I intervju med Expressen (30/3-24) berättar Jan Emanuel (Robinsonvinnare, entreprenör, miljardär , och ”socialdemokrat in i själen”), den press han kände för att passa in bland de rika i Marbella, där han höll till i många år. Nu har han ”hittat hem” och flyttat till 70-talslägenhet på 60 kvadrat på Playa del Inglés på Gran Canaria. Han trivs ihop med invånarna där, som alla pratar illa om ”för där är bara ’white trash’. Men jag är white trash.”

– Här hittar du engelsk, tysk, svensk och norsk arbetarklass. Strävsamma människor som sparat ihop en slant för att kunna vara i solen en stund. Jag älskar det, säger han.

På foton från poolen och playan är hans ’biffiga’ lekamen mer mörk än vit. Hans vita linne framhäver hans ’sexpack’, vältränade muskler och ett överflöd av tatueringar. Han matchar klädseln med en maffig guldkedja runt halsen och en Rolexklocka på armen. Hans lyxbil finns kvar liksom lyxyachten:

– I brist på smak, har jag tagit det som är dyrast.

Nu är han första kandidat på nybildade ’Folklistan’ och hoppas kunna locka tillräckligt många väljare för att ge honom en plats i EU.

Tvåan på ’Folklistan’ är Sara Skyttedal, ’en tuff brud i lyxförpackning’. Hon har länge varit politiskt aktiv i KD inom både kommun – och EU-politik och det vill hon fortsätta med. Nu  saknar hon plötsligt ’plattform’ efter att ha petats från förstaplatsen på KD:s EU-lista och tvingats lämna partiet, då hon avslöjats med att ha försökt få en plats på SD:s EU-lista. De var dock inte intresserade. ’Folklistan’ är nu hennes nya satsning och hon jobbar ihärdigt på sin image och för sin försörjning. Hennes mål nu är att med näbbar och klor hålla sig kvar i rampljuset och vid köttgrytorna i Bryssel.

Skyttedal vet hur man skapar rubriker. I mars 2023 gick hon plötsligt ut och polisanmälde dåvarande partisekreteraren i KD för sexuellt ofredande. Efter en blöt festkväll i Stockholm med partiet på en efterfest till EU-vakan 2014, delade hon och 3 manliga partikamrater ett rum på hotellet. Hon ska då ha vaknat av att partisekreteraren ofredade henne sexuellt. Interna källor inom KD avslöjade att den anklagade partisekreteraren strax innan hennes anmälan 8 år (!) efter övergreppet försökt stoppa henne från att medverka i Svt:s ”30 minuter”.

Där skulle hon tala om sitt förslag att legalisera cannabis. I partiet ansåg man att ”hennes medverkan där var en dålig idé”, då hennes förslag varken var partiets politik eller partiledningens förhållningssätt. Partisekreteraren ombads att framföra detta till Skyttedal. Som ett brev på posten kom hennes polisanmälan mot honom för ’övergreppet’ som skett 8 år tidigare. Svåra upplevelser kan ta tid att bearbeta, men 8 år för att anmäla ’brottet’, är det rimligt? Är det förtroendeingivande?

Både Skyttedal och J E betonar att de inte är ett parti utan bara en samverkan och att kandidaterna på listan representerar olika partier. Det innebär att de nog inte kommer att tillhöra samma grupper i EU. Skyttedal har tillhört EPP. Som socialdemokrat tillhör man S&D. Skulle de dessutom bli grupplösa, väntar 5 svåra år för dem i parlamentet. Hur ska de då kunna förhandla fram en ’en bättre deal’ för Sverige?

John Gustavsson jobbade för några år sedan åt EU-parlamentarikern Jessica Stegrud (SD), som satt i samma utskott som Skyttedal i parlamentet. I Bulletin (8/4-24) skriver han bl a:

– Skyttedal sitter i den invandringsvänliga, liberalkonservativa European People’s Party-gruppen (EPP), och trots hennes högerprofil har hon ofta röstat vänsterliberalt. I hela 85 procent av alla omröstningar röstar hon som hennes grupp vill.

– När jag gick igenom röstningsprotokollen upptäckte jag att Sara Skyttedal röstar mer som Annie Lööf trots att hon ofta pratar som Jimmie Åkesson.

– Trots sin profilering inom invandringspolitiken har Skyttedal röstat som sin invandringsvänliga grupp i  varenda omröstning kring fri rörlighet. Hennes röstprotokoll ger en bild av en politiker positiv till fri rörlighet, till asylsökandes rättigheter och till mångfald.

Att tala med kluven tunga är allt annat än förtroendeingivande.

Jag var f ö med i Junilistan. Dess frontalfigurer var Nils Lundgren, nationalekonom, och Lars Wohlin, ekonom och f d Riksbankschef. Båda var välkända, väletablerade, bildade och trovärdiga personer. Junilistans medlemmar hade olika partibakgrund (S, M, LD, L, C), men vi var helt eniga om vår politik: att värna de 4 friheterna: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer.  Vi kom in i EU-parlamentet 2004 och lyckades då få 3 mandat. I EU-valet 2009 toppades valsedeln av Sören Wibe (S) etta, Björn von der Esch (KD) tvåa och undertecknad (M) trea. Tyvärr förlorade vi väljare till Piratpartiet och tappade våra 3 mandat. Piratpartiet åkte i sin tur ut 2014, men då lyckades Feministiskt Initiativ ta sig in med 1 mandat. 2019 var det deras tur att åka ut. Då var det bara de 8 riksdagspartierna som kom in.

Om J E nu föredrar och trivs med ’white thrash’, hur ska han kunna fungera ihop med Sara? Det som förenar dem är att de kan skapa rubriker, att de har stora ’egon’ och aldrig missar en chans att framhålla sina förmågor eller bära dyra lyxmärken och attribut. Kommer ’vanligt folk’ att lockas av putsade ”lånta fjädrar”? Media har dock samlats som flugor kring denna ’honungsfälla’ och gett dem mycket uppmärksamhet och tid, men de har hittills haft svårt att få en intervju med dem om deras lista och politik. Har de kanske ingen färdig politik än?

Jag gissar att entreprenören och miljardären J E knappast lockas av att sitta 5 år i Bryssel på ett antal möten, som sällan leder till snabba eller konkreta resultat. Bryssel är nog dessutom för litet för hans ego. Därför misstänker jag att han kommer att hoppa av och låta Skyttedal få första ev mandatet. Har hon inte lyckats förhandla till sig denna ’deal’ med honom, torde hon heller aldrig lyckas förhandla med EU om att Sverige ska ha en ’bättre deal’ och mer att bestämma om. Under de 5 år hon verkat i EU, har vi knappast märkt något som innebär en ’bättre deal’ för Sverige. Tvärtom!

