”Vilhelmina är inte unikt”
Nu är tydligen inte Vilhelmina unikt längre trots marknadsföringen om VIHELMINA med själ och hjärta. ”Vilhelmina är inte unikt” ekar majoriteten: – Nähä…
Hur många andra kommuner i Sverige har TVÅ fjällskolor, åk F-9?
Hur ser andelen elever med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/-variationer) ut i Vilhelmina i förhållande till rikssnittet?
Hur stor andel överåriga elever på gymnasiet har Vilhelmina i förhållande till rikssnittet?
Hur stor andel elever i introduktionsklass har Vilhelmina i förhållande till rikssnittet.
I utbildningsnämnden har vi hört dessa siffror. I utbildningsnämnden sitter, mig veterligen, ledamöter och ersättare från alla partier utom SD.
Det går väldigt bra för majoriteten att använda rikssnitt och jämförbara kommuner när det gäller att racka ner på vår kämpande kommun, då handlar det om kostnader som är jättehöga (och notera då att de glömmer att vi är den enda kommunen – prove me wrong – som har TVÅ fjällskolor åk F-9). Kostnader/resurser är huvudfokus också då Vilhelmina placerat sig som tredje bästa skolkommun, i lärarförbundets ranking. Att skolans resultat också räknas verkar inte lika intressant. Dessutom tas siffrorna från 2019 innan avvecklingen av byskolorna. Vi får se hur rankingen blir framgent – och om den ”håller” beror det på kompetent och hårt arbetande personal inom skolan och eleverna!
Majoritetens nuvarande argumentation och handlande följer vad som (felaktigt) brukar tillskrivas jesuitordern – ”ändamålet helgar medlen”. Eller, ett mer bibliskt uttryck: ”sila mygg och svälja kameler”.
Tydligt exempel på det sistnämnda var att det inte fungerade för oppositionen att återremittera UN:s budgetäskande då risk- och konsekvensanalys inte hade gått ut till samtliga KS och KFM-ledamöter – ett ärende där bland annat tilläggsanslag för elever med behov av stöd inte godkändes. Däremot gick det så mycket bättre att få till en återremiss gällande rivningen av ett bostadshus med motiveringen bristande underlag i ärendet till fullmäktigeledamöterna. Här förekom även ett tydligt populistiskt drag hos ledamöter och partier som ofta brukar beskylla oppositionspartier för detsamma. Men insynen för kommunmedborgarna är viktig, precis som det är i frågan om UN:s budgetäskande!
Ett annat exempel var att PDI hade föreslagit att finansiera tilläggsanslaget om stöd till elever med särskilda behov genom att använda resultatutjämningsreserven (RUR). Något som ekonomichefen hade tillfrågats om och sagt att det går under vissa omständigheter. Men enligt majoritetens företrädare var det ”pengar som inte finns” (läs: de, C och S, vill använda RUR vid ett annat tillfälle – förhoppningsvis för samma ändamål när UN dragit över sin budget 2021 pga av att elever behöver sitt stöd – eller tidigare pga av att besparingarna på byskolorna inte gick så bra + utflyttning – som måste utjämnas i bokslutet – allt för att uthärda i att inte ge oppositionen rätt i frågan om att Vilhelmina kommun inte får tillräckligt med pengar och att vi gemensamt bör sända signal till riksnivån – Oh nej! Det går inte för Centerpartiet vill ta åt sig all ära och för att en C-Vilhelminabo vill komma in riksdagen 2022). När det gällde den prognos som nu verkar synas bli bättre (vilket åtminstone PDI förutsatt givet alla de besparing som gjorts – om inte vore något KUSLIGT skevt i kommunen och bortom politikens vetskap, men tydligen kom som en överraskning för vissa) höjdes ändå ett varningens finger: vi måste fortsätta hålla i slantarna och ”lyssnar på ekonomichefen”. Just det. Det går alltså bra att lyssna i vissa fall. Inte i andra.
Vilhelmina är unikt bara när majoriteten säger det. Tyst i klassen!
Senaste kommentarerna