Förra veckan skrev jag på min andra blogg, http://blogg.vk.se/asasundh/, några inlägg om Saudiarabien och dess inhumana rättssystem. Jag tog också upp Löfvens och andra ministrars rädsla att öppet erkänna att Saudiarabien är en diktatur. Ämnet är aktuellt med tanke på att Sverige i maj ska omförhandla det exportavtal om krigsmaterial och militärt samarbete som vi har med saudierna. Igår var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Där kritiserades regeringens vapenaffärer med den saudiska regimen hårt av olika partier.
I få länder förtrycks kvinnor lika systematiskt och grymt som i Saudiarabien. Deras kungafamilj går emot varje krav på att kvinnors rättigheter ska respekteras i och utanför landet. Ska Sverige då göra affärer med diktaturer där mänskliga rättigheter dagligen kränks och kvinnor systematiskt förtrycks? Det kan heller inte ha undgått våra styrande att Saudiarabien understött Islamiska staten och möjliggjort deras övergrepp.
Stefan Löfven blev för några veckor sedan tillsammans med skådespelerskan Emma Watson utsedd till världsledare för ”He for She”-kampanjen vars syfte är att förbättra jämställdheten i världen. Dessutom har den rödgröna regeringen med Margot Wallström i spetsen beslutat att Sverige ska föra en ”feministisk utrikespolitik”. Är hon naiv nog att tro att hon också kan exportera den ’feministiska utrikespolitiken’ till Saudi och skriva ett samarbetsavtal om förbättrad kvinnosyn?
I mitten av maj ska avtalet med saudierna antingen omförhandlas eller avslutas. Till dess måste Stefan Löfven och Margot Wallström bestämma sig om Saudiarabien är en diktatur eller ej och om en feministisk regering bör samarbeta med ett land som förtrycker och gör våld på sina kvinnor.
För Miljöpartiet måste denna fråga vara rena mardrömmen. Om de godkänner en förlängning av avtalet går de emot sin egen politik och kan räkna med en lång svekdebatt. Att sitta i regeringen har sitt pris när det blir skarpt läge och ingen retorik hjälper. Det är vad man gör som räknas, inte vad man säger.