Allsköns funderingar om politik

Pojken med den för stora kostymen och guld i fickorna

Av , , 5 kommentarer 22

Sverige kan inte längre garantera migranter som kommer tak över huvudet. Alla bostäder har tagit slut. Gustaf Fridolin erbjuder därför privata människor att härbärgera asylsökande för 2 000 kronor per månad. Bert Karlsson tar 350 kronor per dag för detta. Hur många har Fridolin och andra Mp-politiker själva bokat in? Det finns rätt många miljöpartister i landet, alldeles för många om ni frågar mig. Om var och en av dem tar en eller ett par migranter var skulle det möjligen minska bostadskrisen några veckor.

När det gäller skolan erbjöd sig Fridolin att fixa skolans problem på 100 dagar. Är hans erbjudande till allmänheten en ny 100 dagars quick bostadsfix? Resultatet av hans 100 dagars quick skolfix väntar vi fortfarande på trots att det gått ett helt år.

Med tanke på att Sverige sedan länge förlorat kontrollen över vilka som tar sig in i landet, skulle jag inte våga ta in några av migranterna i mitt hem. Det kommer då och då rapporter om att en del av migranterna är IS-soldater som med hjälp av falska syriska pass tar sig hit.

”Miljöpartiet är det parti som i princip ensamt ligger bakom den politik som fört oss till denna punkt med sitt explicita motstånd mot att avvisa de som saknar skäl att uppehålla sig i landet. Under 2013 var de drivande att tvinga polisen att lägga ned REVA-projektet vilket nu innebär att vi bedöms ha runt 40 000 personer i ett parallellsamhälle eller som bor kvar på flyktingboenden och upptar plats för de med reella behov.” (ledarsidorna.se)

Miljöpartiet tillsammans med Alliansen öppnade dörrarna till Sverige på vid gavel. Det har kostat oss skattebetalare stora pengar och försämrad välfärd. Det har också förstört vårt förtroende för politikernas förmåga att lösa de problem de själva skapat. Den rödgröna regeringen har drabbats av kollektiv pandemi och totalt tappat perspektiv på och grepp om verkligheten! En frisk och handlingskraftig regering hade satt stopp för galenskaperna för länge sedan genom att tillfälligt stänga gränserna och se till att följa övriga i EU och utvisa dem som saknar asylskäl.

Efter ett år med den rödgröna regeringen är det dags för en haverikommission. Bostadspolitiken med Mehmet Kaplan, skolpolitiken med Fridolin, arbetsmarknadspolitiken med Ylva Johansson, biståndspolitiken med Isabella Lövin och migrationspolitiken med Morgan Johansson har totalt misslyckats och Sverige är på väg utför i hög hastighet. Sve-tsaren Löfven tvingas nu öppet erkänna att han och regeringen tagit sig vatten över huvudet och ber övriga EU om hjälp att ta över en del av våra migranter.

Inte minst har han kritiserat både Danmark, Finland m fl EU-länder för att de inte haft samma naiva inställning till invandring som Sveriges rödgröna regering. Till ingen större nytta upprepar de svenska partiledarna sitt mantra: ”Vi är överens om att alla länder måste dela på ansvaret”. Danmmarks utrikesminister Kristian Jensen, Venstre, besvarar med illa dold sarkasm Sveriges rop på hjälp med:

”Om Danmark kan inspirera andra länder till hur de skall hantera flyktingkrisen är det naturligtvis roligt att kunna hjälpa till”. ”Varje land har valt sin kurs på flyktingområdet. De effekter dessa beslut har måste de hantera själva”.

Dansk Folkepartis ledare, Kristian Thulesen Dahl, anser att det inte är Danmarks uppgift att hjälpa Sverige att lösa de problem som är en konsekvens av vår naiva inställning att det finns plats för alla här. Inger Stöjberg, Danmarks uläningsminister, säger att Sverige själv skapat den kaosartade flyktingsituation landet nu befinner sig i genom den generösa flyktingpolitik vi fört.

I egenskap av minister är Morgan Johansson ansvarig för migrationen. Hans ledarskap har hela tiden utmärkts av förnekelse, reaktivitet, önsketänkande, för lite och för sent. Vem kan ha förtroende för en sådan minister? Han har ansvar för det kaos Sverige nu befinner sig i men han verkar inte ha förstått sin egen roll. Det är synd att ett tomt huvud inte vållar sin ägare samma bekymmer som en tom mage gör! Det hade sannolikt påskyndat Johanssons och den övriga regeringens avgång.

