Infrastrukturminister Anna Johansson har ett statsrådsarvode på 130 000 / månad och åker gratis med tåg, flyg och taxi. Det är en bra ersättning för någon som hoppat av gymnasiet. Men så är hon också efterträdare och dotter till Göran Johansson, som kom att bli Göteborgs starke man.

Anna Johansson är en s k ’SSU-broiler’ och tillhör knappast de vassaste pannorna i regeringen. Nu har hon hamnat i rampljuset p g a att hennes statssekreterare, Erik Bromander, slagit rekord med sina många och vidlyftiga tjänsteresor med flyg i ’business class’ och första klassens boende i fjärran länder. Han har rest och bott för närmare en miljon kronor på bara 2 år. Hur kan en statssekreterare med ansvar för infrastruktur göra sådana lyxresor i tjänsten? Hans ansvar borde vara de akuta infrastrukturproblemen t ex inom tågtrafiken i Sverige. Men där har varken han el Anna Johansson gjort några märkbara insatser under den rödgröna regeringens tid.

Johanssons första kommentar var att ”det är oerhört olyckligt att det här kommer upp” och ”Alla gör fel ibland”! Det säger allt om henne och den kultur hon lever i. Johansson är uppväxt och fostrad i politikeradeln och verksam där nu som statsråd under Löfven. Undra på att hon verkar totalt tondöv för den verklighet som verklighetens folk lever i! Johansson tycks inte ens ha märkt eller reagerat på att Bromander varit borta mer än vad som är rimligt för en statssekretare. Varför har förresten näringsrådet Birgitta Wikmark Carlsson som attesterat Bromanders reseräkningar inte reagerat? Borde inte hon också sparkas?

Den osunda kultur som präglar Johanssons departement där hon är ytterst ansvarig verkar dock inte bekymra henne. Det som däremot bekymrar henne är att vi fått en insyn i hennes bristande omdöme och ansvar. Johansson är ett tydligt exempel på hur skadligt det är när nepotism avgör rekryteringar.

Bromander har nu sparkats efter avslöjandena om hans vidlyftiga ’tjänsteresor’. Han blir därmed av med sin månadslön på 96 400 kronor, men han kan trösta sig med att han nu kan få 2 313 000 kronor i avgångsvederlag. Verklighetens folk tvingas som vanligt stå för fiolerna. Det är fullständigt oacceptabelt att någon som sparkats från sitt jobb ska belönas med miljoner. Vilka signaler ger det? Bromander borde be svenska folket om ursäkt och tvingas redovisa och återbetala allt han kostat som inte hörde ihop med hans jobb.

Bromander är dock inte ensam i sossetoppen om att tänja på gränserna och blanda ihop privatliv och tjänst. Mona Sahlin har nyligen än en gång avslöjats med att ta ut svängarna. Under en tjänsteresa till USA tillsammans med sin f d livvakt stannade hon kvar längre än tjänsteresan krävde och bodde då på ett lyxhotell några dygn för tusentals kronor på skattebetalarnas bekostnad. Visserligen tycker hon att ”det är häftigt att betala skatt”, men hon verkar tycka att det är ännu häftigare att låta andras skatt stå för fiolerna.

Vidare skrev Sahlin bl a ett intyg till ”The Mauler” för att han skulle få visum till USA. Då ”The Mauler” har flera misshandelsdomar bakom sig och suttit över ett år i fängelse behövde han visum för att kunna ställa upp i galor i USA. ’Våran Mona’, som avslöjats med andra intyg skrivna på myndighetspapper, ställde upp även för vännen ”The Mauler”. Som tack fick hon biljetter till hans MMA-gala som ägde rum i samband med Monas USA-besök. En tillfällighet?

Både Johansson och Sahlin är uppfostrade inom SSU. Det är också nuvarande civilminister Ardalan Shekarabi. Han har idag en av Sveriges bäst betalda tjänster betald med skattepengar. 2005 sparkades han som SSU-ordförande för att han förskingrat förbundets pengar. Inom SSU och delar av den nuvarande socialdemokratiska ’adeln’ lär man sig tydligen att brott lönar sig och att det är andra som betalar.

Så här skriver Mathias Bred i en ledarkrönika i GP (28 okt):

–Mona Sahlins tidigare affärer är välkända. Hon har tvingats lämna alla offentliga uppdrag och utreds för brottsliga handlingar. När det gäller Erik Bromander må just hans namn vara nytt för medborgarna, men hans chef infrastrukturminister Anna Johansson (S) har varit aktuell i liknande fall förr. Hon hamnade i hetluften när SVT:s Uppdrag gransknings gjorde ett reportage om korruptionen i Göteborg (6/11 2013). Johansson hade då som ordförande i allmännyttiga bostadsbolaget godkänt kvitton där privat lyxkonsumtion betalades med offentliga medel.

Så varför röstar man då på dessa ansvarslösa, egennyttiga samhällssabotörer utan omdöme? Och varför tillåter vi denna form av korruption att frodas som aldrig förr?