Det svenska etablissemanget inom media och politik är på väg att underminera vårt samhälle. En stor del av journalistkåren, vars uppdrag är att granska makten, har svikit medborgarna genom att undanhålla eller frisera sanningen. Resultatet är att PK-medierna förlorat allt mer av sin trovärdighet och därmed många läsare. DN t ex har under året kommit att styras av känslor snarare än förnuft och fakta. I september slutade DN definitivt att vara en tidning som granskade makten. Den blev istället en propagandamaskin för en viss typ av flyktingpolitik och för kändisupprop, godhetsapostlar och aktivister som ville ge allt åt alla.  Skillnaden mellan “news” och “views” blev svårare att se.

”Finns en stark efterfrågan på kvalitetsjournalistik i dessa tider.” Så skrev Peter Wolodarski, DN:s chefredaktör, på nyårsaftonen. Men han har förlorat sin trovärdighet och ses idag som en maktens megafon som svikit sitt uppdrag och sina läsare genom sin agendajournalistik. Han och DN har sedan länge övergivit sin granskande journalistik och ersatt den med agendasättande kampanjer i syfte att utbilda/fostra läsarna och styra deras åsikter. DN har vägrat att förstå vad flyktingströmmen skulle leda till. De struntade helt i att det inte fanns bostäder till alla asylsökande, att kostnaderna skenade och våra välfärdssystem riskerade att kollapsa om utvecklingen fortsatte. Istället för att granska makten har DN granskat, utestängt eller misstänkliggjort dem som vågat ifrågasätta vad som skett.

”DN satsade allt på att tvinga tillbaka anden in i flaskan. DN satsade allt på att skapa opinion för en asylpolitik som hade blivit fullständigt ohållbar. DN satsade allt på att åter tabubelägga en för Sverige extremt angelägen samhällsdebatt. För att uppnå detta avskaffade DN för en tid allt vad nyanser, konsekvensanalys, målkonflikter och intellektuell hederlighet hette. Ändamålet helgade närmast vilka medel som helst.” (www.fnordspotting.blogspot.se)

”Den som förlorat slaget om verklighetsbeskrivningen utifrån statistiska underlag har även förlorat kriget. Krönikörer kan skriva om känslor, om ”människors lika värde” och håna sina politiska motståndare på de mest tramsiga vis. Det duger dock inte för chefredaktörer eller andra som vill bli tagna på allvar.” (www.motpol.blogspot.se)

Så, storögt häpna Dagens Nyheter, varför tilläts allt bara att fortsätta utan analys och kritiska frågor? Nu startar DN plötsligt en regeringskritisk kampanj: ”Hur kunde det bli så här?” för att ta reda på varför regeringen misslyckades så kapitalt med att hantera flyktingströmmen. Man häpnar. Hade Wolodarski och DN haft den minsta självinsikt och verklighetsuppfattning skulle de för länge sedan förstått att de själva är en del av problemet. DN har i likhet med regeringen vägrat att lyssna på ’verklighetens folk’ och sett som sin uppgift att påverka folkets uppfattning. Litet självrannsakan vore klädsamt innan DN fokuserar på andras tillkortakommanden. ”Hur kunde det bli så här hos oss på DN?” borde vara deras första fråga. Aftonbladets krönikör Johan Hakelius är inte nådig i sin kritik mot Wolodarski och DN: (www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article21975556.ab)

Feghet och rädsla att brunstämplas eller förlora jobbet verkar idag styra allt fler inom journalistkåren. Många läsare har därför övergett ’gammelmedia’ till förmån för dagens många informativa bloggar och sajter. Svenska journalister har bedrivit agendajournalistik och svikit sitt journalistiska uppdrag. Dessutom har man hejat på den handlingsförlamade regeringens agerande och motarbetat dem som protesterat mot dagens invandringspolitik, eller brist på invandringspolitik. Public service har i likhet med DN därigenom blivit en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Nu är det inte bara journalister som tappat orientering och heder och frångått värdegrunden. LO har valt att göra ett undantag från principen om alla människors lika värde när det gäller SD: “De är inte som andra” säger höga LO-företrädare och därför pratar man inte med SD. LO upprörs över att arbetsgivarsidan understått sig att föra samtal med SD. Också den som har det dåliga omdömet att på fritiden synas på sta’n i ’fel sällskap’ kan straffas. En som fått känna på vad det kan innebära att äta middag med en företrädare från SD är Markus Uvell. För några veckor sedan sparkades han av denna anledning från chefsjobbet på PR-firman Kreab (med band till moderaterna). I demokratin Sverige kan du numera uppenbarligen förlora jobbet om du umgås med ”fel” människor. Är detta förenligt med frihet?

Läs också:   http://ledarsidorna.se/2015/12/vad-ar-sanning-och-vad-ar-logn/