Allsköns funderingar om politik

Att förtiga, förtränga och bojkotta fakta

Richard Swartz är krönikör i Dagens Nyheter. Jag läser troget hans krönikor. För ett bra tag sedan skrev han nedanstående krönika som uttrycker vad jag och många dagligen upplever. Därför publicerar jag nästan hela krönikan här:

”Fakta är inte onda eller goda

Det svenska ­offentliga samtalet förs ofta med hjälp av ­moraliserande kategorier, som ­befunne man sig i bönehuset. Men nu går många längre: oönskade fakta ska undertryckas.

I somras satt jag i min trädgård och läste ”Invandring och mörkläggning” av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Deras bok handlar om invandringen till Sverige. Jag ville informera mig om något jag inte vet särskilt mycket om, samtidigt nyfiken på en bok som tydligen uppfattas som ytterst kontroversiell.

Boken var tjock. Men jag läste den till slut just därför att den var fullstoppad med intressant information. På flera ställen skrev jag med blyerts ett utropstecken i marginalen. Långt ifrån att jag höll med om allt, men tungt vägde ändå siffror som talade sitt eget språk. Vad jag främst fastnade för var de inter­nationella jämförelserna. Ty av den offentliga statistik som fylligt redovisas framgår att svensk invandringspolitik på en lång rad områden radikalt av­viker från andra europeiska länders.

Det är Sverige som sticker ut; inte våra grannländer, inte stora länder som Tyskland eller det Österrike där jag är bosatt. Vad jag ännu inte visste var att detta verkar gälla också för den svenska debatten kring invandringen.

Ty statistiska fakta måste självfallet ­tolkas. De kan då bli del av en diskurs där Sverige framhålls som avantgar­distiskt föredöme medan andra européer med försening traskar efter – eller en diskurs där Sverige försvunnit ut i ett invandringens gungfly och håller på att förlora kontakten med resten av ­Europa. ”Invandring och mörkläggning” förefaller mig vara en starkt polemisk inlaga som utan att säga det öppet pläderar för det senare fallet.

Häromdagen dök så boken upp igen i form av en annons i denna tidning: några statistiska uppgifter ur den presenterades med en uppmaning att beställa boken. Ett begränsat, just polemiskt urval av fakta, dock i allt väsentligt korrekt. Men ett mycket stort antal DN-läsare har protesterat. DN borde inte ha tagit in denna helsides­annons eftersom den – och, förmodar jag, också boken – skulle ta ställning mot invandring på ett sätt som går främlingsfientliga och rasistiska krafters ärenden.

Jag måste erkänna att detta chockade mig. I annonsen kunde jag inte upptäcka något förgripligt. Inga fördomar, varken hets eller hat, inga uppenbart falska påståenden eller upprörande krav. Och ändå denna läsarstorm som får DN:s chefredaktör att två gånger vända sig till läsarna och försvara ­publiceringen av annonsen.

Visst – jag vet att det svenska offentliga samtalet gärna förs med hjälp av moraliserande kategorier som god/ond eller rätt/fel som befunne man sig i bönehuset eller hemma hos någon politisk sekt. Men jag anade inte att detta kunde leda till krav på att censurera ett urval fakta, framtagna av Statistiska centralbyrån och andra statliga myndigheter, i namn av någon stark övertygelse. Det var nytt och oroande provinsiellt för mig.

På nätet ser jag att K-O Arnstberg hävdar att man inte kan säga ”sanningen” om invandringen i Sverige. Sanning är dock ett stort ord och låter alltför auktoritärt och oemotsägligt för att användas i det här sammanhanget. Men jag förfäras över inställningen till fakta som i sig varken är goda eller onda. Dessutom kan de alltid bemötas. Ofta finns andra fakta som gör dem som framförts mindre relevanta eller minskar deras vikt. Då kan och bör de lyftas fram.

Men att försöka undertrycka de som inte passar förefaller mig som en olycklig utgångspunkt för vilken diskussion som helst: egentligen som ett större problem än invandringspolitiken i sig. Mig påminner det obehagligt om ­erfarenheterna som korrespondent i det kommunistiska Östeuropa.

Arnstberg/Sandelin menar att ”sanningen” om invandringen blivit mörklagd i ett slags konspiration mellan den politiska klassen och landets journalistiska elit. Det är en allvarlig anklagelse, också om konspirationen skulle vara av det omedvetna slaget. Själv undrar jag om det inte snarare rör sig om resultatet av politiska försummelser.

Länge underskattade de etablerade partierna invandrarfrågan som med den aningslöses sorglöshet och arrogans lämnades åt sitt öde. Föga brydde de sig om vad deras väljare tyckte och tänkte och stod därför handfallna när Sverigedemokraterna (SD) brydde sig. Ty inga tomrum uppstår i politiken utan att genast ockuperas av någon annan. I den meningen är detta parti den politiska (över-)klassens skapelse: det var den som släppte Sverigedemokraterna ur flaskan och som nu inte vet hur man ska kunna stoppa dem tillbaka i den igen.

Kanske är det redan för sent. Det skulle kunna vara förklaringen till reflexen att förtiga, förtränga och bojkotta. Samma inställning går i dagen hos dem som till och med vill censurera försök att problematisera invandringen i form av uppgifter som kan uppfattas som obehagliga. Men folk är inte dumma och vill ha alla fakta på bordet. Framför allt vill de inte känna sig manipulerade ­eller behandlade som omyndiga. Censur och förträngning i stället för saklig dialog skulle därför kunna få rakt motsatt effekt med förödande konsekvenser för det politiska klimatet här i landet.”

https://morklaggning.wordpress.com/

 

9 kommentarer

  1. Erik

    I december förra året var det 25 år sedan Regeringen Carlsson tog det ökända luciabeslutet som innebar att minimera invandringen som då uppgick till 20 000 personer. Jag hade väntat mig journalisterna i Sverige på något sätt skulle uppmärksamma detta. Men det var dödstyst.

