Barnkonventionen är till för att skydda barn. Sverige ratificerade Barnkonventionen 1990, som en av de första länderna och har därmed åtagit sig att följa Barnkonventionen. Dessutom ska den upphöjas till lag i Sverige. Att låta Barnkonventionen skydda vuxna, i stället för barn, är inget annat än ett missbruk av Barnkonventionen. Hittills har inte minst utländska medier uppmärksammat hur Sverige låter sig föras bakom ljuset av s k ’ensamkommande barn’ som varken är barn eller saknar anhöriga.

Krig, konflikter, ekonomiska problem, social oro och Europas sociokulturella attraktion är faktorer som gör att många barn och ungdomar, med familjernas goda minnen, ger sig av på den farofyllda resan. Kostnaderna för sådana resor ligger mellan 10 000 och 100 000 kronor och är grundorsaken till en växande smugglingsindustri med maffialiknande metoder. En del av barnen och ungdomarna används som narkotikakurirer för att de ska kunna betala tillbaka sina skulder och en del andra måste spara delar av sina ”bidrag” i mottagarländerna för att betala till smugglarna.

2015 sökte 35 369 ensamkommande barn asyl i Sverige. Hittills har 3 076 av dem beviljats asyl. För att få efterlevandestöd, d v s ersättning efter att en eller båda föräldrarna avlidit, krävdes tidigare att barnet kunde bevisa att det var föräldralöst. Sedan 2013 ska ensamkommande flyktingbarn ha rätt till efterlevandestöd om de ”på heder och samvete” intygar att deras föräldrar tros vara döda. Inget krav på dödsattest eller annan dokumentation föreligger. Nu räcker det med att dessa skriver på ett papper för att de ska få 1 500 – 3 000 kronor i månaden och dessutom upp till 70 000 kronor retroaktivt.

Enligt TV4 kan efterlevandestödet för barn komma att stiga från 200 till 770 miljoner kronor under de närmaste åren som en följd av de nya reglerna. Oavsett vilken summa vi landar på, sätter avslöjandet fingret på några av de viktigaste frågorna just nu: vilka regler ska gälla? Bör det spela roll hur länge man har varit bosatt i Sverige innan man får ta del av bidrag och stödåtgärder? Bör systemet förändras så att nyanlända tvingas kvalificera sig för välfärdssystemet? Är det förresten inte dags att sluta passivisera dessa ’företagsamma’ barn och unga och förbereda dem på en tillvaro som kräver hårt arbete och eget ansvar?

Migrationsverket vars uppgift det är att se till att en person som söker skydd i Sverige, som säger sig vara minderårig, bevisar, styrker eller åtminstone gör trovärdigt att han verkligen är det – har mer eller mindre struntat i detta trots att det till och med påpekats i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM-2437-13) att det är den sökande som ska visa att den ålder han uppger stämmer.

Så här säger en av den ansvariga på Migrationsverket:

-I dagsläget informerar vi alltid den sökande om möjligheten till medicinsk åldersbedömning men det är den sökande som tillsammans med sitt offentliga biträde ombesörjer att en sådan utredning genomförs och bestämmer om de vill lämna in den som bevisning i ett ärende. 

Vem skulle frivilligt välja att ta risken att bli avslöjad att ljuga om sin ålder när man har allt att vinna på att bluffa och vägra att genomgå nämnda utredning? Naivt på gränsen till enfaldigt. Och rättsosäkert. Varje person som får asyl och hjälp på felaktiga grunder innebär att en person som borde få asyl och hjälp hindras från att få det.

I övriga Norden och Europa bestämmer man ålder men i Sverige uppger den som kommer hur gammal han är och är det under 18 godtas det, sedan är tanken att en åldersbedömning ska göras vid asylprövningen efter idag 1,5 år, men i praktiken accepteras nästan jämnt den enskildes uppgift. Bl a därför väljer 30 % och mer av ensamkommande till EU att ta sig till Sverige. Och därför blandas alldeles uppenbart tusentals vuxna män, en del betydligt över 18 och 20-25 eller mer, med barn på asylboenden över hela Sverige. Det är ansvarslöst av Migrationsverket. Likaså bär de läkare som påstår att det omöjligt att bestämma ålder med 1-2 års marginal ett stort ansvar.

Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi, föreslår att en expertkommission tillsätts för att utreda hur stor flyktinginvandringen bör vara framöver (DN 30/3). Det är ytterst märkligt och förvånande, om än utmärkande för de politiskt ansvariga, att de inte har tagit tag i frågan om nyanlända utan vidare ska få ta del av vårt svenska välfärdssystem. Vi ser idag många tecken på att resurserna blir allt mer ansträngda. Politik är att prioritera och tydliggöra vilka prioriteringar som ska gälla. Nu finns varken plan eller kontroll. Naivt, aningslöst och enfaldigt styr. Hur ser förresten fattigpensionärerna på detta stöd till de ’ensamkommande barnen’?