Sveket mot bygden och en teori om rättvisa. Ärendet Malgoviks skola och Malviahallen i retrospektiv

Centerpartiet och Socialdemokraterna i Vilhelmina kommun beslutade i mars 2020 att lägga ner Malgoviks och Nästansjö byskolor. Skolverksamheten slutade redan med vårterminen 2020. Bara den korta tidsfristen borde ha brutit mot både kommunallag, skollag och barnkonvention. Men ekonomin fick stå över människors lidande och sorg och det faktum att området stod på tillväxt.

Snart arbetade en förening, Nästanvik, för att ta över skolverksamheten genom att öppna en friskola i ideell regi i Malgoviks skollokaler. Föreningen fick inte tillstånd från Skolinspektionen som i sitt beslut lutade sig mot yttrandet från kommunen som inte direkt avslog en etablering men argumenterade att ytterligare en friskola i kommunen ”långsiktigt skulle påverka den kommunala ekonomin mycket negativt”. C:s kommunalråd hade under tiden föregående nedläggningsbeslutet just talat om att de i Centern såg positivt på friskoleetablering. Häri ligger centerpartiets första dubbla svek mot bygden med upptagningsområde på 900 personer. Först nedläggning, sedan inget stöd för friskoleetablering.

Under våren och hösten 2020 diskuterade kommunpolitiken skolbyggnadens framtid under kommunstyrets rubricering ”Fastighet i Malgovik” – en inte helt transparent ärendetitel. Kommunchefen skulle inleda dialog med Malgoviks idrotts- och intresseförening, MIIF. KSaus protokoll 2020-08-25 utvisar att dialog har förts med föreningen som har valt att tacka nej till köp av idrottshallen. Men priset anges inte i protokollet, det får vi istället veta genom en artikel i VF där det anges till 1, 5 miljoner kr – vad tänkte kommunstyret då – jo på byggnadernas avskrivningskostnader. Men de avskrivningarna verkar ju vara försvunna när kommunstyret senare tackar ja till ett anbud för SAMTLIGA BYGGNADER på endast 300 tkr.

Förvaltningen skulle under hösten 2020 undersöka ifall det gick att avstycka hallen ur fastigheten för att låta föreningen överta den mot en symbolisk summa medan de övriga byggnaderna kunde försäljas via anbud. Sedermera erbjöds MIIF att få ta över sporthallen till en symbolisk kostnad, i befintligt skick. Men hallen stod inför behov av renovering, bl.a. konvertering av värmesystemet och driftskostnaden ligger på 100 000 kr om året. En ideell förening har självklart inte de pengarna. Föreningen föreslog då en femårig plan där kostnaderna för driften skulle tas över stegvis. Men de fick nej från kommunen som inte såg sig ha pengarna att stödja en sådan plan. Däremot finns verksamheter på tätorten för enskilda föreningar som kommunstyret fortsätter att godkänna bidrag med medel om 300 000 kr.

Mitt syfte är inte att ställa byar mot tätort eller föreningar mot föreningar, utan snarare visa på att det är just vad C och S har gjort när de först lade ner skolan och sedan inte tillmötesgick föreningen om deras egen uppbyggda sporthall.

MIIF byggde hallen 1987 med ideell arbetskraft (som går att summera till en halv miljon kronor) samt bygdemedel och överlät hallen till kommunen med en symbolisk nyckel. Men observera: ”Det enda krav vi hade var att få nyttja den fritt när det inte var skoltid” säger Conny Hellsten som ingått i beredningsgruppen kring övertagandet av sporthallen.

Återigen: svek. För om skoltiden nu är förbi – ja, då borde föreningen få använda den när de vill. Löftena skola de svika.

I december 2020 lades skolfastigheten i Malgovik ut för försäljning på blocket. Två anbud inkom som inte antogs. I Arjeplog hade samma fråga varit på gång med sporthallen i Laisvall men Arjeplogs kommun tillät byns förening att hyra sporthallen åtminstone under två år.

Enligt kommunalrådet i Vilhelmina kunde inte kommunen betala för de tickande driftskostnaderna (under samma period tog kommunstyret bort ersättararvodet i politiken, vilket drabbade den utmanövrerade oppositionen, men sänkte INTE sina egna arvoden – så mycket för en ekonomisk kris).

