Hur tänkte Mikael Damberg när han nyligen i Dagens Industri kommenterade näringslivets relation med SD? ”Svenskt Näringsliv måste vara öppet och transparent med hur man sköter de här kontakterna ”, sa han. Eftersom de flesta frågor besvarades i tidningsartikeln får man väl ändå konstatera att det var både öppet och transparent. Hur är det med Dambergs eget agerande? Varför var han inte ”öppen och transparent” t ex med sitt besök på IKEA efter morden där i somras?

Även inom LO har man gått i taket. Man är upprörd och frustrerad över att ens motparter på arbetsgivarsidan samtalar med SD. LO har å sin sida valt att frångå principen om ”alla människors lika värde” när det gäller SD och förbjuder SD:are att ha förtroendeuppdrag. LO kartlägger dem som är hobbypolitiker för SD och kastar ut dem. Vad tycker LO om kartläggning när andra gör det?

Det verkar långsökt och orimligt att svenska företag och Svenskt Näringsliv förväntas rapportera vem de träffar och samtalar med. Till vem i så fall? Damberg, Löfven, LO, Metall m fl misstänkliggör samtalen genom att kalla dem ett ”samarbete” mellan SD och Svenskt Näringsliv. Ordet samarbete antyder att man kohandlar, något som kan väcka misstanken att ’omoraliska’ företagsintressen är beredda att lobba för SD:s hjärtefrågor, d v s minska invandringen och lämna EU. Anser socialdemokraterna att också näringslivet, som inte anammat 7-klöverns DÖmokrati, ska stänga ute SD, Sveriges tredje eller andra största riksdagsparti? Hur demokratifientliga har dagens politiker blivit?

Damberg vill förstås utnyttja näringslivets rädsla att trampa fel i debatten. Han vill skrämmas och få näringslivet att hålla sig till socialdemokraterna. Makteliten styrs numera av rädsla och drar sig inte för att skrämmas för att styra över allt och alla. Med de låga opinionssiffror S har idag, måste de inse och acceptera att de inte kan diktera hur som helst. Verkligheten har förändrats tack vare politisk konkurrens och ett nytt politiskt landskap.

Socialdemokraterna upprörs också över att SD ändrat inställning till vinster i välfärden. Vilken märklig reaktion! Hela Alliansen håller för närvarande på att vidareutveckla sin politik och S och Mp ändrar sin politik och sina vallöften nästan varje vecka. Av allt de rödgröna lovade inför valet är det inte mycket kvar. Dessutom har de gett vänstern ett inflytande som väljarna inte gett dem mandat för.

Självklart är det också jobbigt för LO att minst en fjärdedel av deras medlemmar röstar på SD. Därför har LO nu inlett en förtalskampanj gränsande till antidemokrati och rasistisk människosyn. Med nötta signalord och fraser vill LO förmå arbetsgivarsidan att sluta prata med SD. Vad tycker de LO-anslutna SD-väljarna om att bli kallade för nyfascister av sina fackliga ledare eller av en kader i Aftonbladet där Sverigedemokrater betraktas som paria? Eller om att aktiva SD:are slängs ut ur facket medan medlemmar aktiva i andra partier får stanna kvar?

I en intervju med Dagens Industri säger Leif Johansson, f d Volvochef: ”Jag har stor respekt för i stort sett alla partier som finns i riksdagen när de gäller allmän ekonomisk politik och när det gäller sättet att sköta demokrati och så vidare och tycker faktiskt att de sköter det bra. Jag tycker inte vi behöver ett SD.” Vilket öppet förakt för demokratiska spelregler och för alla som röstar på SD! Uppenbarligen anser Johansson att Vänsterpartiet med sina blodiga rötter i både stalinism och kommunism är helt OK.

Också Marcus Storch, f d VD för AGA och Nobelstiftelsens tidigare ordförande, kritiserar näringslivets kontakter med SD i en intervju med Dagens Industri. ”Det svenska näringslivet har passerat en gräns. Kontakterna med Sverigedemokraterna är moraliskt oförsvarbara. Är allt till salu för näringslivet?” frågar han sig i en stor intervju med DI. Inte heller Storch tycks ha några betänkligheter när det gäller Vänsterpartiet och dess blodiga förflutna.

Storch var den som beslutade att SD som enda parti inte skulle bjudas in till Nobelfesten, ett beslut som fortfarande gäller trots att Storch inte längre är ordförande i Nobelstiftelsen. Trots att familjemedlemmar till både kungen och drottningen anklagats för kontakter med nazismen, tvekar Storch varken att bjuda in dem eller ha dem till bords på Nobelfesten. Har kanske även Storch därmed ”passerat en gräns” och agerat ”moraliskt oförsvarbart”?