Liten tuva stjälper ofta stort lass och nu har vi tack vare KD lyckats riva upp DÖ, decemberöverenskommelsen. Äntligen! Det hedrar KD att de faktiskt lyssnade och tog hänsyn till sina demokratiskt valda ombuds åsikt trots att det gick emot partistyrelsens förslag. DÖ varade knappt 10 månader men hann undergräva demokratin och ytterligare försvaga väljarnas förtroende för den politiska makteliten.

Händelsen utlöste oro och irritation i Rosenbad. Löfven, landsfadern själv, gjorde sig först oanträffbar för medierna; när det hettar till håller han sig helst undan. Han nöjde sig med att skicka följande skriftliga kommentar till TT: ”Det är upprörande att de borgerliga partierna bryter en överenskommelse som de skrivit under och försvarat inför väljarna”. Hur många vallöften har Löfven och hans rödgröna regering brutit sedan valet? Och hur har han styrt landet efter valet? Större kaos och brist på kontroll har väl Sverige aldrig drabbats av. Först ett dygn senare höll Löfven presskonferens.

En som inte var upprörd var Anna Kinberg Batra. Hon tog direkt chansen att gå ut och meddela att DÖ begravts. C och Fp var inte sena att hänga på. Vilken lättnad för AKB! Nu slipper hon ta fighten med de partikamrater som meddelat att de på partistämman nästa vecka ska rösta för att DÖ ska skrotas! Nu slipper hon argumentera mot Finn Bengtsson m fl och kanske t o m för en gångs skull tappa kontrollen. Hennes partimedlemmar och väljare torde nu kräva att partiet går från att passivt släppa fram den politik man kritiserar till att äntligen bedriva moderat politik. Hittills har AKB inte visat någon större handlingskraft och partiets opinionssiffror har sjunkit ordentligt sedan valet.

”Det är dags för regeringen att ta ansvar för situationen. Det är en extrem påfrestning vi nu ser som förvärras för varje dag. Vi måste få ordning på vilka som kommer hit”, sa AKB till TT för några dagar sedan. Vi måste också få ordning på alla de ca 20 000 personer (minst) som illegalt finns här säger jag! AKB kräver att regeringen omedelbart inför gränskontroller även mot andra EU-länder. Det innebär att asylinvandringen i praktiken tillfälligt stoppas helt då gränserna stängs för personer från tredje land som saknar svenskt visum.  Så dags! Men menar moderaterna allvar eller är det bara ännu ett spel för gallerierna?

Moderaternas (och Alliansens) överenskommelse med Miljöpartiet under förra regeringen om invandringspolitiken är orsaken till dagens extrema situation och påfrestning på samhället. Att Alliansregeringen dessutom inte såg till att alla som fått avvisningsbesked faktiskt lämnade landet innebär ytterligare påfrestningar på systemet. Inte minst måste det bli möjligt att redan vid gränsen avvisa alla som saknar asylskäl. Det är oacceptabelt att migranter ska vistas här i långa tider och ta upp resurser och boenden, när de ändå inte har skäl att stanna här.

”Vi har just nu en regering som varken vill ta ansvar för att minska söktrycket mot Sverige eller ta höjd för de extraordinära förslag som kommer att behövas om denna situation blir uthållig. När människor upptäcker att regeringen saknar en plan kommer oron krypande. Den rädslan kan i sig utlösa andra slags kriser.” skriver Anna Dahlberg i Expressen (11 okt).

Så kan vi nu äntligen få en opposition värd namnet? I höst lär det inte hända mycket; AKB har lovat Löfven att släppa igenom regeringens budget trots att DÖ nu fallit.  Men redan till våren kan allianspartierna utmana regeringen genom att lägga ett gemensamt budgetförslag. Om SD stödjer det, fälls regeringen. Om allianspartierna däremot lägger separata budgetförslag, utmanar de inte regeringen, en lösning som verkar bli fallet i höst. Sannolikheten att Alliansen ska göra något som gör dem beroende av SD:s stöd får nog anses vara minimal. Hela 7-klövern ägnar sig fortfarande åt att önska bort SD, en strategi som bidragit till SD:s tillväxt. Att stänga ute SD tycks viktigare för makteliten än att ta ansvar för landet, demokratin och välfärden.

AKB talar ofta om vikten av att ta ansvar för Sverige, speciellt om Löfvens och regeringens ansvar. Nu är det dags för henne att visa att också hon är beredd att genom politisk handlingskraft ta ansvar för Sverige. Hur ser hennes plan ut? Är hon redo att axla det ansvar som faller på henne som oppositionsledare? Har hon den kompetens, politiska handlingskraft och de ledaregenskaper som behövs för uppgiften? Och hur reagerar väljarna om hon och övr allianspartier nu inte utmanar regeringen och genomför den politik de gick till val på?