– Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta runt över den svenska landsbygden. Det vill jag råda fler att göra. Det finns oändliga fält och skogar. Det finns så mycket plats man kan tänka sig. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt, sa han till tidningen Politiken.

Reinfeldts ”öppna era hjärtan” satte stopp både för hans egna politiska karriär och för Moderaternas framgångar. Det satte också stopp för en del av vår välfärd; ”Det sovande folket” har vaknat till en verklighet som ingen av oss längre känner igen och som oroar. Reinfeldt seglar dock vidare med hjälp av omställningsersättning à 156 000 per månad från Riksdagen och konsultarvoden à 100 000 per framträdande som hamnar i hans aktiebolag. Har han då öppnat sina egna dörrar i den nya lägenheten i Gamla stan för att ge tak över huvudet till dem han så generöst välkomnat hit? Knappast! Det är svårt att leva som man lär och lätt att vara generös med andras tillgångar.

Det senaste året har diskussionerna gått höga när det gäller invandringen och dess kostnad. Det har delat landet i två delar; den ena delen hävdar att invandringen är en vinst för Sverige och den andra att invandringen är en kostnad för Sverige. Jag såg för några dagar sedan en intressant och sevärd diskussion om detta på EFN, Ekonomi- och FinansNyheterna:

http://www.efn.se/nyhetsrummet/nyhetsrummet-flyktingdebatt/

Jon Åsberg, journalist på Affärsvärlden, Annika Creutzer, privatekonom, och Tino Sanandaji, nationalekonom och forskare, deltar i samtalet. Creutzers syn på invandring skiljer sig radikalt ifrån de två andras syn.

Skillnaderna i syn på invandring, ansvar, asylpolitik m m blev också tydliga på Nordiska Rådets möte nyligen. Löfven meddelade övr nordiska statsministrar att: ”Vi har fyllt upp asylboenden, vandrarhem, gamla skolor och myndighetslokaler. Nu förbereds det för boenden i tält.”

Under en livlig frågestund ville alla där att Löfven skulle förklara Sveriges asylpolitik. Sannfinländaren Juho Eerola t ex förstår inte hur invandring kan vara både rikedom och börda:
”Tidigare påstod Sverige att invandringen är en rikedom som stärker ekonomin. Men nu beskriver ni den som en börda som måste fördelas. Jag förstår inte hur någonting samtidigt kan vara en rikedom och en börda?”

Statsminister Erna Solberg, Norge, sa: ” Vi upplever inte att Sverige påverkar oss nu. Men de val Sverige kan komma att göra kan komma att påverka oss. Till exempel att man måste få till returen. När människor har fått avslag måste man se till att de lämnar landet, annars kan vi få en grupp människor utan rättigheter som kan påverka oss alla. Men i dag tror jag att Sverige först och främst har avlastat andra europeiska länder.”

Statsminister Lars Løkke Rasmussen, Danmark, konstaterade att: ” Vi måste alla sända en signal till dem som inte är flyktingar utan ekonomiska migranter om att det inte är vägen fram. I det finns en påverkan i allt vad länderna gör.”

Statsminister Juha Sipilä, Finland ansåg att: ”Varje land måste sålla fram de asylsökande som uppfyller villkoren för asyl och de som är ute efter bättre levnadsvillkor. Och för det andra måste vi tillsammans jobba för att ta tag i orsakerna till att människor flyr och att de yttre gränserna faktiskt fungerar som de ska.”

Statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Island, föreslog tydlig signalpolitik: ”Signaler om vilka insatser man gör avgör vilka länder de asylsökande väljer. Ofta vill de till släktingar som bor i Malmö i stället för till Europa generellt. Vi måste alla sända ut signaler om att vi kommer att ta emot dem som är legitima flyktingar och att de som inte har legitima skäl kommer att skickas tillbaka.”

En sak är säker; asylsökande kostar pengar dels för staten de första två åren, sedan för kommunerna via socialbidrag och försörjningsstöd i upp till sex år för de ca 50 % som får jobb inom åtta år. Ännu längre för de övriga. Därtill kommer välfärd som föräldraförsäkringar, skola, sjukvård, etc. Löfven och den förhandlingsförlamade regeringen försöker nu få andra att ”ta ansvar för Sveriges problem”.

Allt tyder på att våra politiker tagit sig vatten över huvudet. Varken regering eller opposition har mod eller förmåga att ta kontroll över situationen. Politik handlar bl a om begränsade resurser och målkonflikter. Allt till alla hör inte hemma i riksdag och regering. Hur ska landet med i-ländernas sämsta integrationsresultat kunna hantera EU:s största asylmottagande? Det måste kapten Löfven nu svara på.