Gustafsson igen (Bulletin 8/4-24):

–2019 kandiderade Skyttedal under slogan ”Make EU lagom again”. Därför är det märkligt att hon var med och röstade igenom ett förslag som syftade till att göra det enklare för EU och EU:s domstol att köra över medlemsländernas egna lagar och grundlagar. Skyttedal gick så långt som att aktivt rösta ner alla ändringsförslag, inklusive ett som hade lagt till en formulering att EU samtidigt ändå skulle värna nationellt självbestämmande och demokrati.

Sara Skyttedal som EU-parlamentariker är nästan oigenkännlig från Sara Skyttedal som högerprofil.

Så vad är ’Folklistan’? En medieprodukt? Det är ett löst sammansatt projekt för egotrippade politiker som ogillar ’riksdagspartiernas piskor, trånga partikulturer och glastak’. Sådana begränsningar passar inte stora egon som vill ta plats och skapa rubriker. Och vilken är deras politik? Populism? Trots påkostade presskonferenser och framträdanden och helikoptertransport till och från dessa, har de inte presenterat några konkreta politiska förslag. Inte framstår de heller som särskilt folkliga i sin svada och sina märkeskläder. De påminner snarare om Trump och hans framträdanden. Fast han nöjer sig förstås inte med en oansenlig helikopter till sina framträdanden.

Polisanmälningar om misstänkta bidragsbrott från kommuner men även myndigheter som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten leder sällan till att någon lagförs.

Olika nyhetsmedier rapporterar om det utbredda fusket med statsbidrag, som innebär att staten varje år förlorar 14 – 30 miljarder. Varje svensk förlorar därigenom 1 500 – 3 000 kr varje år. Att kalla detta ’bidragsfusk’ är missvisande. Eftersom det handlar om så många miljarder varje år, bör det istället kallas ’bidragsbedrägeri’.

Jämfört med 2022 ökade bedrägeri- och bidragsbrotten 2023 med närmare 20%. Dessvärre klarar inte Polisen av att hantera dessa omfattande brott. 2023 polisanmäldes över 12 000 misstänkta ’bidragsbrott’, men majoriteten leder inte till någon åtgärd utan läggs ner enl TT. Av de 129 fall som Pensionsmyndigheten ifjol anmälde, ledde bara ynka 2 fall till åtal. Stefan Lundberg på polisens nationella bedrägericentrum säger att det saknas resurser att utreda alla anmälningar. Han säger också att fokus ska ligga på att förhindra felaktiga utbetalningar och där lägger polisen ner stora resurser i samverkan med utbetalande aktörer.

I DN 18/3: ”Rekord i bidragsfusk bland utlandssvenskar. Fuskande svenskar utomlands plockar hem barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag för enorma summor.”

F d Hollywoodfrun Gunilla Persson var t ex skyldig svenska staten en stor summa pengar för att hon fortsatt ta emot flera olika bidrag från Försäkringskassan, trots att hon flyttat från Sverige till USA. När hon var med i Melodifestivalen, slog Kronofogden till och beslagtog väskor, smycken m m från hennes hotellrum. Persson blev mäkta upprörd men gick enl uppgift senare med på att betala sin skuld till Sverige.

Ett flagrant exempel på ’birdagsbedrägeri’ (ett resultat av svensk ’tillit’, ’naivitet’ el ’resursbrist’?) är Najah al-Shammari, Iraks försvarsminister 2019 – 2020 och misstänkt för flera grova bidragsbrott i Sverige. Han kom till Sverige 2009, ansökte då om permanent uppehållstillstånd och beviljades det 2011. När det avslöjades att han också hade medborgarskap i Sverige, vaknade myndigheterna och började utreda honom för grovt bidragsbrott. Trots att han var bosatt i Irak och avlönades av irakiska staten, tog han ut bidrag från Sverige, då han sjukskrivit sig här under flera år. Sedan 2019 har han därför varit efterlyst, anhållen i sin utevaro i nästan 1½ år, misstänkt för flera år av grova bidragsbrott i Sverige. För några veckor sedan anlände han till Arlanda. Där greps han av polisen. Hur många fler sådana bidragsbedragare har vi missat?

”Som folkbokförd medborgare ska man själv anmäla till Skatteverket och folkbokföringen om man flyttar utomlands samt till Försäkringskassan om man har förmåner och bidrag därifrån. Gör man inte det blir det svårt för myndigheten att ha full koll”, säger Thomas Falk på Försäkringskassan. (TT 18/3)

Dessa bedrägerier har förekommit i åratal. En asylsökande man från Marocko greps t ex 2019 för rån och misshandel på Centralen i Malmö. Det visade sig att han hade utvisningsbeslut, fått sin ålder uppskriven med 7 år och hade 8 olika identiteter, som han använde i kontakt med myndigheter. Det har i många år varit känt att nästan hälften av alla asylsökande har flera identiteter, något som också irakiske försvarsministerns bedrägeri visar.

”Skatteverket har t ex sett att 30-50% av de asylsökande registrerat olika personuppgifter hos olika myndigheter. Terroristen Akilov, som uppehöll sig illegalt i Sverige, visade sig ha använt mer än en identitet. Nu avslöjas att Iraks försvarsminister och hans familj lyfter stora bidrag från svenska välfärden, också det genom dubbla identiteter.

Skatteverket har varnat för att dubbla eller multipla falska identiteter utnyttjas för omfattande bidragsbrott och grov kriminell verksamhet.

Ansvariga för kontrollverksamheten vid Skatteverket har konstaterat att frågan om flera falska identiteter inte prioriteras, eftersom det inte anses som grov brottslighet av varken myndigheter eller politiker.” (SvD 7/4-16).

Patrik Engellau, Det Goda Samhället, skrev 19/2-20 följande krönika:

”För tolv år sedan presenterades den statliga utredningen SOU 2008:74 Rätt och riktigt av Delegationen mot felaktiga utbetalningar. Delegation bedömde att uppemot fem procent – 20 miljarder kronor hade utbetalats felaktigt.

I december förra året kom en ny statlig utredning i samma ärende med sitt slutbetänkande. Den här gången hette betänkandet SOU 2019:59 Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen och delegationen Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.

Fortfarande ligger de felaktiga utbetalningarna runt fem procent i intervallet 11 till 27 miljarder kronor med 18 miljarder som bästa tips. Utredningen kommer med 118 sidor förslag, till exempel att samordning mellan myndigheterna organiseras bättre, att ett råd inrättas för att statens ska få en helhetssyn på problemet, att omfattningen och orsakerna till felaktigheterna följs upp, att AI utnyttjas, att regelverk säkras och ”ett särskilt stödmaterial tas fram”, att åtgärder vidtas för att ”tillförsäkra att felaktigt erhållen ersättning inte ger pensionsrätt”.

