Allsköns funderingar om politik

Maktens olidliga arrogans

Birgitta Ohlsson, Liberalerna, anser att David Cameron ”……. öppnade Pandoras ask när han gav beskedet att en folkomröstning skulle hållas”. Pandoras ask innehöll all världens elände, olyckor, strid och sjukdomar. Det är häpnadsväckande att Ohlsson anser så hemskt att låta folk i en demokrati säga vad de tycker.

Politiker, ekonomer och journalister delar Ohlssons uppfattning och anser att Cameron gjorde ett misstag när han lät folket folkomrösta om landets EU-medlemskap utan att vara säker på att folket skulle rösta rätt. Man ska istället undvika att ta reda på och lyssna på vad folk tycker och låsa in deras obekväma åsikter i en ask.

Även i Sverige har vi väljare röstat ’fel’, t ex när vi 2003 sa nej till euron och när vi 2010 röstade in SD i riksdagen. Reinfeldt har t ex i sin bok Halvvägs uttryckt stort förakt för SD:s väljare och fortfarande vägrar 7 av riksdagspartierna att samverka med SD. Att straffa och brännmärka oss väljare för att vi väljer fel är inget framgångsrecept. Istället borde de etablerade partierna analysera och reflektera över varför allt fler väljare vänder deras partier ryggen och söker sig till nya partier.

Johan Hakelius skrev för några dagar sedan en träffande krönika i Expressen, Hotet mot EU är den maktelit som inte vill bli störd:

När medborgarna nämns i EU-sammanhang är det nästan uteslutande som hot och belastning. Ledande politiker och byråkrater besvärar sig knappt med omskrivningar: de tycker att det vore mycket bättre om de fick ratta EU, utan att störas av viskningar och rop från det demokratiska baksätet.

Unionen måste äntligen omvandlas till ett projekt som inte ser medborgarna och deras uppfattningar som ett hot. Alla politiker och kommentatorer som om och om igen dömer ut David Camerons fråga och britternas svar har inte förstått vad demokrati innebär. Det främsta hotet mot EU är inte stökiga östeuropéer, brexitväljare, franska Nationella Fronten, Ukip m fl utan den maktelit som inte vill bli störd av medborgarna i sitt EU-projekt. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet är enligt makteliten liktydigt med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk.

EU började som en handelsunion men det uttalade målet för dagens EU är mer och mer överstatlighet. Beslut tas långt över huvudet på väljarna som körs över, valutaunioner drivs igenom och tioårsplaner antas i hopp om att göra unionens ekonomi till världens mest konkurrenskraftiga. EU:s arroganta makthavare tar ingen hänsyn till den vrede man väcker eller de katastrofala följder deras politik kan få.

Dick Erixon sammanfattar på sin blogg (erixon.com) vad många av oss anser:

Själv hoppas jag dock, som nämnts tidigare, att det brittiska beslutet ska få Europas länder att förstå att nuvarande union är vid vägs ände. Europasamarbetet måste förändras i grunden. Det måste återgå till mellanstatlighet och ansvar måste kunna utkrävas. Det är förhandlingar om detta som borde inledas, snarare än ett lands utträde.

Det brittiska beslutet är revolutionärt därför att det utmanar makten så som den kommit till uttryck på senare årtionden. Men beslutet är i högsta grad befogat. Ibland måste drastiska åtgärder vidtas för att komma framåt i rätt riktning.

Det är dags även för oss i Sverige att ifrågasätta maktelitens sätt att köra över oss som är deras uppdragsgivare. Inte minst måste vi börja ifrågasätta alla ’brysslingar’ som inte är valda politiker men ändå utövar ett avgörande inflytande på de beslut som fattas i slutna rum i Bryssel. Bristen på transparens och ansvarsutkrävande är inte förenligt med demokrati.

 

 

 

 

 

15 kommentarer

  1. Petter

    Arroganta politiker, ja det är väl bara titta på de S- politiker som ”styr” denna stad.
    En maktelit som fullständigt skiter i demokratin.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Ett annat problem är att dagens politiker har mer gemensamt med politiker fr andra partier än med sina egna väljare.

  2. Basic Rules

    Jag röstade en gång i tiden för svenskt EU-medlemskap i förhoppningen att EU skulle göra Sverige mera normalt. Idag finns anledning att vara besviken. Överstatlighet, frihandel på storföretagens villkor älskas av alla sortens liberaler. En globalisering där den vanlige väljaren känner sig bortkommen och åsidosatt, ser vi nu konsekvenser av bla i USA, vilket gjort att konservativa partier vinner folkets gillande, populism kallar dom som inte vill förändra detta.
    Ett mellanstatligt EU, där inte kommissionärer styr är en del av vad som krävs.
    Brexit är en ordentlig spark mot detta odemokratiska, överstatliga EU, skulle nu Storbritannien på sikt få en positiv ekonomisk utveckling ökar pressen på EU att bli en mer konkurrenskraftig, attraktiv union att stanna kvar. Att kräva tillbaka självständighet, demokrati, mer inflytande för nationalstaterna är enligt vissa media reaktionärt och antiliberalt, ja i så fall har liberalismen gjort sitt.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Ja, det blir spännande att se vad framtiden utvisar när det gäller Storbritannien.
      Mycket återstår också för EU att bevisa om unionen ska ha någon framtid. jag misstänker att både den okontrollerade invandringen under 2015 och Brexit innebär slutet för det EU som finns idag.

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Det är inte ofta jag håller med AB:s skribenter men denna gång uttrycker Lindeborg mycket av vad jag själv anser.

      • gerd

        Samma här. Efter att ha läst Lindeborgs inlägg i debatten så känns det som ett litet hopp inför framtiden. Det finns i alla fall någon journalist som ”har alla hästar i stallet”. Glädjen blev inte långvarig. TV4:s morgonprogram hade EU parlamentarikern Cecilia Wikström (L) som gäst och hon framförde sina djupaste sympatier för de EU parlamentariker som nu mister sin försörjning. Så långt sträcker sig hennes hjärnkapacitet. Dessutom uttryckte hon ett förakt över regeringens kampanj för att få en plats i FNs säkerhetsråd. Man kampanjar inte emot sin egen ”familj”, dvs Italien och Holland.

  3. Mia K

    Hej asasuh! Instämmer i tidigare inlägg att din blogg är den bäst i vk! Jag var också en gång positivt inställd till eu, inte minst för att sossarna missbrukade vissa lagar, Man införde retroaktiva beskattningar och sysslade med exproprieringar av privat egendom, och jag trodde att sådant skulle omöjliggöras med ett eu-medlemsskap, men ack vad jag bedrog mig! Nu skulle en swexit vara det bästa för vår land! Kanske har Bilderbergruppen fått något att tänka på efter brexit?

    • asasuh (inläggsförfattare)

      Gläder mig att du uppskattar min blogg:O)
      Jag gick med i Junilistan just för att målet där var ett EU ’light’ där den fria rörelsen för varor, tjänster, personer och kapital. I EU-valet 2009 var jag en av EU-kandidaterna och hade vi fått behålla dåvarande 3 mandat i EU-parlamentet hade jag blivit EU-politiker. Det intressanta 2009 var att ’allianspartierna’ innan valet helt plötsligt också sa sig vilja ha ett smalare och vassare EU. Tyvärr vet vi att de mellan EU-valen agerat precis tvärtom; de visar ständigt att de har mer gemensamt med övriga ’brysslingar’ än med sina egna väljare och de fattar beslut som väljarna inte gett dem mandat för.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.