Kommer du ihåg vad Mp lovade inför valet? De skulle inte regera med ett parti som säljer Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet, behåller samtliga kärnkraftsreaktorer, närmar Sverige till Nato eller föreslår en kraftigt begränsad flyktingpolitik, en politik Fridolin kallade ’skitpolitik’  i samband med att han röstade igenom den.  Vidare skulle motorvägen Förbifart Stockholm stoppas och Bromma flygplats stängas.

Även om det knappt märks att Mp ingår i regeringen minskar beslutet att sälja brunkolet dramatiskt väljarnas förtroende för partiet. Trots Fridolins höga svansföring och viftande med brunkol i partiledardebatterna före valet, störtdyker förtroendet nu för honom. Brunkolet har blivit hans signum och öde. Han har medverkat till att partiet svikit ”det första och viktigaste beslut en ny regering bör fatta”. Problemet för Mp är, som partigrundaren Per Gahrton och det tidigare språkröret Maria Wetterstrand konstaterade i våras (DN 11/5), att det inte går att hitta en enda grön seger som inneburit en tung eftergift för Socialdemokraterna.

Innan valet bokade Fridolin en plats på Topp 3; nu ligger han sist i partiledarligan. Därmed är han den partiledare som svenska folket för närvarande har sämst förtroende för. I en debattartikel i DN (27/6) försöker Fridolin få oss att tro att han är en kompetent, lösningsinriktad och kompromissvillig politiker. Det enda som stämmer är kompromissvillig. Mp har skött regeringsansvaret så bra att de helt utraderat sin egen politik i jakten på makten. Det kostar på att försöka ligga på topp!

I DN-artikeln varnar Fridolin för en växande populism bland politiker som framför slagord och ’one-liners’ istället för fakta. Och detta ska komma från en som själv producerar prat i kvadrat och noll resultat! Men Fridolin tycks vara lyckligt befriad från självinsikt och ser sig som en handlingens politiker. Avser han då alla beslut han som minister fattat men samtidigt tagit avstånd från och kallat ’skitpolitik’? Han tycks i alla fall ha förträngt sin käpphäst, kolbiten som symboliserade Vattenfalls brunkol, och den 100 dagars ’quick fix’ han utlovade för att lösa skolans problem.

Allt fler ser idag Fridolin som en smilfink och floskelmaskin, en populist, befordrad över sin förmåga. Hans styrka och svaghet är att prata. Han har kallats ”ett politiskt underbarn”, inte för att han är ovanligt intelligent utan för den retoriska kompetens han tidigt utvecklade. Men hans sätt att leda ett departement vittnar t ex om hans oförmåga och bristande ledarskap. Totalt har hälften av dem som jobbade där när Fridolin tog över slutat.

Mp har visat sig vara ett maktparti utan ryggrad eller ideologisk heder, alltid redo att kompromissa bort sin politik i utbyte mot fortsatt regeringsmakt. Fridolin förkroppsligar denna makthunger och har gett ett ansikte åt den politiska broilern som satsar allt på en politisk karriär. Han slåss för sin politiska överlevnad för han har ingen annan karriär att falla tillbaka på.

Mp har varit rena drömpartnern för S. Ingen ’grön framgång’ har inneburit någon större eftergift för S. I alla viktiga frågor där Socialdemokraterna haft en annan åsikt än Mp, har Mp körts över. För att hålla sig kvar vid makten har Mp valt att svika sina väljare och offra både sin ideologi och sin själ. Så varför ska man alls rösta på Mp? Behövs Mp överhuvudtaget? Miljöpolitik och miljöarbete bedrivs som bekant också av andra riksdagspartier.