Anne Ramberg, generalsekreterare i Advokatsamfundet, intervjuades för en vecka sedan (18/9) i Söndagsintervjun i P1 om vår flyktingpolitik. Ramberg ser en tydlig målkonflikt mellan invandring och välfärd, något som etablissemanget länge förnekat. Den åsikten har ansetts kontroversiell. De politiskt ansvariga har länge påpekat hur lönsam invandringen är för Sverige. Nu börjar det bli annat ljud i skällan.

Regeringen stramade som bekant upp invandringen förra hösten när en systemkollaps hotade. Fram till dess hade man vägrat prata om volymernas betydelse för bärigheten i vår möjlighet att ta hand om alla migranter. Ingen fick eller vågade nämna målkonflikt och grupper fick inte ställas mot varandra.

En stor och ganska oreglerad invandring, en generös skattefinansierad välfärdsstat och en statsbudget i balans har visat sig svåra att få ihop. Att statens finanser ska vara i balans är en ganska rimlig förutsättning. Många av oss som jobbat och betalat skatt i årtionden anser också att välfärden ska finnas där för oss när vi behöver den. Gör din plikt och kräv din rätt heter det ju och då är det rimligt att vi får ta del av det våra skattepengar gått till. Är det då självklart att vi nu ska stå tillbaka p g a att våra politiskt ansvariga förra året tappade kontrollen över invandringen?

Är man förresten en godare människa om man satsar på att hjälpa migranter som valt att ta sig till Sverige för att få ett bättre liv än om man ser till att välfärdssystemet räcker till för våra äldre och övriga behövande medborgare? Och ska vi verkligen ge alla som saknar asylskäl och nekats uppehållstillstånd gratis vård, tandvård som inte kan vänta m m? De begår i själva verket ett brott varje dag de håller sig undan istället för att lämna landet när deras asylansökan avslagits.

Anne Ramberg var i alla fall tydlig med vad hon anser. Så här sa hon i Söndagsintervjun:

-Jag kan reagera över att politiker, och det tror jag är ifrån alla partier faktiskt, säger att vi måste värna vår välfärd, och det är klart att vi måste göra och jag inser också att alla dom gamla människor som har jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla dom flyktingar som kommer och som då också tar i anspråk sjukvård och skolor och allt möjligt, men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd då.

Hennes empati, kunskap och förståelse för och med dem som betalat allt hon har är allt annat än imponerande. Hon sitter där i sitt elfenbenstorn och kräver att andra ska göra avkall på den välfärd de bekostat. Arrogant och respektlöst! Hur vore det om Ramberg funderade mer på vad hon och de advokater hon företräder kunde göra avkall på för att humanismen kräver det? Jag har sett häpnadsväckande siffror på vad advokatkåren tjänat på invandringen. Varför föreslår inte Ramberg att samtliga advokater som företräder asylsökande dramatiskt sänker sina arvoden för att ”…humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd då”?

Att be oss äldre som arbetat och betalat in skatt hela livet att ”göra avkall på vår välfärd” som vi finansierat för att humanismen skulle kräva detta är magstarkt. Det innebär att man bryter ett samhällskontrakt. I vilken utsträckning har hon själv gjort avkall på sin välfärd? Eller är hon kanske ingen sann humanist?

PS Upptäckte just Rebecka Uvells läsvärda och träffande blogginlägg om Ramberg:

http://www.uvell.se/2016/09/23/united-states-of-anne-ramberg%2C-del-1-33486210