Jag skrev nyligen om att systemet med etableringslotsar äntligen skrotats. Häromdagen läste jag i Expressen om lotsföretaget Ishine Recruitment, ett av flera avskräckande exempel. På tre år fick de 43,8 miljoner kronor av Arbetsförmedlingen för att ordna jobb till flyktingar. Företaget var 2014 det tredje största lotsföretaget och fick då av Arbetsförmedlingen 86 000 kronor per dag.

Nu har företagets stora jobbluff avslöjats. Deras affärsidé verkar främst ha varit att tjäna stora pengar på namnlistor som köptes och skickades till Arbetsförmedlingen. Dessvärre var de inte det enda företaget att missbruka systemet med etableringslotsar.

Expressens granskning visar att Ishine under perioden 2012-2014 lyckades ordna tolv jobb som varade längre än sex månader. För detta fick de 43,8 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen. Det innebär 3,6 miljoner per jobb och de flesta av dessa tolv jobb subventionerades dessutom av staten.

Erik Ullenhag (FP), f d integrationsminister i Alliansen, anser att lotssystemet i grunden är bra och hjälper fler att få ett jobb. Fiaskot med etableringslotsar skyller han delvis på Arbetsförmedlingen, men det är ytterst regeringens ansvar hur en myndighet fungerar. Ullenhag anser att kontrollen borde ha gjorts tidigare. Så varför såg han inte till att kontroll gjordes när han satt i regeringen?

Jag är positiv till avregleringar men anser att Alliansen var både naiv och alltför ivrig att avreglera. Det blev därför litet fort och fel. När man avreglerar måste man samtidigt ha ett genomtänkt regelverk för hur det ska fungera. Regler för hur uppföljning och ansvarsutkrävande ska fungera måste också finnas på plats. Den biten verkar man ha missat och den missen ser vi idag följderna av.

Varför blev de politiskt ansvariga t ex inte misstänksamma när så många internationella riskkapitalister helt plötsligt blev intresserade av att driva välfärdsbolag i Sverige? Och varför ställde man inte som krav att vinsterna från välfärdsföretagen skulle beskattas i Sverige? Hur många skattemiljarder har Sverige förlorat på de ansvariga politikernas bristande regleringar och uppföljning som gjort det möjligt för utländska riskkapitalister att föra ut sina vinstmiljarder t ex till skatteparadis som Caymanöarna? Riskkapitalisterna torde skratta hela vägen till banken medan vi skattebetalare står där med notan. Illa!