet. Jag vill läsa dina inlägg, men snälla korta ner dem.

    • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

      Hoppas jag kan bättra mig i fortsättningen! Vi får se; det tar ju oftast mer tid att skriva knivskarpt och kristallklart än långrandigt och halvträffande.

  2. Per Sjölander

    Jag har noterat att du och Tommy inte så sällan blir kritiserade för att skriva alltför för långa inlägg. Men jag hoppas att ni inte låter er bevekas av enfaldets behov av enkla lösningar! Kritikernas problem är egentligen inte att texten är lång utan att man inte förstår ett systemtänkande. Och ni två är ensamma bland de aktiva Vilhelmina politikerna, i varje fall bland de som uttrycker sig i skrift, som har ett tydligt systemtänkande. Att redogöra för hur olika kausalitetssamband samverkar i ett system låter sig inte göras i några få meningar. Men den som saknar systemtänkande ser det som mångordigt ”svammel” då man inte kan förstå hur den ena kausalitetskedjan hänger ihop med den andra, den tredje o.s.v. Denna oförmåga till komplexitetshantering är förmodligen det enskilt viktigaste skälet till att man t.ex. i Vilhelminas politiska ledning inte begriper att nedläggningar av byaskolorna i Nästansjö och Malgovik kommer att skapa negativa ekonomiska och sociala konsekvenser för kommunen, på kort sikt och framför allt på lång sikt. Komplexitetshantering är inget man lär sig på universitetet. Det är en kognitiv förmåga som tycks vara svår (eller kanske omöjlig) att påverka genom utbildning och miljö. Så det hjälper föga med tre universitetsexamina, lika lite som att doktorera, bli docent och professor. Är du intresserade av forskning om den kognitiva komplexanteringens psykologi kan du googla på MHC (Model of Hierachical Complexity) eller så kan du fråga mig om relevanta referenser.

    • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

      Tack Per, för din kommentar! Ja, det händer att folk vill understryka att jag (och även TS) skriver (för) långt, i synnerhet i bloggdebatter på andras ”sidor” har jag fått höra det (av andra Vilhelmina-politiker). När det gäller mina egna texter brukar jag tänka: den som inte orkar läsa, låter väl bli att läsa – helt enkelt. Men samtidigt vill jag givetvis att så många som möjligt ska orka eller ha tid att läsa det jag skriver på VK-bloggen (för det är ju trots allt inte en vetenskaplig tidskrift) och det är verkligen upplyftande att höra att det finns dem som gärna läser långa texter (som förhoppningsvis också belyser komplexiteten i frågorna). Det är min strävan att försöka skriva så kortfattat som möjligt (men aldrig på bekostnad av alla vinklar!); dessvärre tar det mer tid – som jag inte alltid har. Tack för tipset, jag ska kolla MHC. Tack än en gång för din kommentar!

  3. Tarja Eliasson

    Det mest tragiska är, när forskare briljerar med att svinga sig med avancerade ord, som inte gemene man förstår. När sådant här ”språkbruk och ordval” används får man nog inte sympatier utom från en liten klick ”intellektuella” eller sådana personer som anser sig ”intellektuella”
    och ”står över andra” och ”dumförklarar” andra som inte förstår deras fina vetenskapliga ord och inte hänger med i de långa texterna: ”De saknar kognitiv förmåga”, som inte orkar läsa sida efter sida, vilket de flesta faktiskt inte gör och inte heller jag gör. I politiken vill man ha raka besked och inte långa vetenskapliga inlägg. Det vinner inget gehör. Så oförskämt, att nervärdera så många i befolkningen att de skulle ”sakna kognitiv förmåga”! Åsa; jag respekterar dig! Du har visat förståelse för, att alla inte är forskare från forskarvärlden och slänger sig med fina ord som vanligt folk inte förstår. DU KUNDE FAKTISKT ERKÄNNA, att du skriver för långa inlägg. Du har heller inte SKULDBELAGT någon eller allmänheten för till exempel, att inte förstå ”kausualiteter” dvs
    orsakssamband. TACK för, att du visar prov på INTE överlägsenhet och översitteri. Att nervärdera andra på detta sättet, som en kommentator gjort är inget annat än totalt förkastligt. Jag är sannerligen inte ensam som upplevt detta så här. Du ska ha kredit för, att ödmjukt förstå problemställningen jag tog upp. Kom ihåg, att de allra flesta i kommunen inte är forskare och forskare vinner inga empatier på att trycka ner folk och dumförklara dem.