 

 

 

 

 

Omvändelse under galgen

Av , , 5 kommentarer 25

I en intervju i Dagens Industri (30/10) säger finansminister Magdalena Andersson ( S):  ”Det finns en del som kommer till Sverige mitt i livet med låg utbildningsnivå och där är rutsektorn ett sätt att komma in på arbetsmarknaden. Jag har absolut inga problem med att utvidga rut på det här sättet.” ”Kan du tänka dig ytterligare utvidgningar?”
”Absolut”, säger hon och tillägger att det nu behövs en diskussion om hur nya former av subventioner ska utformas. Nyss talade hon och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) gång på gång om kompetensregnet som faller över Sverige och höjer kompetensnivån här!

Samma DI skriver att den samarbetsinvit som Magdalena Anderssons skickat till Alliansen får kalla handen av Moderaterna, som samtidigt riktar en skarp varning till Stefan Löfven att om samarbetet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bryts är Moderaterna beredda att fälla regeringen. Moderaterna kräver alltså mer vänsterpolitik för att inte fälla regeringen! Och Socialdemokraterna är helt plötsligt villiga (läs tvungna) att utvidga RUT för att underlätta för alla lågutbildade invandrare att komma in på arbetsmarknaden.

Även Morgan Johansson har nu plötsligt fått ändan ur vagnen och meddelat att han kommit på att han kan korta tiden för det utlovade lagstiftningsarbetet från 12 månader till sex månader. Jag tror det när jag ser det. Morgan Johanssons tid som justitieminister har kännetecknats av förseningar gränsande till något som skulle kunna tolkas som medvetna försinkningar (ledarsidorna.se). Han öppnar också för att bryta mot vissa regler i mottagandet.

”Man måste vara pragmatisk i en sådan här situation, säger han under ett besök på ett boende för ensamkommande flyktingbarn utanför Göteborg.” Så när är det tillåtet att bryta mot lagen för att vara pragmatisk? Johansson har ingen rätt att rekommendera lagbrott. ”All lagstiftning är absolut, inte relativ. Men uttalandet stärker tidigare signaler, att regeringen försöker hitta genvägar genom att luckra upp tillämpningen av olika absoluta lagrum.” Om Johansson hade varit jurist hade han vetat bättre än att uppmana till lagtrots. Som justitieminister med gott om rådgivare borde också han veta bättre.

Och Carin Jämtin, partisekreterare (S), har hon också svängt? Hon ansåg i våras inför socialdemokraternas kongress att invandringsfrågan inte var tillräckligt viktig för att platsa på partikongressens agenda: ”För Sverige och svensk ekonomi så kommer det på kort sikt att vara en kostnad och en ansträngning, men på lång sikt så kan den svenska välfärden bara överleva om vi har människor som jobbar och betalar skatt och bidrar till välfärden.” Just det! OM vi har människor som jobbar och betalar skatt och bidrar till välfärden! Dags förresten att anlita Missing People att söka rätt på henne. Hon har inte synts till på ett bra tag.

De tiggande romerna från Balkan begär inte asyl. De är sina hemländers ansvar. De som organiserar dem utnyttjar en nutida svensk undfallenhet, som djupt skadar hela förtroendet bland svenskar för allt som har med migrationspolitik att göra. Martin Valfridsson, regeringens samordnare för utsatta EU-medborgare, har nu också börjat tala klarspråk. Äntligen! I Ekots lördagsintervju, (SR 31 okt) sa han att han anser det viktigt att staten stöttar kommuner och privata markägare då läger slås upp, och att polisen måste agera. Det är inte okej att bosätta sig utan tillstånd.

”Man kan inte särbehandla en grupp i samhället. Vi har ingen nationell tak-över-huvudet-garanti. Vi avhyser i storstäderna till och med barnfamiljer som inte kunnat betala sin hyra utan ersättning.”

http://erixon.com/blogg/ läser jag: ”Inga svenska myndigheter är beredda att upprätthålla äganderätten. Ingen i vårt land kan räkna med att få stöd av rättsstaten för att värna sin egendom. Det är vad Malmöfallet bevisar. Det som till slut resulterat i evakueringsbeslut är . . . miljöskäl. (….)  Om inte en olaglig ockupation av annans mark kan hävas med statens tvångsmakt trots att alla vet att den är lagbrott, då är Sverige en anarki”. Jag instämmer helt.

Ivar Arpi, ledarskribent i SvD, publicerade nyligen en ledare med rubriken ”180 grader”. Där skrev han bl a: ”Att byta fot på så kort tid betyder att man förut antingen ljög för att vinna politiska poänger eller att man var okunnig. Oavsett vilket, är det illa!” Mitt i prick!