”När ingenting verkar ha hänt på tolv år och staten måste utreda samma sak ytterligare en gång och – på drygt 1 700 sidor utredning! – kommer fram till ungefär samma sak misstänker jag att den inte vill göra något åt problemet. Eller rättare sagt att den tycker att det är jobbigare att göra något åt problemet än att leva med det. Observera att det faktiskt vore jobbigt för staten att uppfylla den senare utredningens 118-sidiga åtgärdslista – som antagligen är meningslös men det kan ju inte staten veta – medan det inte är något jobb alls för staten att skicka en räkning på 18 miljarder kronor till skattebetalarna.         Engellau”

SvD 5/4: SKR: Kommuner slutar polisanmäla om bidragsbrott

”Polisanmälningar om misstänkta bidragsbrott från kommuner men även myndigheter som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten leder sällan till att någon lagförs.” 

-Det är inte så konstigt då det är ytterst få av de här bidragsbrotten som anmäls som utreds av polisen. Utan utredning, inga åtal. Utan åtal, ingen lagföring, säger Christina Kiernan, samordnare för välfärdsbrott på SKR.

Hur kan dessa årliga och omfattande miljardbedrägerier tillåtas fortgå år efter år?

Socialdemokraterna i allmänhet, Andersson och Baudin i synnerhet, är mäkta upprörda över Tidöpartiernas utredning om partipolitisk lotteriverksamhet. Sossarna hävdar att en ändring av reglerna för denna lotteriverksamhet skulle kunna skada svensk demokrati. Jämfört med sossarnas köp för ca 3 miljarder skattekronor av den ’politiska vilden’ Amineh Kakabavehs riksdagsröst för att säkra statsministerposten åt Andersson i november 2021, är Tidöpartiernas utredning ett intet. Anderssons köp av Kakabavehs röst upprörde f ö Erdogan och Turkiet och bidrog med största sannolikhet till att Sveriges Natointräde kraftigt försenades. Hur demokratiskt var det av S att satsa miljarder för att köpa en riksdagsröst för att säkra Anderssons post och regeringsmakten?

Sossarnas mycket omfattande lotteriverksamhet är undantagen från skatt och regleringar. Partiet får därmed mycket mer pengar till valrörelser än andra partier. Kravet på rättvisa som S alltid hävdar gäller inte dem själva. Nu har utredaren presenterat sina förslag om att partipolitisk lotteriverksamhet inte bör förbjudas. Däremot bör den regleras hårdare och beskattas. Det kommer att innebära att S förlorar pengar som både SSU och S är beroende av. Baudins topplock riskerar nu att gå. Han påstår att detta förslag skulle vara en typ av särlagstiftning riktad mot S, som om skattefrihet för lotteriverksamhet vore en självklarhet. I själva verket har S ju redan en positiv och oacceptabel särlagstiftning till skillnad från andra partier. I högsta grad odemokratiskt och orättvist!

Baudin säger att ett eventuellt förbud mot partilotterier kan leda till krav inom partiet att ”ge tillbaka lagstiftningsvägen och skada Sverigedemokrater och moderater”. Så odemokratiskt! Han tonar ner sitt eget ansvar och vill inte själv ”skada” sina motståndare, men han kan tvingas att göra det av tryck inifrån partiet att angripa sina politiska motståndare genom lagstiftning. En uppmaning till sina partikamrater att ställa de krav han själv inte vill stå för? Han tipsar t o m om organisationer som ”ligger M eller SD nära”, t ex ”Stiftelsen Fritt Näringsliv”, som bl a finansierar Timbro, den marknadsliberala tankesmedjan utan kopplingar till M. Omdömeslöst och okunnigt eftersom Timbro och Stiftelsen Fritt Näringsliv är egna och fria organisationer.

Jag blir så trött på de rödgrönas ständiga tjat om ’hotet mot demokratin’ så fort regeringen/Tidöpartierna vill utreda eller införa ngt nytt. I december 2014 kom sex av riksdagspartierna (Allianspartierna, S och Mp) överens om att anta DÖ, Decemberöverenskommelsen. Syftet var att utestänga SD från regeringsmakten och DÖ var tänkt att gälla fram till valet 2022. Detta demokratiförakt saknar motstycke. Så fort S befarar att deras makt och pengar hotar att begränsas, anklagar de sina politiska motståndare för att hota demokratin. Efter snart halva mandatperioden har jag fortfarande inte sett minsta tecken på demokratins undergång i Sverige. Tvärtom!

Numera har sossarna reviderat sin historia på ett antal områden i hopp om att folket ska glömma hur de skadade Sverige t ex genom en ohämmad invandring. Men vi är många som inte glömt och ser det som ”fullständigt oacceptabelt” att de anklagar Tidöpartierna för att hota demokratin. Både Baudin och Andersson styrs allt oftare av känslor snarare än av förnuft och avslutar de flesta av sina yttranden med att knipa ihop läpparna. Ett sätt att hindra att fler grodor hoppar ut i stridens hetta?

2024 är ett ”supervalår” med presidentval i USA och EU-val. DN intervjuade därför nyligen Magdalena Andersson, som varnar för att främmande makt kan försöka underminera vår stabilitet genom att blanda sig i valen.

S har numera utsett SD till sin huvudmotståndare. Andersson befarar att SD:s kritik mot EU liksom högerpartiers framgång kan rubba vår stabilitet. Varför antyder hon att hotet kommer från höger? Det är i själva verket rödgröna EU-parlamentariker som utpekats för kopplingar till främmande makt. Ett klumpigt och genomskinligt försök att skifta fokus i debatten?

Andersson hävdar dessutom att det pågår en kampanj mot henne och S och pekar främst ut Henrik Jönsson, Youtuber, författare och debattör, som återkommande publicerar kritik mot partiet.

-Vem finansierar honom? frågar hon insinuant.

-För att sprida hatpropaganda mot oss och Magda, inflikar direkt hennes partisekreterare Mirjam Kontio.

Andersson förklarar att hon själv inte tittar på Jönssons kanal, men hon vet att han sprider ”hatpropaganda” mot partiet. Sen när blev allmän politisk kritik ”hatpropaganda”? Och hur har Andersson och S i åratal f ö uttryckt sig om SD?

Jönssons pengar kommer från hans över 130 000 prenumeranter och från hans tidigare framgångsrika affärsverksamhet. Det är magstarkt att insinuera att Ryssland avlönar honom för att sprida ”hatpropaganda”. Kan man i S inte skilja mellan åsiktsskillnader och hat?

Firma Andersson och Kontio har fått berättigad kritik, men Kontio hävdade att det var DN:s journalist Lina Lund som ville tala om Jönsson. Detta avfärdas bestämt av Lund:

”Det var Magdalena Andersson som själv förde Henrik Jönsson på tal och på eget bevåg frågade sig varifrån han får sin finansiering. Därefter ställde jag uppföljande frågor”, skriver Lind på X.

Intervjun var f ö bandad och godkändes dessutom av Andersson inför pressläggning. Så huvudlöst att försöka underminera oberoende medier, i synnerhet som man samtidigt varnar för desinformationsförsök i samband med kommande val.

Enl uppgift hörde sossarna av sig till Aftonbladet, när tidningen rapporterade om intervjun. Vad hade hänt, om inte DN haft inspelningen av intervjun? Hade partiet då fått AB att misstro DN:s uppgifter?

