Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) vill nu kartlägga våra sexvanor. På DN Debatt skrev han förra veckan (28/7):

”Sex är inte, och har aldrig varit, en enbart privat angelägenhet. Sex är också en fråga om människors hälsa och ur det perspektivet en politisk fråga.”

”Sexualpolitiken får dock inte bara handla om specifika insatser mot specifika problem. Den måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex”.

Som av en händelse gör propagandaminister Wikström sitt utspel mitt under Pride-veckan. Under sin korta tid har Wikström trots sin ungdom visat stor förbudsiver och vilja att få oss att avstå från saker vi gillar. Han vill t ex förbjuda snus och rökning, beskatta socker, få oss att minska intaget av salt samt röra på oss. Snus, rökning och socker är visserligen inte hälsofrämjande men kan vara ganska lustfyllt. Men om våra sexuella aktiviteter blir riktigt lustfyllda kanske Wikström vill skatta sig lycklig genom att lägga nöjesskatt på dem.

Aldrig blir sossarna så lyckliga som när de ser en möjlighet att ändra på andra människor och lägga sig i hur de lever, så Wikström är en genuin sosse och måste bara ”förändra attityder, normer och värderingar.” I Wikströms värld kan varje område regleras politiskt. Han måste ha hamnat i fel århundrade och land.

Politiker ska hålla sig borta från våra sovrum och inte lägga sig i vad vi gör där. De ska inte ens ha en åsikt om våra sexuella aktiviteter eller vanor. Myndiga personer klarar sig utan politiskt intrång. Det är helt OK att forskare studerar våra sexualvanor, men vi ska inte ha några politiskt styrda undersökningar eller politiskt korrekt sex. Sex är inte och ska inte vara ”en politisk fråga”. Vem vill sussa med sossar?

Undersökningen ska tydligen leda till ”insatser som behövs och gör skillnad”. Man häpnar. Vad innebär dessa insatser? Hur kommer de att genomföras i praktiken?

”Hur ska vi kunna förändra attityder, normer och värderingar när så många människor, alltifrån föräldrar och lärare till ledande företrädare, är så uppenbart obekväma med att prata om sex över huvud taget?”

Wikström tycks leva i en helt annan värld än många av oss andra. Han har i kvällspressen läst att ”problemen med att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat”. Varför lämnar inte Wikström den politiska världen och pratar med ’verklighetens folk’ istället för att förlita sig på media i allmänhet och kvällspressen i synnerhet? Jag föreslår att han minskar sitt stora flöde på sociala medier och istället kliver ut i den verklighet väljarna lever i.

Min erfarenhet är att både de yngre och de äldre idag pratar ganska öppet om sitt sexliv. Det är uppmuntrande att upptäcka att också många äldre personer har ett sexliv som de idag otvunget pratar om. Förr trodde man att sex var något enbart för yngre människor. Är det i själva verket den politiska elitens sexualvanor som borde studeras för att ”förändra attityder, normer och värderingar” bland dem?

Visst är det anmärkningsvärt att vår folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister i dessa tider lägger energi på en undersökning av våra sexualvanor? Borde han inte istället ägna sig åt en ojämlik cancervård, MRSA-bakterier, en överansträngd förlossningsvård, platsbrist och personalbrist på sjukhusen, TBC, vägglöss etc?

Hur många av oss kommer förresten att svara? Opinionsmätarna har svårt att få så många svar på sina frågor att det ger en rättvisande bild. Och hur representativa är de som svarar? Hur ska man förmå alla nysvenskar som bor på samma adress/inte har någon adress eller inte förstår språket att svara? Hur rimmar närgångna frågor om sex med deras religion och kultur? Vore det inte långt viktigare att lägga energi och pengar på att studera sexualvanorna hos de nytillkomna grupperna där omskärelse, barnäktenskap, övergrepp mot unga pojkar s k  Bacha Bazi eller ”pojklek”, ”Taharrush” och kollektiva övergrepp mot flickor och kvinnor sker varje dag? Vågar han inte?

Min slutsats är att Wikströms utspel bara är ett fåfängt försök att fånga medias intresse för att dra uppmärksamhet från alla problem som regeringen har och inte förmår lösa. Så låt oss alla bojkotta enkät genom att vägra att svara på den!