Landsbygds- och glesbygdsintegrering

På alla nivåer i svensk politik saknas (tillämpningen av) genuin kompetens och erfarenhet om lands- och glesbygdens förutsättningar. Det visar inte minst utredningar som En mer likvärdig skola SOU 2020:28 och Barnkonventionen och svensk rätt SOU 2020:63. Lands- och glesbygdsfrågor utreds separat istället för att integreras i alla statliga offentliga utredningar och lagförslag, för att effektivt kunna stoppas ner en och en och blandas om i statens enorma byrå(krati)låda även kallad sekretär. Att inkludera konsekvenser för landsbygden i alla offentliga utredningar var väl en av punkterna i Landsbygdsutredningen För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd SOU 2017:1 härom åren. Har den redan försvunnit i arkivdammet?

Det geografiska perspektivet, kring vilka rättigheter en individ har beroende på var hen bor sett till, i det här fallet, skollagen, barnkonventionen, arbetsmiljölagen och kommunallagen krockar ofta med (ekonomi och) uppfattade kvalitetskrav som utgår från en urban prioritering (behöriga lärare behövs på tätorter och att nedläggning av en skola som ”kostar mycket” för ett fåtal elever gör att resurser istället kan läggas på fler men med konsekvenser för dem som får byta skola, i namn av ”det bästa för flertalet”) och samtidigt osynliggörs lokal kompetens samt teknik- och lagutveckling (exempelvis fjärrundervisning). Skolans kompensatoriska uppdrag att utbildning ska ges utifrån varje elevs förutsättningar och behov måste också, givetvis, väga in det geografiska perspektivet för varje elev.

Stuprörsekonomitänkandet inom stat, region och kommun lyfter verkningsfullt ut (bland annat) skolan ur diskussionen om landsbygdens framtid och utveckling. Oförmågan till holistiskt-/helhetsperspektiv gällande byskolor, regionalutveckling, näringsliv och miljöfrågor överskuggas alltjämt av indelningar i vattentäta skott.

Jag menar inte att specialfokus ska överges i olika utredningar eller att departement, delegationer eller facknämnder ska upplösas men stuprörsekonomi och landsbygdsexkludering kan inte fortgå. Det behövs en reell lands- och glesbygdsintegrering i det avlånga landet Sveriges politik och förvaltning.