Andersson har kritiserats både internt t ex av SSU-basen Lisa Nåbo, externt t ex av Mats Knutsson, politisk kommentator på Svt, och av många vänstersinnade opinionsbildare. Angreppet på Jönsson beskrivs som ”omdömeslöst” och som ett ”haveri”. Expressen skrev igår att förre S-politikern och debattören Jan-Emanuel lämnat över en bukett rosor till Jönsson och bett ”om ursäkt å partiets vägnar”.  Han vet sannerligen hur man skapar rubriker och gör reklam, inte minst för sig själv!

Ljuga, hitta på och alltid skylla på någon annan blir allt vanligare  bland sossarna, åtminstone bland dem som har ngt att säga till om. De håller helt på att ”tappa det”. Varför nedlåter sig Andersson till detta ”omdömeslösa” ”haveri”? Är det ett patetiskt försök att få bort fokus från hennes beryktade nederlag i hanteringen av El-Haj?

Vilken mardröm kommande valrörelse/r/ blir, om sossarna nu fortsätter att sänka sig till denna låga nivå! Och vilken tid det kommer att kräva, om de ständigt ska försöka revidera sin historia och ’skademinimera’ varje gång de avslöjas med att ha  ljugit eller jonglerat med sanningen! Hur ska de då få tid att föra ut sin politik? Fast numera har de uppenbarligen ingen egen politik att lyfta fram. Istället talar de ständigt om regeringens politik, som de kritiserar i parti och minut.

Med anledning av intervjun med Andersson publicerade Henrik Jönsson i Expressen 16/2 en kommentar till Andersson:

”Uppmärksamheten denna demokratiskt tveksamma och kommunikativt klumpiga hantering har i nuläget gett min kanal över 1000 nya prenumeranter och ett försvarligt, frivilligt stöd i form av nya swishdonationer.

Jag vill därför som första gäst i vårsäsongen av intervjuprogrammet ”100%” bjuda in Magdalena Andersson – som indirekt visat sig bli en av de största källorna till programmets fortsatta finansiering.”

Kommer Andersson att tacka ja? Det är ett val mellan pest och kolera, en riktig högoddsare! Har Magdalena råd att tacka nej?

 I maj förra året deltog Jamal El-Haj (s) i Europeiska palestinska konferensen i Malmö. Han satt på hedersplats längst fram, närmast konferensens ordf Amin Abu Rashid, central aktör och europaansvarig för Hamas finansiering. Sossarnas palestinska systerparti Fatah varnade alla palestinier för att delta i konferensen i Malmö, då det var rivalen Hamas konferens. El-Haj deltog i planeringen av konferensen men förnekade att han visste vem Abu Rashid innan Palestinakonferensen, trots att han syntes på gamla bilder med Abu Rashid. Kort efter konferensen greps Abu Rashid f ö i Nederländerna misstänkt för att ha samlat in pengar till Hamas.

Magdalena Andersson har med stor kraft och indignation offentligt hävdat att El-Haj ägnat sitt liv åt att ta avstånd från Hamas. I El-Hajs riksdagsdokument finns dock inget som ens kommer i närheten av ett tydligt avståndstagande. Han har t ex aldrig kallat Hamas för terrororganisation eller sagt att de ägnar sig åt terrorism. Men nu plötsligt i sin senaste motion skriver han:

”Hamas är en terroriströrelse”

Vem kommer inte ihåg ’gråterskan’ Anderssons dramatiska utspel mot Kristersson i riksdagen i november, när han sa att ”det finns en viss terrorromantik” inom vissa S-kretsar och att El-Haj deltagit i Palestinakonferensen i maj, där utpekade personer med Hamaskoppling också deltagit. Med gråtfylld röst och uppspärrade ögon replikerade ’drama queen’ Andersson:

–Ulf Kristersson, anklagar du Jamal El-Hamas (sic) för att vara en terrorromantiker? Hans sons hustrus familj utplånades för några dagar sedan. Det är en fruktansvärd anklagelse. Du är landets statsminister, hur kan du göra såhär?

Jag har utan framgång försökt ta reda på hur det förhåller sig med El-Hajs sonhustrus 36 dödade familjemedlemmar, men varken de journalister jag frågat eller medier jag vänt mig till har någon information eller bekräftelse om detta. Ytterst märkligt i dagens digitala värld!

Johan Westerholm skrev redan 22/12-23 följande om ”Sorgebarnet Malmö”:

”Att Malmö är att betrakta som förlorat i en brun-grön sörja av antisemitism i socialdemokratisk skrud är känt sedan länge. Men Bulletins avslöjande under gårdagen om riksdagsledamoten Jamal El-Hajs långa och djupa relation med Hamas sätter historien i ett annat ljus. För frågan är nu hur lång tid det kommer ta innan Magdalena Andersson kommer klä bättre i brunt än i rött.”

Mycket länge och envist har Andersson och andra ledande sossar reservationslöst försvarat El-Haj, t ex Strandhäll, som flera gånger tidigare i olika sammanhang manifesterat sitt dåliga omdöme. Så varför har partiet låtit El-Haj hållas så länge? Svaret är att S behöver ’röstmagneten’ El-Haj för att locka muslimska väljare framför allt inom den palestinska gruppen i Skåne. Utan honom riskerar S förlora många väljare där. Makten före allt annat som vanligt för sossarna.

I fredags avslöjade så Expressens ledarsida att El-Haj försökt att påverka Migrationsverket i ett asylärende. Ärendet gällde en egyptisk imam som predikar i moskén Skadinaviska Wakf i Malmö. Imamen har på sociala medier uttryckt stöd för det fascistiska Muslimska brödraskapet. Detta avslöjande blev nog den utlösande faktorn och slutet för El-Hajs socialdemokratiska karriär.

Dessvärre avslöjar Anderssons halsstarriga hantering av El-Haj hennes svaga ledarskap och rädsla för att förlora sin makt. Nu har hon dock beslutat att tiden är kommen för att avpollettera honom, men hon gör det genom ombud. Att låta någon annan inom partiet agera ’bödel’ har sossarna länge praktiserat för att inte partiledaren ska behöva ’smutsa ner sig’. Denna gång är det Skånedistriktet som hanterat bilan.

-Vi har gjort en samlad bedömning om att han saknar vårt förtroende, säger Niklas Karlsson, ordförande för partiet i Skåne.

På Ledarsidorna.se skriver Johan Westerholm 10/2 i sitt inlägg ”Politisk avrättning genom ombud” bl a följande:

”Hur Niklas Karlsson nu kommer honoreras för sin lojalitet som skarprättare är okänt. Vare sig Veronica Palm eller Anna Johansson (som tog de formella besluten att frånta Ann Sofie Hermansson sina uppdrag) finns idag kvar. Bägge tvingades själva bort kort efter att de fullföljt sina uppdrag som politiska banemän. Allt för att sopa igen alla spår. ”

” I samtliga fall såg partiledningen till att skapa formell distans till besluten även om det var de själva som låg bakom dom. Om det räcker är okänt idag men att fler huvuden kommer rulla bör hållas för sannolikt.”

