Susanne Ackum, riksrevisor och f d chef för Riksrevisionen, presenterade i KU:s utfrågning en mörk bild av hur illa Riksrevisionen varit organiserad under många år. Bristen på ledarskap, myndighetens ineffektiva granskning av måluppfyllelse och oförmåga att hantera stora datamängder blev tydlig. Dessutom framgick att dyra rapporter med undermåligt innehåll förekommit och att kompetensen om socialförsäkring, arbetsmarknad, skatter och offentlig ekonomi varit bristfällig. Vidare fungerade It-system dåligt och forskningskompetensen var lägre än i andra jämförbara statliga organ. Är det inte anmärkningsvärt för en myndighet som funnits i 13 år?

Än mer anmärkningsvärt är det att riksrevisorerna Margareta Åberg och Ulf Bengtsson anser att de endast gjort sig skyldiga till mindre misstag och att de därför förtjänar att sitta kvar i Riksrevisionen.

–Jag tror inte ett ögonblick på att de nuvarande riksrevisorerna kan återerövra förtroendet för Riksrevisionen. Förtroendet är förlorat i tre dimensioner, dels av de myndigheter som de ska granska, dels av allmänheten och slutligen av den egna personalen, säger Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef över Riksrevisionen och över FN:s internrevision

– Problemet är att vi själva i Sverige ser oss som så duktiga. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande, säger Ulla Andrén, i dag ordförande i den svenska grenen av organisationen Transparency International.

– Jag upplever att reformiver genomsyrar verksamheten som medfört en slags fartblindhet. Man har ändrat kompetensen i sin kravbild på medarbetare, gjort mer förutsättningslösa granskningar och rekryterat medarbetare med större vetenskaplig bakgrund. Man har glömt bort att man är en myndighet, riksdagens kontrollmakt, fortsätter Andrén.

Riksrevisor Ulf Bengtsson engagerade sig t ex personligen i en granskning av ett beslut som han själv medverkat till. Vad säger det om hans omdöme och sätt att sköta sitt ämbete? Vem kan känna förtroende för honom efter vad som framkommit?

Riksrevisor Margareta Åberg anser också att hon fortsatt förtjänar sitt ämbete. Det anser inte jag efter att ha läst Johan Westerholms krönika Sagan om Riksrevisionen (ledarsidorna.se). Av den framgår att Margareta Åberg två veckor innan hon blev riksrevisor 2014 vittnade i domstol för en vän, finansmannen Thomas Fischer, som anklagats för omfattande skattefusk. Under rättsprocessens gång var hon också med och utsåg Fischers advokat Mahmut Baran till justitieråd, ett av de högsta juridiska ämbetena i Sverige. Åberg var då ledamot i Domarnämnden och president för kammarrätten i Göteborg. Dessutom var hon styrelseordförande i det bokförlag Fischer tidigare drev.

–Riksrevisor Åberg själv anser inte att jäv föreligger i denna process men Transparency International är rent generellt av annan uppfattning, det är inte upp till personer i Åbergs position som bör tillåtas avgöra om hon är jävig eller ej när frågan reses. Det är, av lätt insedda skäl, enklast om andra gör den bedömningen. Åberg var tidigt engagerad i målet mot Fischer och utfärdade redan 2010 ett skriftligt intyg till Mahmut Barans advokatbyrå, Bird and Bird, som skulle användas i rättsprocessen. Som advokat och partner på Bird and Bird är Barans renommé gott. Hans kompetens som justitieråd råder det inget tvivel om. Om inte detta ständiga, och i den alltmer politiserade statsförvaltningen hatade ordet ”men” funnes:

Mahmud Baran är idag justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen. Den domstol som slutligen skall avgöra skattetvisten mellan staten och Thomas Fischer. I bägge uppdragen har Åberg, direkt eller indirekt, varit involverad. Åberg är så pass närstående vän till Fischer så att hon årligen, enligt egen uppgift, besöker Fischer på Saint Barthélemy i Västindien.

Enligt Åberg och Bengtsson själva förtjänar de sina ämbeten, men de talar i egen sak och har visat prov på bristande omdöme och moraluppfattning. Det kan ingalunda vara deras sak att bedöma sina egna insatser. Inte heller är det upp till Åberg själv att bedöma om det handlar om jäv i fallet Fischer.  Hur kommer förresten Mahmud Baran, Åbergs nyutnämnda justitieråd, tillika Thomas Fischers förre advokat, att agera nu när skattemålet slutligen skall avgöras mot Fischer?

KU har nu beslutat att tillsätta en extern granskning av Riksrevisionen. Vågar vi hoppas på att den blir professionell, objektiv och befriad från misstankar om vänskapskorruption?