Plötsligt händer det – igen. Regeringen tar tillbaka vad de tidigare så högmodigt lovade: ”Sverige bygger inga murar”. Det stod Löfven på Medborgarplatsen och lovade så sent som i september, påhejad av bl a av kultur- och medieetablissemanget och av vänstersympatisörer. Löfven har gång på gång kritiserat länder som värnat om sina egna länder och medborgares väl och ve och därför inte tillåtit samma obegränsade invandring som Sverige. Nu har verkligheten drabbat sve-Tsaren med besked och då gäller inte hans tidigare utfästelser.

Miljöpartiet har också drabbats både med besked och av en barmhärtig minnesförlust, men de kommer dock ihåg att prioritera makten före idéerna och Sverige. Allt de lovade inför valet förra hösten har de totalt glömt bort. Sverige kommer dock att må bra av deras minnesförlust och hastiga helomvändning. Alliansen och Mp genomdrev den invandringspolitik som nu nått vägs ände. Hade inte Reinfeldt gjort upp med Mp om de öppna dörrarnas migrationspolitik för att stänga ute Sverigedemokraterna, hade Sverige inte drabbats av denna härdsmälta.

På regeringens presskonferens igår em sa Åsa Romson: ”Fruktansvärda besked fattas nu”. Hon sa också att Mp nu nått gränsen för vad de kan gå med på. Jag tror det när jag ser det. Reportern frågade varför hon inte avgick om det var så svårt att fatta dessa beslut. ”Det skulle vara ännu värre om inte vi var med i regeringen.” Fortfarande noll självinsikt. Mp är berett att sälja sin själ och offra allt för makten. Deras vilja att hålla sig kvar är uppenbarligen vida större än deras vilja att hålla sina vallöften och värna om sin trovärdighet och heder. Att svika sina väljare är tydligen inte lika jobbigt som att tvingas lämna ifrån sig passerkorten till Rosenbad.

När Stefan Löfven i april fick frågan om det finns något tak för hur många Sverige klarar att ta emot, svarade han: ”nej, det finns ingen gräns”. Nu säger Löfven: ”En sån stor mängd människor som söker asyl i Sverige, det är inte hållbart”. Alltså motsatsen till vad han sade bara för ett halvår sedan. Nu vill han ”skapa andrum för svenskt flyktingmottagande”. Nu vill man m a o genomföra vad man nyligen kallade rasism, främlingsfientlighet och inhuman flyktingpolitik. Löfven har vägrat att ta alla varningssignaler på allvar, valt att köra sitt eget race och utsätta sitt land och sitt folk för ett riktigt haveri.

På gårdagens presskonferens sa Löfven också: ”Verkligheten förändras hela tiden. Ingen har kunnat förutse denna utveckling och att ökningen inte avtar”. Lögn och åter lögn! Det hade varit klädsamt om regeringen erkänt att kritikerna hade rätt. Andra länder har varnat och många av oss svenskar har varnat, men då har vi ’brunstämplats’. Myndigheten för Samhällsberedskap, kommuner, polis, länsstyrelser, socialtjänst, primärvård m fl har också i flera månader varnat regeringen för vad som komma skulle, men regeringen har valt att inte lyssna. Löfven har varit fullt upptagen med att utan framgång försöka tvinga andra EU-länder att hjälpa Sverige med de flyktingar vi välkomnat men inte klarar av att hjälpa. Övriga länder anser att Sverige har bäddat för denna kris och att vi därför får skylla oss själva. Det kan jag förstå.

De förslag som regeringen nu lägger fram ”får mig osökt att tänka på” triangulering; man kopierar motståndarnas politik/förslag och gör om till sina egna. Det var så de ’nya moderaterna’ gjorde när de blev det nya arbetarpartiet. Självfallet skulle S och Mp med en dåres envishet förneka detta, men innan deras förslag stötts och blötts med den övriga 7-klövern (originalet får nog inte vara med när kopiorna träffas) kanske vi känner igen en del av de förslag som SD lagt fram. Har vi kanske just sett början på de ’nya socialdemokraterna’? Både de gamla och de nya miljöpartisterna och deras ’allt åt alla’ har vi definitivt sett alldeles för mycket av. Kan Löfvens och socialdemokraternas dolda agenda vara att nu kopiera delar av SD:s förslag om skärpt migrationspolitik för att i god tid inför nästa val locka tillbaka de socialdemokratiska väljare som gått över t ex till SD? Många LO-medlemmar finns bland dessa.

Dagens politiska maktelit verkar numera lägga mer energi på taktik och strategi än på ideologi. M hotade t ex för en tid sedan att fälla regeringen om de slutade samarbeta med V. M:s strategi är att ’smeta ner’ socialdemokraterna med vänstern för att väljarna i nästa val ska veta att en röst på S är en röst på V. S:s strategi nu är att blanda sin egen migrationspolitik med delar av SD:s, som man i åratal brunstämplat och kritiserat. När regeringen nu beslutat sig för att ta ansvar kopierar man SD:s förslag. Hur reagerar väljarna på att regeringen nu plötsligt vill införa den migrationspolitik den under lång tid så högljutt tagit avstånd ifrån?

Att regeringen inom så kort tid byter fot innebär att man tidigare antingen ljög för att vinna politiska poänger eller att man var okunnig. Oavsett vilket, är det varken hedervärt eller förtroendeingivande, snarare klandervärt och ohederligt och tydliggör än en gång en total avsaknad av ledarskap.