Andersson har på sistone desperat hävdat att Åkesson försöker ”skifta fokus i debatten” genom att rikta ljuset mot henne och de avslöjanden om El-Hajs förehavanden. I fredags skrev Åkesson på X (Twitter) följande drapa till henne:

”Magdalena Andersson, såhär kan man inte bete sig som partiledare. Ljuga sig blå i flera månader för att rädda kvar en islamist, och sedan själv be honom lämna”, skrev SD-ledaren bland annat.

Mitt blogginlägg förra veckan (De röda blåljuger) handlade just om hur sossarna blåljuger för att förneka t ex sin egen havererade migrationspolitik, El-Hajs Hamaskoppling m m. Gissa om jag log, när jag läste om hur hon nyligen varit i Luleå och föreläst för studenter på Luleå tekniska universitet. Hennes råd till dem för att bli en bra beslutsfattare var:

–Tala sanning även om det kostar på!

Hennes råd att tala sanning gäller uppenbarligen inte för henne själv. Men så är hon heller ingen ”bra beslutsfattare”, något vi sett många bevis på inte minst under det senaste året.

Socialdemokraterna har nu i några månader använt sin tid och kraft åt att försöka ändra delar av sin historia. Eller snarare åt att försöka förfalska den genom att blåljuga, d v s ljuga i ett desperat försök att ta sig ur en svår situation. Man sa förr att läpparna blir blå när man ljuger  och ljuger gör nu S regelbundet. Är det för att dölja sina blå läppar som både Baudin och Andersson numera avslutar sina uttalanden med att knipa ihop sina läppar till ett streck? Endast godtrogna, blåögda väljare sväljer dessa falsarier och lögner. Tror sossarna ens själva på sina historieförfalskningar?

Tobias Baudin, partisekreterare i S, hävdar t ex att när partiet kom till makten 2014, tvingades de ta tag i EU:s mest generösa och oreglerade migrationslagstiftning. Ändå lovade Stefan Löfven, dåvarande statsminister, i ett offentligt tal hösten 2015 följande:

–Mitt Europa bygger inga murar!”

Sossarnas paradgren är att alltid lägga skulden på andra. Att partiet inte stramade åt migrationspolitiken under sina 8 år vid makten berodde på SD och deras inträde i riksdagen:

– När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt.

Vilket ovärdigt schwammel!

Både Baudin och Ygeman, migrationspolitisk talesperson i partiet, har på sistone gått ut och hävdat att Kristersson och M smitit från sitt ansvar för den tidigare migrationspolitiken. Varför tog inte Baudin och Ygeman sitt ansvar genom att högljutt protestera mot Alliansens migrationspolitik redan när det begav sig? Och varför fortsatte de föra samma generösa migrationspolitik 2014-2022? Bara under Löfvens tid som statsminister utfärdades uppehållstillstånd för ofattbara 814 216 personer. Har partiet krävt ett erkännande och en ursäkt av honom för hans ansvar för migrationskaoset?

Till TT skrev migrationsminister Maria Malmer Stenergard nyligen följande kommentar:

-Ödmjukhet var uppenbarligen inte ett nyårslöfte från Ygeman. I stället fortsätter S historieförfalskning. Den moderatledda regeringen genomför nu – steg för steg – den strama politik som S ofta talar om men inte genomför.

Hur kommer det sig förresten att den ständigt återvinningsbare /dr/Ygeman tillåts fylla än den ena än den andra tunga posten i S? Det kan då inte bero på hans bristande kompetens i olika frågor eller hans oförmåga att hitta ’säkra rum’ att diskutera känsliga ämnen och frågor. Dessutom jonglerar han inte sällan med sanningen.

Den 19/1 medverkade Björn Wiman, DN:s kulturchef, och Eva Hamilton, Svt:s förra vd, i TV4:s ’Nyhetsmorgon’. Båda kritiserade hårt sossarna för deras skamlösa lögner:

– Folk är inte så dumma att de är ens i närheten av att gå på det här. Tror de inte att vi kan läsa?

Att överskatta sig själv i samma usträckning som man underskattar folket/valboskapen är inget framgångsrecept. Heller inget tecken på intelligens. Entreprenören och samhällsdebattören Henrik Jönsson drar på sin Youtubekanal ner byxorna ordentligt på sossarnas desinformationskör. Att partiet är avklätt in på bara skinnet hindrar inte sossarna att skamlöst fortsätta pressa ut sina lögner.

Socialdemokraterna och Magdalena Andersson korades f ö häromdagen av Ledarsidornas Johan Westerholm till Årets pristagare till Förnekelsens minne:

”Migrationspolitiken är ett tredje exempel där Socialdemokraterna försöker distansera sig från den kursändring som skedde under Mona Sahlins tid som ordförande och som satt spår i hela Sverige. För att inte glömma i vilken utsträckning delar av partiet, främst Socialdemokrater för Tro och Solidaritet kunnat utgöra en plattform för det fascistiska Muslimska brödraskapets etablering i svenskt samhälle och politik.

Detta är motiveringen till att Socialdemokraterna erhåller 2023 års Förnekelsepris som från och med den andra februari 2024 delas ut årligen till årets förnekare. Inte ens när det egna uppenbara ansvaret skall erkännas klarar partiet av det utan att försöka förminska och relativisera problem samt sin egen roll och istället rulla över städarbetet på andra. 

Årets pristagare av priset till Förnekelsens minne går med andra ord till Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.”

Detta pris lär Maktalena och partiet tala tyst om.

Den 28 november förra året ’kom S ut’ med att deras integrationspolitik inte fungerat och att de därigenom bidragit till Sveriges integrationsproblem. Enl en intern rapport, En ny riktning för Sverige 2030, författad av riksdagsledamoten Lawen Redar (S), beror detta haveri på SD:s inträde i riksdagen.

–När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt.

Alltid någon annans fel. Men nu lovar S att:

-Sverige ska bli mer som Sverige.

–/vi/ vill genomföra insatser vi tidigare inte gjort i en skala vi tidigare inte sett.

Allt nedskrivet i Redars rapport.

SvT ägnar redan samma kväll ynka 70 sekunder åt att Sveriges största parti tvärvänt i en av sina viktigaste frågor. På sociala medier har det riktats hård kritik mot statliga SVT och SR för att man inte skärskådat påståendena från S. Åkessons förslag om att riva moskéer får däremot 24 minuter med kommentarer från flera analytiker och tyckare. Vem kan ta Public Service på allvar efter denna undermåliga och oprofessionella skillnad i granskning?

