Så slog verkligheten och verklighetens folk till och valde Trump till president i USA. Kanske vann Trump just för att Clinton var ännu sämre. Vi har sett många artiklar om att Clinton och Trump är de två mest avskydda amerikanska presidentkandidaterna någonsin. Vad skulle förresten hända i Sverige om valet stod mellan Mona Sahlin och Bert Karlsson som enda kandidater till statsministerposten 2018?

Trump och hans anhängare har, inte minst i Sverige, hånats, idiotförklarats och utmålats som obildade (politiskt korrekt?), ett demokratins bottenskrap. Clinton kallade t ex hälften av Trumps anhängare för ”deplorable” (bedrövliga). Fördomsfullt och kränkande! Hur ser Clintons värdegrund ut? Eller är det bara i Sverige som vi styrs av en värdegrund som ovanförskapet lagt fast? Och hur ser journalistkårens värdegrund ut? Journalister har uppträtt mer som militanta aktivister än som neutrala betraktare och kommentatorer. De har definitivt inte behandlat Clinton och Trump lika. Det är allvarligt. Där finns utrymme för förbättringar.

Samma tendenser som i USA syns nu i Europa. Brexit är ett exempel på folkets misstro mot EU-etablissemanget och politikerna. EU är inte längre så förankrat bland verklighetens folk p g a att de beslut EU fattar fattas i slutna rum högt över huvudet på folket; politiken trycks på uppifrån och ner istället för nerifrån och upp. Det håller inte. Vem kommer t ex inte ihåg hur besviken Göran Persson var när vi svenskar folkomröstade om EMU och röstade ’fel’? Hade han stigit ner från sin piedestal och lyssnat in folket bättre hade han inte förväntat sig ett annat valresultat.

I veckan fick i alla fall de amerikanska ”deplorables” chansen att använda sin demokratiska rättighet och skyldighet att rösta. Att det svenska ovanförskapet bland politiker, kulturnissar, journalister och andra självutnämnda godhetsapostlar och besserwissers ogillar amerikanska folkets val är inte förvånande.  När ska etablissemanget eller ovanförskapet inse att de idag är i minoritet och inte längre kan styra folket? När ska de äntligen börja ta verklighetens folk på allvar oavsett vad de tycker om folkets åsikter?

Det som hände i USA i samband med valet är antagligen bara början på ett folkligt uppror mot ovanförskap och makt i allmänhet. Nu vill vi väljare oavsett land ha den CHANGE som Obama utlovade men inte lyckades genomföra i någon större omfattning. Vi har fått mer än nog av dagens maktelit som främst ser till vad som är bra för dem själva. Det är just politiker som Clinton som grävt sina egna gravar. Hillarys jakt på makt och på pengar bl a till sin valkampanj skapade ett negativt intryck. Inte minst tydliggjorde det hennes band med etablissemanget och makten, något verklighetens folk fått nog av och misstror. Hon framstod helt enkelt inte som någon väljarna kunde relatera till och innebar bara mer av samma.

Det som förvånar är att svenska medier och politiker räknade ut Trump redan på förhand. De ägnade sig åt önsketänkande och lyssnade alldeles för mycket på självutnämnda förståsigpåare, som trumpetade ut sina känslor ifråga om Trump. De lyssnade inte på folket, som ständigt idiotförklaras av etablissemanget och därför aktar sig för att tala om var de står av rädsla för att brännmärkas av MSM, d v s mainstream media. Med största säkerhet kommer vi att se denna tendens även i de kommande valen i Frankrike och i Tyskland, för att inte tala om Sverige 2018. Om inte 7-klövern beslutar sig för att skippa det valet ”av rädsla för att gynna mörka krafter i samhället”.

Både i USA och i Europa finns idag gott om människor som tappat hoppet och tron på det befintliga etablissemanget och därför känner oro inför framtiden. De vågar inte avslöja sina åsikter ens när opinionsmätningsföretag frågar vem de tänker rösta på. Det är det riktiga problemet. Vem vill bli kallad nazist eller rasist av statsminister Löfven eller ”vit arg man” m m av Reinfeldt?

I sin bok Halvvägs slår Reinfeldt fast att det är fel att betrakta SD som konkurrenter till de seriösa partierna. Sverigedemokrater är bara människor som är ”missnöjda med sina liv och de områden där de bor”. De är svaga människor som ”misstror alla med makt, såväl politiker som medierepresentanter”. De är ”avvikare” som inte känner ”samma tillit till andra människor, till samhällets institutioner och till det demokratiska systemet”. ”Deplorables” enligt Hillarys definition.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, och Cecilia Hagen, krönikör i Expressen, skriver om  ’bruna råttor’ som måste bort, gärna med gift. Denna ’elit’ eller ovanförskap förblindas av sin egen ’godhet’ och visar förakt för dem som inte delar deras åsikter. Men ’de fina människorna’ som anser sig stå över alla andra borde kanske förbereda sig på styrkan i den grupp väljare med annan agenda som nu växer fram. Brunråttorna är på frammarsch. Eftersom de som röstar annorlunda inte offentliggör vilket parti de tänker rösta på kan valet 2018 bli en riktig rysare för det insuttna ovanförskapet och de förnäma damerna.