    • Åsa Össbo (inläggsförfattare)

      Tack Tarja, för din kommentar! Ja, jag vill ju att så många som möjligt ska kunna och orka läsa mina inlägg. Och i synnerhet forskare har ibland inte tid/tålamod att läsa långa texter!

  4. Per Sjölander

    Min sista kommentar på den här tråden. Bara några saker jag skulle vilja förtydliga. Jag instämmer absolut i att det är synnerligen svårt att skriva kort och koncist. Men ska man skriva en text, med en retorik som möjliggör förståelse för premisserna bakom slutsatser eller ställningstaganden, så kan man inte begränsa sig allt för mycket. Bland de som bloggar om Vilhelminas politik finns det i princip tre typer. Den som i några få meningar uttrycker ren ”plakatpolitik” (ofta en uppmaning till beslutsfattande församling att fatta det ”rätta” beslutet), utan förklaringar och utan möjlighet för läsaren att förstå bakomliggande argument. Så finns det de som tycker att det väsentligaste är att upplysa om sin viktiga och ansvarstagande roll i samhället genom att redogöra för de ”betydelsefulla” möten man deltagit vid, och vad man där har avhandlat. Och så finns det din blogg och några till som försöker förklara varför och på vilka bevekelsegrunder man tar ställning i en given fråga. Att folk har olika kognitiva förmågor är ju inget jag har hittat på. Det är väl känt sedan mycket länge, och ett uttryck (av flera andra) för den kognitiva förmågan är att kunna se samband och att hantera komplexitet. Den vanligaste komplexitetshanteringsnivån i den vuxna normalbefolkningen brukar kallas linjärt formaltänkande, man förstår linjära kausalitetssamband men har svårt att binda samman dessa till system. Det finns ingen universitetsutbildning som är mer krävande än att ett linjärt tänkande, hög ambitionsnivå och ett hyfsat minne gör att man utan större problem klarar en examen. Det finns således massor av akademiker, studenter och doktorer (inklusive professor, som du säkert har märkt) som inte kan föra ett systemresonemang, än mindre en diskussion på meta-systemnivå (koordinering av olika system). Men vad är detta värt? Ja, man förstår lite bättre hur människor fungerar och vilken förmåga man har att lösa (eller oförmåga att lösa) t.ex. komplexa samhällsproblem. Men nä, någon kognitiv elitist är jag däremot inte. Den förmågan är bara en del av en komplex personlighet. Många är de som har en bedårande personlighet utan att vara särskilt kognitivt begåvade. Sedan finns det sådana som har en olycklig kombination av att vara pretentiösa, ha bristfällig komplexitetsförståelse och att var självöverskattande – människor man vill ha så lite som möjligt med att göra såklart. Jag är dock helt övertygad om att ganska många linjärt formaltänkande människor kan koppla samman kausalitetssamband med hjälp av dina förklaringar och därmed skapa en bättre förståelse i en aktuell sakfråga. De som är alltför fragmentariskt linjärtänkande kommer ändå aldrig att förstå sambanden och följaktligen efterfråga enklare resonemang och lösningar. Man efterfråga någon som kan tjäna som den enkla lösningens riddare. Men ge inte upp för de som snabbt förlorar sig i ett systemresonemang, stå på dig Åsa! Jag tycker du gör en fantastisk insats genom ditt tålmodiga och pedagogiska sätt att förklara komplicerade problem och företeelser. Till sist, folk som känner sig personligt ”drabbade”, eller kränkta av obekväm information är nästintill löjeväckande i sin förutsägbara ”skjuta-budbäraren-respons”, till synes helt utan tanke på (eller vilja eller förmåga till) att reflektera över informationen, och än mindre att göra något konstruktiv av den.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.