Att ’betongpartiet’ efter åratals förnekelser plötsligt insett att deras migrationspolitik varit rena haveriet innebär en positionsförflyttning och förändrar radikalt det politiska landskapet. Detta borde väl ändå ha varit en större sensation för SvT än att Åkesson vill utrota islamism och de moskéer, där den frodas och sprids. Det är ovärdigt av Public Service att behandla politiska partier så olika och att undanhålla oss tittare så viktig information. Eller kan det möjligen vara så att inte heller P S tar sossarnas tvärvändning på allvar utan misstänker att det kanske är retorik snarare än faktisk politik det handlar om?

Stefan Löfvens Europa byggde inga murar och bara under hans tid som statsminister utfärdades uppehållstillstånd för ofattbara 814 216 personer. Innebär S tvärvändning att partiet nu ska börja ställa krav på alla invandrare att anpassa sig till svenska förhållanden och lagar? Nej, sådana krav på invandrare lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är vi svenskar som mer aktivt ska blanda oss, läs ’tvångsblandas’, med invandrare och nya befolkningsgrupper, d v s samma politiska grundidé i ny språkdräkt.

På senare tid har vi sett hur t ex finansborgarrådet Karin Wanngård (S) i Stockholms kommun lagt fram förslag på att miljonprogram ska byggas ihop med villor. 2023 meddelade sossarna att stadsdelarna Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta skulle slås ihop till nya stadsdelen Järva. I november meddelade S och deras samarbetspartier i Sandviken (som spåddes tjäna så enorma pengar på invandringen) att elever på mellanstadiet i Västanby, där majoriteten av eleverna är svenskar, ska bussas till en skola i ett utsatt område. Barn och medelklassinvånare ska hjälpa S att genomföra den integrationspolitik som partiet misslyckats med. Svensk medelklass och skolelever tvingas som vanligt agera ’stötdämpare’ när S ska ta itu med segregationen.

Sossarnas taktik och retorik går nu ut på att lansera viss självkritik utan att erkänna att integrationsdebatten var tabu redan i november 2002, hela 8 år innan SD kom in i riksdagen. Då använde Göran Persson benämningen ”social turism” för att motivera EU:s införande av övergångsregler som skulle hindra missbruk av svensk välfärd. Laila Freivalds, som då var utrikesminister, reagerade och menade att uttrycket ”öppnade för främlingsfientliga krafter som skulle kunna utnyttja situationen”. SSU och dåvarande Broderskapsrörelsen höll med om kritiken. Därför är Lawen Redars påstående att partiets integrationspolitiska haveri beror på SD i högsta grad rena bluffen.

Den 29/11-23 skriver Johan Westerholm följande på sin Ledarsidorna.se:

”De interna utrensningarna av kritiker påbörjades inför valrörelsen och den ordinarie partikongressen 2009. Jag var då inbjuden på ett arbetsinternat på Bommersvik för att testa några av de kampanjmetoder i Sverige som utvecklats av Barack Obamas kampanjstab inför valet 2010. Konceptet skulle provköras under valrörelsn till Europa-parlamentet 2009.

Vid internatet, där bland annat Aftonbladets dåvarande ledarredaktör Karin Pettersson deltog togs de första stegen att göra sig av med Nalin Baksi ( f Pekgul) som då var ordförande för S-kvinnor. Andra idag namnkunniga var Johan Ulvenlöv, LO:s tidigare valledare samt Sara Gunnerud som senare under en tid var studieförbundeet Ibn Rushd kommunikationschef. 

Baksi togs Inte upp separat i en formell mening utan i pauserena så tog flera deltagare, alla kvinnor och ingående i Rebella-nätverket, upp allt från samarbetsproblem med Baksi till att hon skulle vara islamofob.

De menade att hon gjort sitt och skulle ersättas med Lena Sommestad, tidigare miljöminister (S).”

”Och Lawen Redar? Redar var redan då (2011) en del av den nya kommande partielit som Carin Jämtin pekat ut. Och tidigt ute med att kritisera de som vågade ställa kritiska frågor med att de lät som Sverigedemokrater.

Även om mycket i Socialdemokraternas arbete ter sig nödvändigt och i fleras ögon tillräckligt finns en ny beröringsskräck. Att Redars m.fl historia kommer upp till ytan och att någon kommer beskriva i detalj hur det gick till när andra kritiska medlemmar, som Carina Hägg och Ann-Sofie Hermansson mer eller mindre motades ut ur partiet i ”bad standing”.

Förnedrade och bespottade.

Det är först den dagen som de som var arkitekterna bakom utrensningarna från 2009 och framåt själva är utrensade som Socialdemokraterna kan förnyas. Vilka dessa är är väl känt, om inte annat av dom som blev offer.

Och ansvaret för att det sker? Det ligger hos Magdalena Anderson som nu behöver bevisa om hon är en del av lösningen. Och inte huvudproblemet.”

Detta lär vi nog vänta förgäves på.

Ref: https://ledarsidorna.se/den-socialdemokratiska-inkvisitionen-klarar-sig-utan-granskning-igen/

SD bildades i februari 1988 och kom in i riksdagen 2010. Detta fick enl välunderrättade källor moderaternas dåvarande partiledare (tillika statsminister) Fredrik Ruinfeldt att gå i taket. För att straffa ”det sovande folket”, (hans öknamn på svenska folket som haft det dåliga omdömet att rösta fel), enades Alliansregeringen och MP om att föra en gemensam asyl- och migrationspolitik för att stänga ute SD. Dessa fem partier gjorde sig därmed skyldiga till ett grovt övergrepp på demokratin.

I valet 2022 fick SD 20,2% av rösterna och är nu Sveriges näst största parti. Efter valet slöt minoritetsregeringen med M, KD och L det s k Tidöavtalet, ett samarbetsavtal mellan M, KD, L och SD. Alla frågor som samarbetet omfattar genomförs i gemensamma samarbetsprojekt mellan dessa 4 partier.

Åkesson har i åratal nu med stor framgång och fingertoppskänsla lett sitt parti. Han är en mästare på att sätta agendan för den politiska debatten. Genom att provocera politiska motståndare och media får han dem att reagera, skapa rubriker och artiklar av hans uttalanden samt marknadsföra dem helt gratis till allmänheten. I sitt tal på partiets Landsdagar i november föreslog han t ex att all nybyggnation av moskéer bör stoppas och att befintliga moskéer som bidrar till antisemitism och islamisering ska rivas.

I en intervju med Aftonbladet 27/11 förtydligar han sitt förslag:

”Jag tror att det är viktigt att förstå att det är just undfallenhet, ängslighet och ren feghet som har försatt Sverige i den allvarliga situation vi befinner oss i. Ett bra exempel är dagens utspel från socialdemokraterna där de tydligt erkänner att de valde att bedriva en massinvandringspolitik, trots att de förstod att den var farlig, för att de inte ville ge Sverigedemokraterna rätt.

Feghet har tagit Sverige hit. Vi behöver inte mer av den varan.

