Under almedalsveckan presenterade Riksrevisionen en kritisk rapport om statens integrationsarbete. Rapporterna konstaterar bl a att de befintliga insatserna inte är tillräckligt effektiva och att skillnaderna i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda fortfarande är stora.

Gruppen ensamkommande flyktingbarn (de flesta 13-17 år), eller ankarbarn som de också kallas, ökar nu i mycket snabb takt. Ett ensamkommande barn är under 18 år och skilt från båda sina föräldrar eller annan legal vårdnadshavare vid ­ankomsten till Sverige. Migrationsverket beviljar drygt 87 % av dem uppehållstillstånd. 29 % av alla barn och ungdomar som kom till EU hamnade i Sverige 2014.

De kommer främst från Afghanistan, Somalia och Eritrea och blir genom sin bakgrund och sina behov en stor utmaning för vårt samhälle. I år beräknas de överstiga alla tidigare beräkningar och uppgå till 12 000 ungdomar. Detta kräver mycket stora resurser i form av pengar, bostäder, personal, utbildning m m. Vem har inte läst och upprörts över att deras boende efter 18 års ålder kan kosta nästan 70 000 per månad för en liten ’etta’? Samtidigt rapporteras det att man i Stockholm fått en situation där flera hundra flyktingbarn och ungdomar har gått under jorden och lever på gatan. Fullständigt oacceptabelt!

Så fort som den unge mannen (var är flickorna förresten?) har fått permanent uppehållstillstånd, återuppstår plötsligt nära släktingar som anmäler sig som anhöriginvandrare. Det kan handla om så många som 5-6 anhöriga per ensamkommande flyktingbarn. Dessa anhöriga garanteras inte försörjning av staten. Det blir kommunernas socialbudget som får ta den kostnaden utan att kunna påverka besluten. De anhöriga är ofta analfabeter och kommer aldrig att kunna försörja sig själva. Majoriteten av kommuner vägrar därför att ta emot denna grupp.

De ensamkommande barnen kommer nästan undantagslöst till Europa med hjälp av kriminella människosmugglare som tjänar grova pengar på sin verksamhet. För att komma hit betalar de i regel motsvarande 100 000 – 150 000 svenska kronor. Hur lyckas de få ihop denna summa? Genom att Sverige urskillningslöst tar emot dem, bidrar Sveriges regering och myndigheter utan att tveka till en världsomsomfattande kriminell verksamhet.

För flera år sedan sökte många ankarbarn uppehållstillstånd i Norge. De tandanalyser som Norge då införde visade att 93 procent av de unga männen ljög om sin ålder och var betydligt äldre än de uppgav, i vissa fall tio år äldre. Där skärpte man reglerna och ger numera tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, tills ”barnet” fyller 18 år. Då skickas det tillbaka till hemlandet.

I Danmark har man också infört strängare ålderskontroll. Genom att göra en åldersbedömning, där läkare betygsatt åldern genom att undersöka personens tänder, ben och könsorgan har det visat sig att ca tre fjärdedelar av de ensamkommande flyktingbarnen ljuger om sin ålder för att få asyl.

När Norge och Danmark nu infört hårdare ålderskontroller, väljer flyktingsmugglarna andra resmål. Detta innebär ett ännu högre tryck på inflödet till Sverige. Istället för att ta itu med insmugglingen t ex genom att införa obligatoriska åldersbedömningar överväger svenska regeringen nu en tvångslag för att tvinga kommunerna att ta emot “barnen”. Den politiskt korrekta eliten planerar sålunda att köra över den kommunala självbestämmanderätten, som är grundlagsstadgad, för att fortsätta med denna rättsvidriga hantering som bygger på kriminalitet och bluffande om ålder.

Migrationsverket kan genomföra medicinsk åldersbedömning när man misstänker att ett flyktingbarn i själva verket är över 18 år, men ofta vägrar svenska läkare att utföra dessa bedömningar. Om man kan köra över den grundlagsstadgade kommunala självbestämmanderätten borde man väl också kunna köra över läkarkåren med en tvångslag som tvingar dem att åldersbestämma ’barnen’.

Varken massmedia eller de politiskt ansvariga analyserar eller ifrågasätter denna grupp flyktingar. Åsiktskorridoren och beröringsskräck gör att man inte lyfter fram att det ofta handlar om män upp till 30 år som saknar asylskäl och bluffar och hävdar att de är ’minderåriga’ eftersom det är det lättaste sättet att ta sig in i Sverige. Det finns starka skäl att snarast och på allvar syna denna grupp. Genom att skicka tillbaka dem som ljuger om sin ålder får man mer pengar till att hjälpa de barn som är under 18 och har rätt till hjälp och asyl.