Sve-Tsaren Löfven har just levererat regeringsförklaringen. Den var tämligen tom på konkret innehåll. Många ord, t ex jobbupphandling, industrikansler, hållbar frihet, innovationskatapult, jobbagenda, team Sweden, fuskdelegation, matchning, kunskapslyft m m. Men vad vill han förutom att höja skatter och genomföra det stora tågrånet tillsammans med Mp. SJ ska rånas på hela 1,7 miljarder, en urspårning som inte gynnar regeringens miljöambitioner. Hur ger det oss en upprustad järnväg som gör tågen till ett alternativ till flyget, något han lovade i sitt tal?

Vad brinner Löfven för? Vad är han beredd att slåss för? När ska hans otaliga ’samordningsgrupper och samordningslösningar, en gåva till svensk politik, ge konkreta resultat? När ska han ikläda sig ledarrollen? När ska han ’ta fajten’? Ledarskap handlar om att entusiasmera, att göra verkligheten begriplig, att skapa samling kring vettiga lösningar, att skapa förtroende.

Löfven har efter valet hamnat i dåligt sällskap. Han leder en överbefolkad regering i kris och är omgiven av ett flertal svaga ministrar, men inte med ett ord nämnde han något om att toppa laget. ”Alla ska med. Så enkelt är det.” Är han rädd för att kompetenta ministrar ska få honom själv att framstå som mindre kompetent? Inser han inte vad de flesta av oss inser; att han leder en av de svagaste och blekaste regeringar Sverige någonsin haft? Det första han borde göra nu är att starkt begränsa vänsterns stora inflytande över politiken.  V fick bara drygt 5 % av väljarna i valet och sitter inte i regeringen. Väljarna har inte gett dem mandat att /p/åverka politiken så kraftigt.

På riksdagens hemsida finns en länk under bilden på Stefan Löfven, ”sagt och gjort av Stefan Löfven”. Klickar man på länken kommer en blank sida upp. Pinsamt tomt! Han framträdde visserligen på Medborgarplatsen och ville riva gränserna till Europa, men redan nästa dag tog han tillbaka det. Enligt EUs förslag till ”rättvis” fördelning av 160 000 flyktingar ska Tyskland ta emot 19% och Sverige 3%. En tydlig illustration av vår extrema flyktingpolitik. Som jag tidigare skrivit på min blogg borde han ha tackat nej till att väljas till partiledare; han saknar nödvändiga ledaregenskaper.

När det gäller migration lyckas svensk politik samarbeta bäst när det gäller att peka finger och tala om hur andra EU-länder bör agera. Att manifestera övertygelse och handlingskraft genom att peka på andra är enkelt. När fasaden och samarbetet krackelerar i takt med att skarpare frågor ställs om vad den dramatiskt växande invandringen innebär för Sverige, tystnar makteliten. Här hemma talar man aldrig om vad som är problemet och vad man skall göra åt det. Inte heller om volymer eller kostnader. Men 7-klövern är rörande överens när det gäller att mobba ut SD, attackera deras fel och brister och likt Reinfeldt hävda att de som röstar på SD är ”missnöjda med sina liv och de områden där de bor”. De är svaga människor som ”misstror alla med makt, såväl politiker som mediarepresentanter”. De är ”avvikare”. Allt medan nya opinionssiffror visar att SD växer vidare.

Löfven har dock jobbat hårt för att begåva Sveriges med uppfinningar som samordnare och samordning, samordningsorganisation, delegation, kommission, olika råd, nationell samling, div nationella samordnare mm. Det är kanske ett trick eller en fördröjningstaktik för att slippa ta beslut. När frågorna äntligen behandlats av alla samordnare, råd m m har folket redan glömt frågan och då slipper man i bästa fall lösa problemet. Men hur mycket kostar inte detta? Borde man inte klara av att hantera frågorna inom den överbemannade regeringen?

I regeringsförklaringen föreslår den globale aktören Löfven att ”en internationell kontaktgrupp” ska skapas för att lösa konflikten i Syrien. Där ska EU samla Ryssland, USA och de regionala parterna ”för att främja FN:s ansträngningar” och ”få ett slut på detta blodbad”. Jag gissar att det inte lockar  Erdogan, al-Baghdadi, Putin, Khamenei och al-Assad, speciellt om vår utrikesminister Margot Wallström ingår i gruppen. Ser förresten i dagens SvD att Löfven ska delta i ett toppmöte i New York, där han kommer att dela scen med Beyonce. Jag hoppas att han inte överskuggar henne.

Snart kommer den rödgröna regeringen att lägga fram sin budget med tydlig vänsterprofil. Alliansen kommer att ge fri lejd genom riksdagen åt vad de kallar ’en sverigefientlig politik och budget’. DÖ-nickarna (DÖ=decemberöverenskommelsen) medverkar frivilligt till att denna historiskt svaga samarbetsregerings ’sverigefientliga’ budget och politik röstas igenom. Odemokratiskt, upprörande, ynkligt och skämmigt! Sverige och väljarna förtjänar bättre.

Det är tur att Gösta Bohman och andra kraftfulla borgerliga partiledare är döda och slipper bevittna detta exempellösa svek mot väljarna.