Vi väljare vill se politiker med hjärna, mod och tuffhet, inte politiker som grips av känslofrossa och styrs av tanken på att vinna nästa val. ”I väst finns nu inte en enda ledare som har pondus, integritet och styrka nog att sätta tonen. Ännu mindre någon som har handlingskraft att ta itu med så enkla saker som att upprätthålla gränskontroller.” (erixon.com)

 

Nollor till politiker och noll koll

Av , , 10 kommentarer 33

I en intervju i DN (26/10) sa moderatledaren Anna Kindberg Batra: ”Vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att största underlag också kan regera och genomföra sitt budgetbeslut. Det är bättre än en överenskommelse”. AKB vill sålunda skapa ett regelverk så att en riksdagsminoritet ska kunna styra på en riksdagsmajoritets bekostnad. Detta för att slippa att tvingas samverka med Sverigedemokraterna. Häpnadsväckande och upprörande av ett parti som säger sig stå för frihet!

AKB får tycka vad hon vill om olika partier, men de har i demokratisk ordning valts in i riksdagen av oss väljare. Det är uppenbart att AKB anser att vi väljare valt fel och att det bästa för Sverige och henne vore att överheten, som utgör en liten minoritet, bestämde över den stora majoriteten, d v s folket. Att vilja lagstifta för att driva fram minoritetens rätt att styra över majoriteten känns skrämmande. Historien är full av partier som genomdriver envälde när väljarna röstar ”fel”.

Vad Sverige behöver mest av allt just nu är politiskt ledarskap för att ta oss ur det kaos som den rödgröna regeringen och övr delar av 7-klövern försatt oss i. Löfven upprepar ständigt att ”vi måste ta ansvar för Sverige”, ”nu är gränsen nådd”, ”situationen är ohållbar nu” men hans ord följs inte av handling. Hans och Migrationsverkets prognoser för hur många migranter som kommer till Sverige i år ändras ständigt uppåt. Senaste siffran jag sett är 190 000. Dessutom misslyckas vi att skicka tillbaka alla tiotusentals migranter som fått avslag på sina asylansökningar. Noll koll på alla som illegalt uppehåller sig i landet med rätt till ”vård som inte kan anstå” m m. Noll koll också över alla migranter som tar sig in här men väljer att inte registrera sig. Är det så Löfven ”tar ansvar för Sverige”?

Löfven upprepar också att det handlar om ”människor som flyr för sina liv från krig och förföljelse”. Om han slutade lyssna på sin rådgivare Henrik Arnstad och istället tog del av officiella siffror och statistik, t ex de siffror och prognoser forskaren och nationalekonomen Tino Sanandaji  presenterar, skulle han vinna mer förtroende och respekt. Enl Eurostats officiella siffror är bara 1 av 5 som kommer till Europa flyktingar från Syrien. Men Löfven fortsätter att spela på våra känslor i hopp om att vi ska fortsätta att öppna dörrarna på vid gavel för vem som vill komma hit trots att de saknar asylskäl. 4 av 5 är i verkligheten migranter som söker ett bättre liv. Det har jag förståelse för, men jag har svårt att förstå att vi ska använda vår välfärd till allehanda migranter istället för att hjälpa alla syriska krigsflyktingar som är kvar i Syrien eller i flyktingläger i Syriens närområden. Varför väljer vi att inte hjälpa dem istället? Varför ställer Löfven och övriga makteliten grupper mot varandra?

Dagens oändliga migrationsvåg väljer i första hand Sverige bl a för att vi erbjuder de generösaste villkoren för asylsökande. Detta är ohållbart och kräver ett politiskt mod och ledarskap som vi helt saknar. När Jimmie Åkesson i sitt anförande i senaste partiledardebatten i riksdagen varnade för en ”välfärdskollaps” sågs han som alarmist. Det är tydligen inte vad man säger utan vem som säger det som är viktigt. Margot Wallström säger i en intervju i Dagens Nyheter (30/10) att det finns en punkt då flyktingmottagandet blir en alltför stor påfrestning på samhället.

”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190.000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop. Och det mottagandet kommer inte att få folkligt stöd”, säger utrikesministern.

Det mottagandet saknar redan idag folkligt stöd och Löfven har sedan länge en majoritet mot sig både i riksdagen och i landet. Är det kanske dags för Löfven att byta ut 30-30-30-gänget i Rosenbad, som undanhåller eller censurerar jobbig information och verklighetens krassa siffror?

”De kallas så eftersom det som kvalificerar denna regerings politiska sakkunniga till sina tjänster är att de alla är runt 30 år, alla har en månadslön runt 30 000 och alla måste ha sett minst 30 avsnitt av ”Vita Huset” eller ”House of Cards”. För dessa är politik ett medialt spektakel och en sällskapslek över ett glas vin eller två. De har aldrig levt ett vanligt liv, än mindre haft ett vanligt arbete. För dessa är politik det sociala spelet, leken och löneutbetalaren.”  ( http://ledarsidorna.se/2015/10/30-30-30/ )