  2. Roland.larsso

    Det är egentligen så otroligt tragiskt och sorgligt att Sverige kan genomgå en så djupgående och så tragisk förvandling utan att vanliga medborgarna förstått det. Jag har läst alla böcker, jag har försökt agitera, men allt är misslyckat. Vi har ett samhälle så starkt styrt av ett politiskt korrekt synsätt, så jag undrar ibland, är jag inte i Nazityskland eller Nodkorea. Så upplevde sig nog motståndarna där ibland, som en människa som försökte få etablissemanget att förstå, men måste ge upp. Jag ger aldrig upp, även om det verkar omöjligt.

  3. Bergis

    Orsaken till den situation vi har i Sverige beror på revirtänkande och Sverigedemokraternas historia. SD var tidigare ett parti med många vit makt anhängare. Jimmie Åkesson rensade upp i partiet och förvandlade det till det framgångsrika parti det är idag. Övriga partier som inte ville släppa sitt revir försökte hitta den svagaste punkten i partiets historia. Därmed var svartmålningen igång. Journalisterna gjorde misstaget att haka på drevet mot SD. När så partiet växte fick man panik. Skulle man erkänna att man tyckt fel och tappa ansiktet? Det skulle innebära ansiktsförlust hos många politiker och journalister. Kanske vissa journalister skulle förlora sitt jobb. Tänker då främst på dem hos Expo, Aftonbladet och Expressen. En förlorad heder och kanske jobbet skulle inte vara bra för främst en journalist som tagit stora huslån. Då var det enklare att fortsätta drevet mot SD och låtsas som ingenting. Därför fortsätter man mörka invandringens egentliga kostnader.

    • Joachim

      Regeringen mörkar kostnaderna så är det absolut, men intr bara det utan även syftet med sina humana hjälteinsatser. Återigen det är kostnaderna som syftet. Kostnader och skapade skulder som säkerställer det finansiella systemets fortsatta överlevnad och som samtidigt ger tillväxt och skatteintäkter. Detta är Reinfeldt och Borgs ”uppfinning”. Exempel så ni lättare skall förstå denna upp och nervända politik. Om Bert Karlsson lånar 300miljoner av banken för att öka sin kapacitet för flyktingmottagande så skapas arbetstillfällen i form av personal på det nya asylboendet som ger skatteintäkter i form av arbetsgivaravgifter och löneskatt till staten. Staten får in ytterligare skatt i form av moms då Bert Karlsson köper in mat och andra förnödenheter till boendets gäster. Samt att Sverige ökar sin totala BNP vilket ser bra ut på papperet, politikerna kan då skryta med att Sveriges tillväxt har ökat. Plus att bankerna tjänar pengar i form av ränta och får viktig hjälp att nå sina skuldsättningsmål. Som Anders Borg förra finansministern sa på ett seminarium i USA. – You (USA) make the wars, we get the refugges, its a win/win”! Vilket får anses vara att tala klarspråk på det jag just beskrivit. https://www.youtube.com/watch?v=zU0_6yPVCPQ

      • asasuh (inläggsförfattare)

        Vad du säger är både sannolikt och intressant. Kostnader i ena änden blir inkomster i den andra och ju högre kostnader desto högre inkomster. Dessvärre kan de flesta av oss för litet om orsak och verkan för att genomskåda detta. Alla som läser mina bloggar har i alla fall chansen att fortbilda sig genom alla kommentarer ni lämnar. Tack!

  4. Mimmi

    Hej! Frågan om invandring och stöd till tiggare handlar om hur vi hushållar med begränsade resurser. Idag är folk så mobilia och det är många som vill skapa sig en bättre framtid i andra länder. Därför blir det alltmer tydligt att gränsen nu är nådd för vårt land och andra måste hjälpa till, alternativt att stötta i hemländerna, där man delar kultur och språk med de nödställda.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Så sant! Det är en politik som SD länge pläderat för; vi måste stötta på plats eller i hemländerna. Vore jag flykting skulle jag hellre hamna t ex i Danmark, där jag förstår språket och kulturen, än t ex i Jordanien.
      Att alla länder måste hjälpa till är för oss självklart, men vi har ju på sistone sett hur flera EU-länder vägrar att ta sitt ansvar. Så vad gör vi då? Ifrågasätter deras EU-medlemskap eller accepterar deras vägran att ta sitt ansvar? Om man inte ställs till svars för sin vägran att hjälpa till borde man heller inte få miljarder i bidrag. Det urholkar EU:s trovärdighet och auktoritet.

      • Joachim

        Visst är det så att hjälpen på plats i flyktingarnas egna länder skulle vara bäst för dom nödställda av flera anledningar. MEN då försvinner pengarna ut ur de svenska bankerna och ur den svenska ekonomin. Såna som Bert Karlsson kan inte ta fler lån för ökad asylmottagningen. Det skapar inga intäkter i form av moms, löneskatter och arbetsgivaravgifter som bidrar till falska till tillväxten vi får genom att hjälpa i Sverige istället för på plats i andra länder. Så åter igen blir det samma sjuka upp och helt orimliga som sker. Det är alltså skulderna och kostnaderna som behövs. Det här går knappt att ta in för vanligt folk, det är just det som gör att det kan fortgå och dessutom trappas upp för varje år!

Lämna ett svar till Roland.larsso Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.