Trygghet och studiero – även för byskolan

Regeringen arbetar just nu med en nationell plan för trygghet och studiero. Utbildningsministern Anna Ekström (S), skriver om att det

”Dels behöver det finnas resurser i skolan, utbildad personal som kan möta eleverna, en väl utbyggd elevhälsa och möjligheter för elever i behov av särskilt stöd att få det på ett sätt som passar dem bäst, t.ex. i en mindre undervisningsgrupp. Men det behöver också finnas ett bra regelverk på plats med ett tydligt mandat för skolans personal att kunna ingripa när situationen kräver det.”

Det är ju mycket positivt! Men – trygghet och studiero ska även säkras för elever i mindre enheter och byskolor! Vilka instanser kommer att vilja tillskjuta medel för det? En i processen otroligt tidig misstanke och oro är: Kommer detta förslag leda till än mer centralisering?

Rekapitulering:

Hur många byskolor har lagts ner eller levt under hot om nedläggning under 2020?

Vilken trygghet skapar det för elever som har klarat sin skolgång tidigare på grund av sin trygga, småskaliga miljö?

Vilka utmaningar ställer det för elever som måste byta miljö och vilken hjälp får de med denna – p.g.a. av dålig kommunalekonomi (Vilhelmina) eller kommuners centraliseringsiver (exv Luleå & Sandviken) – inducerade otrygghet? Det saknar vi och ni kunskap om idag!

Ekström och Löfvén borde verkligen svara på inbjudan från grupper (exv. Byskoleupproret) som kämpar för att politiken ska uppskatta/uppfatta den mindre skolenhetens värde som inkluderande miljö och byskole-elevers likvärdiga skolgång med tanke på byskolors nedläggning och dessa elevers längre resväg till skolan! Just nu lever vi med den dystra empirin att ni inte är intresserade.

Om trygghet och studiero ska kunna säkras måste resurser tilldelas och även till mindre enheter och byskolor som redan kämpar med att anses var ”för dyra”.