Vänsterpartiet överklagade försäljningen vilket fördröjde frågan men det ledde till ett fastslående i förvaltningsrätten att kommunstyrelsen hade rätt att fatta sådant beslut. Kommunalrådet kunde andas ut i förvissningen att hon lagmässigt inte gjort fel. Moraliskt och etiskt bör det dock betraktas som fel i följden av de händelser som lett fram till försäljningen. Frågan borde givetvis ha lyfts till fullmäktige för en mer offentlig diskussion. Och vi kan återigen skönja sveket mot bygden. Som nu skulle tystas ner. Fastigheterna lades ut till försäljning igen och ett anbud inkom.

När väl köpet skulle genomföras i maj 2021 uppdagades att kommunen faktiskt inte ägde en del av fastigheten som skolbyggnaderna stod på. Köpet fördröjdes  igen. När kyrkan väl utrett hur det förhöll sig med ägandet av den bit mark som var insprängd i skolfastigheten, efterskänkte kyrkan den till kommunen för 1000 kr. Så att kommunen kunde sälja den vidare till en privat näringsidkare för 300 tkr. När föreningens insats måste bedömas till 500 tkr. En idrottshall kostar flera miljoner att bygga idag.

När föreningen erbjöds i ett tidigare läge att köpa fastigheten för 1,5 mkr får en näringsidkare köpa den för en femtedel av priset. Är det C och S som ska visa företagsvänlighet? Men samtidigt behandla 900 kommunmedborgare på ett sådant vis? När den nya ägaren tillträtt fick föreningen möjlighet att hyra lokalen i tre månader. Det blev (i nuläget) slutet för föreningens aktiviteter i den eget byggda hallen. Och varför ska en privat aktör belastas med ansvar – det var kommunstyret som skulle ha sett till att villkora köpet med det löfte som de själva fått när hallen överläts. Så stod Vilhelminas kommunstyre upp för dem vars skola samma politiker lagt ner.

I Folkbladet kan vi läsa att kommunen hade en förhoppning om att byn skulle få använda lokalen även i framtiden. En förhoppning. Istället hade kommunen kunnat tillse att det fanns ett servitut eller nyttjanderättsavtal för föreningen. Som ett stöd för att kommunen överhuvudtaget skulle få sälja fastigheten.

Oppositionen har genom flera partier lyft förslag på hur kommunen kan gå föreningen till mötes, att acceptera en 5-årsplan för övertagande, att stycka av fastigheten och att överlåta den med löfte om årligt driftbidrag till föreningen i likabehandlingens namn. Men styret ville inte. Hade frågan om ”Fastighet i Malgovik” fått lyftas till fullmäktige hade också fler förslag kunna diskuteras i ett öppet samtal under demokratins jubileumsår. Men icke. Styret ville inte.

Istället skulle C och S styret i kommunen kunnat försäkra föreningen om att få tillgång till lokalen, till samma pris.

Frågan är om C och S styret i kommunen känner sig nöjda med sitt företags- och föreningsklimat där de troligen har ställt en företagare mot bygden genom att inte se till att denna sak hanterades på rätt sätt.

Självklart skulle övertagande från kyrkan ha kungjorts och anbudet ansetts förfallit. Fastigheten skulle ha styckats upp för att försäljas på två håll, där hallen skulle sålts till den köpare som kunde garantera föreningens fortsatta användande, till samma rimliga avgift (inget av det omnämns i den avsiktsförklaring nuvarande köpare gett, hur ”kommunen” då godkänt detta är helt empatilöst mot bygden). Och vid annat läge skulle givetvis kommunen ha stått för mellanskillnaden. Så mycket agens har väl ändå kommunen?

Men vi måste också fråga oss exakt vad kommunen stödjer sig på vid försäljningen av hallen, ett ord från föreningen villkorat av ett löfte. Löftet är brutet, så borde även ”överlåtelsen” till kommunen vara bruten. Mot bakgrund av det kan försäljningen teoretiskt sett anses röra annans egendom, det vill säga egendomsbrott.

Kyrkan skulle även behöva betänka hur de agerat. Var det rätt att släppa markbiten som möjliggjorde försäljningen? Hur har kyrkan själv kommit över den marken och vad var syftet med marken från början?

Där är Vilhelminapolitiken idag – med själ och hjärta?

Jag är övertygad om att detta blir eftermälet från mandatperioden, hur många sparade miljoner på befolkningen styret än har tråcklat ihop. Med ett stort frågetecken efter hjärtat.