Skäggiga unga män
Kina är det land som har störst obalans mellan könen; bara 832 flickor per 1000 pojkar föds där. Under 2015 har det kommit över 35 000 s k ”ensamkommande barn” till Sverige. Om den invandringen fortsätter som idag blir andelen pojkar bland svenska tonåringar högre än i Kina om några få månader. Då kommer det att finnas 35 000 – 40 000 fler tonårspojkar än tonårsflickor i Sverige. Har våra beslutsfattare ens funderat över hur det kommer att påverka oss framöver?
Professor Hans Rosling däremot har funderat över vilka problem en sådan könsobalans kan medföra:
–Vi har goda skäl att betrakta det som en nackdel att det blir en påtaglig könsojämlikhet.
Pojkar som säger sig komma från Afghanistan utgör en majoritet av de ”ensamkommande barnen”. De som påstår att de är 16 -17 år kommer från ett brett åldersspann, 16 – 35 år. Det innebär att ”sextonåringar” som söker sig till Sverige knappast kommer att ta slut så länge det finns en chans att få asyl i Sverige. Våra generösa bidrag och vår välfärd utgör själva drivkraften för de ”minderåriga” migranter som söker sig hit. Så stora mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige kommer inte till något annat land i hela Europa. Så länge som de ensamkommande ”barnen” får fortsätta att strömma in, kommer ryktet att få ännu fler att ta sig hit. Konkurrens bland människosmugglarna kommer dessutom att göra det billigare att resa hit.
Friska och starka unga män som kan betala smugglararvoden på hundratusentals kronor tar chansen att ta sig till länder med generösa bidrag m m. De kvinnor som inte vill utsätta sig för risken att bli våldtagna och barn som är för små för att klara resan blir kvar. Likaså de verkligt nödställda som är för fattiga för att kunna betala smugglarnas arvoden. Att hjälpa 1 frisk och stark ung kostar ungefär lika mycket som att hjälpa 100 undernärda barn att överleva. Det är varken rimligt eller försvarbart att den rödgröna regeringen för en sådan ”skipolitik”.
Redan idag har 30 % av gruppen 13-17 år invandrarbakgrund. Fortsätter invandringen på samma sätt som nu kommer 38 procent av Sveriges 16-åriga pojkar att utgöras av ensamkommande ’barn’. I år kommer vi att ha 165 pojkar per 100 flickor i denna ålderskull och prognosen för 17-åringar 2017 blir 196 pojkar per 100 flickor. Inte ens Indien och Kina kommer upp till en sådan könsobalans.
Vad blir sprängkraften i ett samhälle med 165 (2016) eller 196 (2017) pojkar per 100 flickor? Att könsobalans bidrar till ökade oroligheter i samhället är ingen hemlighet. Denna könsobalans kommer att förvärra dagens och morgondagens integrationsproblem. Förstår våra politiker verkligen vad som håller på att hända? Med den rädsla, förnekelse, tröghet, inkompetens och ’naivitet’ de styrande hittills uppvisat finns tyvärr inte mycket att hoppas på där. (Och skulle de till sist förstå, har de i regel ändå ingen plan för hur det ska åtgärdas.)
’Utmaningen’ som denna obalans mellan könen för med sig är att pojkarna får svårt att skaffa sig sexuella relationer utan att bryta mot brottsbalkens sexualbrottsbestämmelser – ett lagrum som enligt Brås statistik redan idag regelbundet överträds av män med invandrarbakgrund. Polisen i Östersund gick t ex i helgen ut och varnade kvinnor för att gå ut ensamma i centrala Östersund. Det är oacceptabelt att kvinnors frihet ska begränsas för att vissa män inte kan sköta sig.
En klen tröst i detta tidevarv av obalans mellan könen skulle möjligen kunna vara att det blir lätt för morgondagens kvinnor att hitta män. Kommer det i en framtid i så fall att leda till en omvänd form av månggifte som innebär att varje kvinna kommer att ha mer än en äkta man? Centern föreslog visserligen för ett par år sedan att månggifte skulle tillåtas, men förslaget drogs visst tillbaka. Hur tänker de politiskt ansvariga lösa de problem som de skapat genom att tillåta denna obalans? Genom att låsa in oss kvinnor?
Läs även
Senaste kommentarerna