Meningsmotståndare och svensk media behöver heller inte tolka utspel som fan läser bibeln. Det är till exempel inte säkert att det blir nödvändigt att riva redan befintliga byggnader. Det kan räcka med att, som man exempelvis har gjort i Frankrike, stänga moskéer där extremism frodas och utvisa hatpredikande imamer.”

Åkesson har nu lyckats ta ledartröjan i ett antal svåra frågor, där många av oss anser att lagstiftning och verklighet inte hänger ihop. Många av oss anser också att den finansiering av radikala moskéer i Sverige, som odemokratiska diktaturer som Qatar och Saudi står bakom, borde förbjudas.

Det rödgröna laget har på senare år drabbats av allt svårare ’SD-tourettes’. I praktiskt taget varje riksdagsdebatt har de rödgröna hävdat att SD hotar demokratin. Mp i allmänhet, Märta Stenvis i synnerhet, har tagit varje chans i alla offentliga debatter att peka ut de borgerliga som det ’blåbruna’ laget. Och hur många gånger har SD offentligt kallats nazister, rasister, högerextremister, högerpopulister m m? Detta hör inte hemma i en anständig politisk debatt.

Ett av de senaste offentliga påhoppen stod den nyss avhoppade riksdagsledamoten Carl B Hamilton (L) för, när han efter Åkessons tal om att riva moskéer på X skrev att det finns ”ingen ursäkt för en anständig människa att gilla kräken i SD”. Ett fullständigt oacceptabelt och oanständigt uttalande!

Att flera partier i åratal offentligt upprepat och kritiserat vad SD sagt eller föreslagit har hjälpt till att torgföra partiets politik. Ju mer de dömt ut SD och deras politik, desto mer har SD vuxit. Att S nu utsett SD till nästa vals huvudmotståndare kommer troligen att ge SD ännu mer uppmärksamhet och gratis reklam. Att upprepa samma taktik och förvänta sig ett annat resultat är dömt att misslyckas. Det funkar heller inte längre att skrämmas med SD.

T o m Jan Guillou verkar nu har fått ’skrämselhicka’. Han befarar tydligen att högerextremister ska ta över Sverige. Han och hustrun funderar därför på att lämna det sjunkande skeppet ’Sverige’. De har redan ansökt om preliminärt inresetillstånd till Kanada. Hans fru tillåts komma in där, men Guillou nekas inresa. Det torde svida för honom. Förstår Kanada inte sitt eget bästa? Han anklagar nu Säpo för att ha baktalat honom för att hämnas för att han under åren skrivit saker som retat upp Säpo. Varför ta ansvar för sina egna handlingar om man kan skylla på någon annan?

2023 har i många avseenden varit ett svårt år. Så låt oss hjälpas åt att göra 2024 till ett bättre och fredligare år!

Gott Nytt År!

Magdalena Andersson uppenbarade sig på Nobelfesten i svart ’gotisk’ spetsblåsa med rejäl ståkrage och markerad midja. Klänningen, hennes ’festfrisyr’ och ovanligt kraftiga make-up passade väl ihop med hennes strama och arroganta sätt att hantera sin roll som oppositionsledare. Hon hade nog inte ens kunnat föreställa sig att hon skulle degraderas till den rollen i valet 2022, men högmod går som bekant före fall.

Att hon blev statsminister i nov 2021 berodde inte på hennes lysande ledarskap, karismatiska personlighet eller enastående kompetens. Den riksdagsröst som fattades för att hon skulle väljas, säkrade partiet genom ett avtal med den ’politiska vilden’ och f d riksdagsledamoten (v) Amineh Kakabaveh, som uteslöts av sitt parti i augusti 2019. Avtalet kostade oss skattebetalare ca 3,5 miljarder och krävdes för att tillfredsställa Anderssons makthunger och dröm att bli landets första kvinnliga statsminister.

Andersson har varit rätt osynlig på senare tid. Kanske nog så bra för hon är klart undermålig i rollen som oppositionsledare. Efter valförlusten har hennes stingslighet och missnöje färgat många riksdagsdebatter, ett tecken på att hon låter känslorna ta över på förnuftets bekostnad. Hennes återhållna tårar och dramatiska tystnad i riksdagens talarstol, när hon för en tid sedan försvarade partikamraten Jamal El-Haj, väckte stor uppmärksamhet och förvåning.

Efter den misslyckade dramaföreställningen har hon inte gjort så stort väsen av sig. Det tackar vi för. Fram till nästa val 2026 blir det troligen en lång ökenvandring för den motvilliga oppositionsledaren Andersson. Då hon och partiet nu saknar majoritet i riksdagen och nästa val ligger några år framåt, torde vi få se mer av hennes dåliga humör och attacker på SD i kommande riksdagsdebatter. Det torde innebära att ännu fler väljare går till SD.

Nu har Andersson tydligt och utan tårar eller minsta darr på rösten påpekat att inget som gått snett under hennes tid som statsminister har varit hennes eller partiets fel. Tydlig, för att inte säga övertydlig, har hon också varit med att SD är ett hot mot demokratin. Nyligen har sossarna dessutom förklarat att moderaterna är ’irrelevanta’ och att de nu istället utsett SD till sin huvudmotståndare i nästa val. Åkesson och partiet gnuggar nog händerna av glädje över att få spela en av de två huvudrollerna i kommande val och att de har gott om tid att förbereda sig för detta..

Andra sossar har haft fullt upp med att analysera partiets valförlust. De 11 arbetsgrupper, som tillsattes efter fjolårets förlust, har nyligen presenterat sina rapporter, där de mer eller mindre dömer ut/ber om ursäkt för allt de gjort fel 2014–2022, t ex sin misslyckade och naiva invandringspolitik. SD får skulden för detta misslyckande, eftersom de omöjliggjorde en vettig debatt om migrationen. Att de rödgröna var snabba att ’brunsmeta’ och rasist- eller naziststämpla alla som ville minska invandringen var förstås inte heller sossarnas fel.

Att den rödgröna regeringens klimatpolitik misslyckades anklagar S nu delvis Mp för. Eftersom Mp satt i regeringen och deras hjärtefråga var miljö- och klimatpolitik, ville de ha stort inflytande över detta område. Om inte fanns risken att de skulle lämna regeringen och det hade ju inneburit att regeringen tvingats avgå. Makten framför allt och till varje pris!

Det är märkligt att sossarna gjort så många misstag trots att de knappt hade någon egen politik eller egna politiska förslag. Hade S däremot presenterat en bra politik och genomtänkta förslag, hade de nog lyckats bättre. Att hoppas på att vi ska lita på dem och rösta på dem i nästa val trots alla deras misslyckanden är naivt.  ”Du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden, men du kan inte lura alla människor hela tiden” som Abraham Lincoln sa. Det gäller fortfarande.

