Fredagen den 13 nov slog terrorister åter till i Frankrike i vad som beskrivs som det värsta terrordåd i modern tid i Europa. IS genomförde 7 samordnade skjutningar och sprängningar på olika platser i centrala Paris. Jihadister sköt kallblodigt ihjäl civila människor på restauranger, affärscentrum, konserthus m m. Minst 129 människor dödades och många skadades i detta fruktansvärda terrorattentat som mest av allt liknar regelrätta avrättningar av oskyldiga människor som råkade ”befinna sig på fel plats”.

I Sverige hade vi redan i december 2010 en självmordsbombare som misslyckades med att utlösa bomben i centrala Stockholm. Hade han lyckats, hade förödelsen blivit mycket stor i julruschen. Redan då bedömde Säpo att det fanns åtminstone 200 potentiella terrorister av samma kaliber i landet. Nu torde det finnas ännu fler.

Domstolen valde att inte hantera det som inträffade 2010 som ett terrordåd. Detta har ifrågasatts och nyligen gjorde Uppdrag granskning eller Kalla fakta en granskning av domen. (Den minnesgode läsaren får gärna komplettera/korrigera i kommentatorsfältet här.) Jag kommer ihåg hur reportern konfronterade den ansvariga domaren med ett antal uppgifter relevanta för målet men som domaren ansåg så oviktiga att de inte tagits hänsyn till. Varför hon gjort denna bedömning varken ville eller kunde hon svara på. Det var pinsamt att se henne besvärat slingra sig eller envist tiga som svar på reporterns skarpa frågor. Jag begär mer än så av en statlig tjänsteman i ansvarig ställning.

Sara Skyttedal, ordf för Kristdemokraternas ungdomsförbund, KDU, beskrev i en debattartikel i Expressen (jan 2015), islamismen som ”det största inrikespolitiska hotet mot demokratin och Sverige”. Hon ser islamismen som en ’grundlagsfientlig rörelse då den är emot den svenska regeringsformens påbud att ”all makt i Sverige utgår ifrån folket”. ”Islamism är en gemensam beteckning för extrema, politiserade former av islam. Gemensamt för dessa är att de anser att staten ska underställas Allah, eller mer specifikt den lag de anser han skapat och som de kallar sharia. En konsekvens av detta är att islamister anser att de västerländska demokratierna saknar legitimitet.”

Politisk islamism och islamistisk terrorism har alltför länge bagatelliserats. Där har politiker och media ett mycket stort ansvar. De har undvikit att påtala faran med islamistisk terrorism av rädsla för att ’brunstämplas’. Själva hävdar de att de ’bara’ varit naiva.

Att inte våga se och erkänna de problem som finns är ett svek mot medborgarna. Idag tillsätter våra beslutsfattare utredningar som behandlar frågor under lång tid. Sedan presenterar de ’politiskt korrekta’ förslag som antingen slår in öppna dörrar eller är så tandlösa att de varken provocerar eller tillför något nytt. Det är inte islamofobi att stå upp mot våld i islams namn. Man måste ha rätt att hävda att extrem islamism måste tas på allvar utan att stämplas som islamofob eller rasist av åsiktskorridoren.

Tyvärr verkar dagens slätstrukna politiker helt handfallna inför de problem som oroar oss väljare. De vågar inte fatta några som helst beslut utan att först tillsätta en utredning som oftast tar minst ett år och då är frågan ofta inte längre aktuell. De har formats i ungdomsförbund och studieförbund och likriktats så att förmågan att tänka självständigt helt har utplånats. Från denna ’likbod’  går de helst direkt till ’tillsvidareanställningar’ i politiken, en sluten värld vitt skild från väljarnas värld. Hur ska sådana politiker kunna ge övertygande svar eller lösningar på hur de ska hantera invandring och integration? De är ju själva inte ’integrerade’ i verkligheten.

Direkt efter terrorattackerna visade vice statsminister Åsa Romson att hon är ’still going wrong’. Så här twittrade hon då:

-Det (!) mycket allvarliga händelserna i Paris just nu kan försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.