Både SVT Rapport och Aktuellt visade den 8 juli ett snyftreportage om den höggravida 16-åriga romska tiggerskan Beatrice och hennes pojkvän. De har uppehållit sig illegalt i Sverige i mer än de tre månader som gäller för den fria rörligheten inom EU och borde ha skickats tillbaka till Rumänien för länge sedan. Ingen av dem har arbete, bostad eller inkomster, de saknar försäkringskort, eftersom de inte har jobbat i hemlandet och har inga asylskäl att få stanna i Sverige.

Ändå har de valt att skaffa barn. Journalisten ställer inga kritiska frågor och ifrågasätter inte deras val. Syftet verkar vara att få oss tittare att tycka synd om dem. Innebörden i reportaget är att det är upprörande att inte romska tiggare får föda barn gratis i Sverige.

Förlossningsvården i Sverige är på många håll redan ordentligt underdimensionerad och födande kvinnor tvingas åka många mil till BB:n som ligger långt från deras egna upptagningsområden. Så hur skulle denna vård dessutom kunna klara av att förlösa migranter som kommer hit för att föda barn här? Och vad händer med migranterna och deras barn efter förlossningen? Detta får mig att tänka på dåvarande statsminister Göran Perssons farhågor om ’social turism’.

Om politikerna inte förmår inse att situationen är ohållbar kommer vår välfärd inom kort att vara ett minne blott. Äldreomsorg och sjukvård går redan på knäna och varken skolväsende, arbetsmarknad eller bostadssektor klarar trycket av “ensamkommande flyktingbarn”, anhöriginvandring och hundratusentals övriga asylsökande. Vår snabbt växande invandring är idag långt större än vi klarar av att hantera och välfärden urholkas i allt snabbare takt. Och flyktingströmmarna kommer att fortsätta eftersom minst 50 miljoner människor är på flykt. Hur ser 7-klöverns plan för att hantera detta ut? Finns det en plan förutom den att ta emot alla som kommer? De ansvariga förhåller sig numera främst till SD och deras politik istället för till framtiden och dess utmaningar.

Den politiska makteliten klarar heller inte av att dupera oss väljare längre. Vi är klart oeniga med de styrande om det vettiga i dagens ohållbara situation. Den tondöva makteliten har inte förstått att verkligheten inte stämmer med deras kartor utan försöker desperat och utan framgång få oss att tro på kejsarens nya kläder.

Lotta Gröning, krönikör på Aftonbladet, publicerade nyligen en träffande krönika där hon bl a skrev:

”Bristen på kompetens inom politikerkåren märks tydligt när det gäller landets utveckling och långsiktiga strategi. När kompetensen saknas kommer inte långsiktiga strategier. Politikeryrket har blivit en karriärstege som i första hand handlar om makt. Det innebär att en långsiktig politik handlar om att vinna nästa val. Det näst viktigaste målet är nästa budget.

Det här märks tydligt i dag när vi måste konkurrera på en världsmarknad. Sverige halkar efter på många områden i allt från utbildning, näringsliv och politisk trovärdighet. Men det är inget som våra folkvalda tar på allvar. Tvärtom kallar de en sådan bild för svartmålning. De är så trygga i den svenska självbilden och sitt eget tunnelseende som utgår ifrån att vi är så fantastiskt bra på alla områden.

Med Decemberöverenskommelsen har sju av riksdagspartierna tagit timeout. De rödgröna har fått sin efterlängtade makt och alliansen slickar såren. Det är bara SD som fortsätter suga upp allt missnöje och växer sig allt starkare.”

Så hur länge ska vi styras av en politikerkår som avfärdar realism som rasism och obehagliga fakta och statistik som politiskt inkorrekta? Sverige kan bättre än så.