Uppdaterad RUS

Mot alla odds fick jag iväg några synpunkter på den omarbetade Regionala utvecklingsstrategin för Västerbottens län. Det var en oerhört kort (2:a) remiss-tid, några dagar, så svaren lär väl bli därefter – om det ens blir några.

Jag kan konstatera att Regionen fortfarande har problem bl.a. med beskrivningen av det geografiska området (nedan följer mina inskickade synpunkter):

//Skrivningen (på sid 4 i utkast till uppdaterad RUS) ”Västerbotten avser i regionsammanhang ett län som består av landskapet Västerbotten samt delar av Lappland och Ångermanland” med noten ”Regionen, Västerbotten och länet används synonymt i strategin. Ej att förväxla med organisationen Region Västerbotten” blir ännu mer förvirrande. Varför skrivs inte bara länet Västerbotten? Min uppmaning är: Skilj på länet Västerbotten som det geografiska området och Region Västerbotten(s län) som organisationen. Men tala om Västerbotten då ni menar landskapet och Västerbottens län då ni menar länet. Enklare än så kan det inte bli. Problemet blir när någon vill förkorta begreppen och identitetsfästa invånare till ”Västerbottningar” i det benämnandet exkluderas givetvis vi som bor närmare ”Kölen” än ”Botten”.

Vidare bör det skrivas (kursiv och fetad, mina förslag): ”Internationellt delar Västerbottens län en landgräns med Norge och en sjögräns med Finland, vilket innebär att det är en del av makroregionen runt Östersjön. Västerbottens län är en region i arktiska delen av Europa”.

På sidan 5 skrivs ”ursprungsfolket” samerna, medan resterande ställen där samer omnämns är det med begreppet urfolk. Använd det gängse begreppet urfolk.

På sidan 7 anges om levande plats, ”att nya invånare välkomnas” bl.a. hänvisas till likvärdig utbildning – hur har regionen tänkt strategiskt för att trygga möjligheten till likvärdig utbildning (inom rimlig geografisk närhet till hemmet) för dem som redan bor på platser i regionen där exempelvis byskolor nu har eller ska läggas ner? Ska landsbygden, där barnfamiljer fortfarande bor och dit trots allt människor önskar flytta, inte vara en levande plats?

På sidan 8 – vad är en inkluderande och hållbar industrialisering? Håller vi verkligen fortfarande på med industrialisering? I betydelsen ”ett samhälles omvandling från jordbrukssamhälle till industrisamhälle”?

Eftersom Västerbottens län är ett så omfattande och med varierande bosättningstäthet borde det finnas geografiska dimensioner med under rubriken ”Jämlik och jämställd inkludering” på sidan 14. Här blir det också tydligt hur förvirrande de använder ”Västerbotten” synonymt ”ej att förväxla med organisationen” (not 4) – precis vad som görs under denna rubrik.

Även på sidan 21 behövs geografiska perspektiv när det gäller ”jämställt, jämlikt och inkluderande klimat för främjande av företagande och entreprenörskap”.

Förstår författarna vad de skriver på sid 24: ”Hållbara färdmedel och digitala lösningar skapar möjligheter att vara bosatt i Västerbotten”. Det ska alltså inte ens vara möjligt att bo i HELA Västerbotten, det borde givetvis stå: ”i hela Västerbottens län”!!

Delprioritering 3.1 Här framstår frågan om hur det är tänkt att regionerna ska arbeta i kommunerna som brännande men helt obesvarad: ska regionen finnas på plats, decentraliserade kontor vilket digitaliseringen (och det nya distansarbetssättet i pandemins kölvatten) verkligen borde innebära? Vilka resurser har regionen eller ska de bara finnas för att peka – från Regionens hus i Umeå?

Delprioritering 5.3 – bra att sårbara grupper också omfattar boende i glesbygd, men under ”identifierade behov” behöver också glesbygden omfattas: är det t.ex. hållbart att barn och föräldrar ska behöva åka 10–13 mil från fjälldalarna i Vilhelmina kommun, för att besöka tandläkare, föräldrarna måste ta ledigt en hel dag från arbetet, istället för att inrätta en mobil tandklinik eller tandbuss som kan besöka respektive fjälldal och ”avverka”/betjäna alla som har behov under några få dagar. Samhällsekonomiskt borde det vara en vinst och även miljömässigt. För de äldre och andra som har problem att åka bil långa sträckor underlättar det också. Samma slags service borde finnas gällande sjukterapeut-/rehab-behandling. I synnerhet då flera av de vägar vi måste färdas är så skumpiga att de ger upphov till ytterligare smärttillstånd. Digitaliseringen hjälper inte i alla lägen.

//

Hoppas att något av detta kan slå an någon signal, någon pollett trillar ner. Hoppet sägs ju vara det sista som lämnar människan.