Sedan några dagar strejkar SAS piloter, vilket inneburit många inställda flyg och tiotusentals strandade flygresenärer. I Sverige är strejkrätten en grundlagsskyddad rättighet. Jag respekterar strejkrätten, men när jag läser om piloternas arbets- och lönevillkor har jag svårt att se det rimliga i piloternas krav.

SAS höll på att gå under 2012 men klarade sig främst tack vare tre statliga ägare. Bolaget har under fyra av de senaste sex åren gått med totalt 6,8 miljarder i förlust på rörelsenivå. Piloterna vill nu ha kompensation för att de ställde upp när SAS höll på att gå i konkurs. Med den höjning de nu kräver (3,5 %) står en ny konkurs för dörren.

Det har varit en hel del hysch hysch kring hur mycket piloter tjänar, men nu redovisar Mattias Dahl, vd för arbetsgivarförbundet Svenska Flygbranschen (SFB), att snittlönen ligger på runt 78 000 kronor/mån, utan tillägg. Slutlönen för en kapten är mellan 92 000 och 96 000 kronor/mån. Medellönen är m a o högre än för läkare, som har dubbelt så lång utbildning och minst lika mycket ansvar för liv och död. Enligt Dahl arbetar piloterna dessutom som mest 185 dagar/år. I de flesta ”vanliga yrken” arbetar man 253 dagar.

Wilhelm Tersmeden, vice ordf för SAS-piloter i Svensk Pilotförening, tycker inte att piloternas krav är orimliga:

– Våra löner är inte höga i sammanhanget och det även om vi jämför med andra flygbolag internationellt. Vi har tillgång till ett jämförelsematerial där vi kan jämföra och man tjänar mer i andra europeiska länder.

Att byta jobb och arbetsgivare brukar ge högre lön. Så varför söker sig inte alla missnöjda SAS-piloter istället till de välavlönade jobb som ”andra flygbolag internationellt” erbjuder? Kanske för att ingen är intresserad av dessa piloter då deras lönekrav är för stora. Lufthansa var på gång att köpa SAS för några år sedan men avstod för att slippa strejkkarusellen och för att SAS-personalens löner var för höga. De bedömde det som omöjligt att fasa in SAS olika personalgrupper i sina lönenivåer.

De senaste decennierna har flygbranschen genomgått dramatiska förändringar. Ersättningsavtalen har däremot inte hängt med. En del flygbolag har löst detta genom att starta nya bolag (t ex Lufthansa med Eurowings). SAS har löst det genom en ny ersättningsmodell för att försöka fasa ut de högavlönade piloterna som går på gamla avtal, som inte går att säga upp. De som nyanställs får sämre villkor för att bolaget ska få en konkurrenskraftig lönestruktur i nivå med andra flygbolag.  De som gått in i den nya ersättningsmodellen (med ’dåliga’ ingångslöner) har aktivt valt att göra det.

Nu vill SPF ändra detta så att alla ska ha samma lönemodell, d v s även de som valt att gå in med lägre ingångslöner ska ha den gamla ersättningsmodellen, som inte är anpassad till dagens verklighet och rådande konkurrens i branschen. Det är vi skattebetalare som får stå för notan då staten som storägare tvingas skjuta till pengar när SAS går med förlust och förlorar marknadsandelar till lågprisflygen. SAS klarade sig med ett nödrop från att gå under 2012, mycket tack vare tre statliga ägare. Bolaget har under fyra av de senaste sex åren gått med totalt 6,8 miljarder i förlust på rörelsenivå.

Om situationen för SAS innebär ytterligare förluster vore det kanske bäst att låta bolaget gå i konkurs. Därmed skulle alla dyra befintliga ersättningsavtal och extravaganta pensionsavtal kunna försvinna. Eftersom SPF hävdar att internationella flygbolag betalar sina piloter bättre, får de piloter som förlorar sina jobb på SAS chansen att hitta nya, mer lönsamma jobb internationellt och vi skattebetalare slipper skjuta till ytterligare miljarder för att SAS blöder. Genom att försätta SAS i konkurs kan staten också passa på att sälja bolaget till bättre lämpade aktörer som kan driva bolaget vidare på villkor anpassade till dagens verklighet.
PS Upptäckte just denna mycket intressanta och läsvärda blogg av Weidmo Uvell:

http://www.uvell.se/2016/06/15/objektiva-svt-32409068

DS