Att ständigt hacka på SD eller på att Tidöpartierna inte var regeringsdugliga var sossarnas viktigaste frågor inför valet 2022. För att dölja att de själva saknade en egen politik, tog de varje tillfälle att offentligt jämföra Anderssons och Kristerssons förmåga att leda en regering. Kristersson med Tidöpartierna vann regeringsmakten utan några miljardavtal med politiska vildar. Den nya regeringen röstades fram av folket i sann demokratisk anda.

Nu är sossarna ute för att återta regeringsmakten 2026. Hur framgångsrikt är det att ha begått stora misstag under 8 år och nu gå ut och be om ursäkt och förnyat förtroende? Undra på att de månar t ex om sina muslimska väljare i Malmö som ’röstmagneten’ El-Haj fixade i valet 2022! Men vem kan känna förtroende för ett parti som erkänner sina fel utan att ta fullt ansvar för dem, samtidigt som det skyller delar av skulden på de samarbetspartier som hjälpte dem till makten?

Så här i juletider kommer så ett nytt ’påbud’ från sossarnas partihögkvarter. Magdalena hävdar nu skamlöst och utan att blinka att S alltid velat ha en stram och ordnad invandring medan M har velat ha öppna gränser. Har Magdalena plötsligt drabbats av minnesförlust, eller är hon bara allmänt förvirrad? Hennes förklaring till att migrationspolitiken ändå blev kaotisk och ansvarsbefriad under sossarnas tid vid makten (2014–2022) förklaras med att ”samhällsklimatet var ju så” då. Så ynkligt!

Socialdemokraterna har nu ’kommit ut’ och publicerat en intern rapport om hur partiet i flera decennier misslyckats med sin invandrings- och integrationspolitik. Slutsatsen är att problemen har tilltagit p g a att partiets migrations- och integrationspolitik varit otillräcklig. Till Aftonbladet säger Lawen Redar, partiets kulturpolitiska talesperson och rapportförfattare, följande:

-Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti.

En av orsakerna har varit partiets oro för att förknippas med Sverigedemokraterna, säger Redar till Aftonbladet:

-När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. 

Alltid SD:s politik som är fel.

Stora, starka sossepartiet med ’storheter’ som Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Lena Hallengren, Anders Ygeman m fl har alltså förlamats av rädsla som hindrat dem från att våga ta problemen på allvar och öppet erkänna att invandringen från utomeuropeiska länder med annan kultur, religion, skolsystem, utbildningsnivå, språk m m kräver samhällsinsatser och resurser i mycket större omfattning än den arbetskraftsinvandring som tidigare skedde. Så patetiskt!

Apropå sossarna släppte den fackföreningsnära tankesmedjan Arena Idé en rapport om invandringens intäkter och kostnader i Aftonbladet 1 juli 2015, SD:s dag i Almedalen. Rubriken löd:

”Sverige har tjänat 900 miljarder på invandringen”.

DN skrev om rapporten och citerade organisationens chefsekonom Sandro Scoccos kommentar till tidningen:

–Det innebär att Sverigedemokraternas idé om att finansiera försvarsutgifter eller att rädda äldreomsorgen genom minskad invandring helt enkelt inte stämmer.

Arena Idé hävdade att Sverige utan invandringen hade haft sämre järnvägar, mindre försvar och forskning av lägre kvalitet. Sandro Scocco har inte gjort mycket väsen av sig efter den rapporten.

Anders Borg, finansminister i Alliansregeringen, har i dagarna också lyft bladet från munnen efter år av tystnad. I Expressen 9 dec ’kommer han ut’ och säger bl a:

-Vi begick stora misstag med invandringen.

-Kostnaderna för invandringen har blivit betydligt större än vad vi trodde, säger han, och pekar på både kriminalitet och hederskulturer som brett ut sig.

Borg, finansminister i Alliansregeringen, utsågs till Europas bästa finansminister av Financial Times 2011. Borde han inte ha kunnat räkna ut det redan när det begav sig? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att invandring av lågutbildade från hederskulturer till en liberal demokrati och välfärdsstat medför stora kostnader och samhällsproblem. Men Borg och Reinfeldt vägrade att erkänna att deras migrationspolitik inte fungerade och lagom till valet 2014 bad de oss svenskar att öppna våra hjärtan (läs plånböcker). Efter valnederlaget hävdade Borg fortfarande att deras liberala invandringspolitik varit rätt. Reinfeldt försvann med svansen mellan benen redan på valnatten.

Det har tagit många år för Borg att erkänna migrationshaveriet. Reinfeldt kommer nog aldrig att erkänna sin skuld i frågan, men det är dumt att förvänta sig stora saker av små människor. SD och ’det sovande folket’ såg däremot långt tidigare hur förödande Alliansens migrationspolitik var för Sverige och hur storleken på migrationsströmmarna och kostnaderna för den växte.

Inte blev det bättre efter de rödgrönas regeringstillträde 2014 och Löfvens ”Refugees Welcome! Mitt Europa bygger inga murar”. Varför har vi inte gått man ur huse för att protestera mot en invandringspolitik som innebär att vi skattebetalare förväntas försörja en allt större del av världens befolkning, samtidigt som vi tvingas se på hur vården speciellt för våra äldre drabbas av ständiga nedskärningar?

En annan moderatpolitiker som såg verkligheten var dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Han påpekade att volymen invandrare borde minskas. Vem kommer inte ihåg Reinfeldts omilda behandling av honom, när han offentligt dömde ut Billströms uttalande?

-I partistyrelsens uppdrag till den här arbetsgruppen så pratar vi inte på det sättet. Invandring berikar Sverige och ett ansvarsbärande parti som Moderaterna vill bli en balanserande röst mellan de som aldrig ser några problem och de som aldrig ser andra människor.

Först nu, när sossarna gått ut och erkänt att deras invandrings- och integrationspolitik varit misslyckad, går Borg ut i Expressen och erkänner att även Alliansens migrationspolitik varit dysfunktionell:

”Anders Borg säger sig fortfarande vara övertygad om att invandring berikar landet, men storleken på migrationen har samtidigt en avgörande betydelse, slår han fast. I synnerhet har integrationen av de stora invandrargrupper som kommit från Nordafrika och Mellanöstern misslyckats, säger han. 

– Våra höga humanitära ambitioner vid de här konflikterna gjorde att vi fick stora grupper från Syrien, Irak och Somalia. Det är klart att det hade stort humanitärt värde, men kostnaden har ju visat sig vara väldigt hög. 

– Vi begick misstag, rätt stora misstag, och det kommer ta rätt så lång tid att åtgärda det. Nu måste vi ha en migration som är väsentligt mindre.”

Borg anser idag att invandrare ska assimilera sig, något som sågs som rasistisk SD-politik när han var finansminister. Nu menar han att invandrare ska anpassa sig till svenska värderingar, arbeta, lära sig svenska och ta del delta fullt ut i det svenska samhället.

Vi skattebetalare och invånare tvingas nu leva med Alliansens och de rödgrönas stora misstag och oförmåga att inse att storleken har en avgörande betydelse.

Läs även: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/anders-borg-vi–begick-stora-misstag–med-invandringen/