För många år sedan skrev Gunnar Adler-Karlsson boken Adrenalinstinna hannar: om männens makt i samhället. Rubriken på dagens blogginlägg är en travesti på hans bok och handlar om den senaste tidens rapporter om män med makt som överskridit gränserna för skam, heder, anständighet och ansvar.

Det började med Hollywood och filmregissören Harvey Weinstein, som haft nära band till demokraternas toppskikt. Avslöjandena tyder på moralisk dekadens i denna krets. Hans relationer till paren Obama och Clinton är väl dokumenterade. Att t ex Kennedy och Clinton varit testosteronstinna och gränsöverskridande vet vi sedan länge. Också skådespelare, artister m fl i Hollywood m o vet. Filmregissören och filmproducenten m m Tarantino säger nu att han ”visste så det räckte” och skäms för att han inget gjort åt saken. Även andra i filmbranschen har nu ’kommit ut’ med att de tigit trots att de visste. Så skyddar man en testosteronstinn hanne som förgriper sig sexuellt på kvinnor.

Nu riktas strålkastarna också mot svenska män med makt, t ex inom den svenska mediavärlden. Först ut för någon månad sedan var TV4:s Kalla Fakta med en intervju med riksdagsledamoten Hanna Wigh (SD) som uppgav att en man i SD:s ledning trakasserat henne sexuellt. Kort därefter informerade SD att mannen ifråga tagit ’time out’ tills den kommande rättsprocessen klarlagt vad som hänt. Att bete sig så här respektlöst och utsätta andra för sexuella trakasserier m m är naturligtvis helt oacceptabelt och kränkande vare sig det sker inom SD, Aftonbladet eller på någon annan plats.

Anders Lindberg på Aftonbladet var snabb att fördöma den anklagade SD:aren och SD:s ledning (AB 26/7):

-Mörkar Sverigedemokraternas ledning uppgifter om sexuella övergrepp i den egna riksdagsgruppen? Försöker de lura svenska folket? Det ser onekligen ut så.

-Fram tonar en bild där en liten grupp män med makt håller varandra om ryggen och baktalar offren. Kvinnosynen verkar vara rena medeltiden. Och det ser ut att vara satt i system.

Nu vet vi att detta är en mycket träffande beskrivning också av kulturen inom AB, men nu tiger Lindberg. Hans tystnad talar dock högre än ord.

Sedan några dagar har kampanjen #metoo dragit fram som en flodvåg i sociala och andra medier. Kampanjen startades av en amerikansk skådespelerska som berättade om filmproducenten Harvey Weinsteins trakasserier. Därefter har övriga världen, inte minst Sverige, hängt på.

Under #metoo delar kvinnor från världens alla hörn nu dagligen med sig av de sexuella övergrepp och trakasserier de utsatts för. Där har flera svenska kvinnor t ex gått ut med sina namn och redogörelser om vad en mycket känd krönikör och nöjesjournalist på Aftonbladet i åratal hållit på med. Det har utvecklats till en av Sveriges största medieskandaler och den anklagade har nu tagit ”time-out”. Tystnad råder från hans kollegor fastän den misstänkte brutit mot både den s k värdegrunden och PK-normen, något som AB alltid är snabba att fördöma när andra gör det.

Trots att samstämmiga vittnesmål rapporterar att det länge varit en offentlig hemlighet att den utpekade journalisten förgripit sig sexuellt på kvinnor har Anders Lindberg och många andra i branschen hållit den anklagade om ryggen. Hans övergrepp är m a o ingen nyhet inom kultur- och journalistvärlden, där man höll honom om ryggen så länge det gick. Nu när fördämningarna brustit tack vare en annan medieprofil, Cissi Wallin, som gick ut och berättade om hur journalisten sexuellt förgripit sig på henne, blev opinionen mot honom så stark att han lyftes bort. Här visar sig Lindbergs egna ord om kulturen i SD vara ytterst passande:

-Mörkar AB:s ledning uppgifter om sexuella övergrepp på den egna redaktionen? Försöker de lura svenska folket? Det ser onekligen ut så.

-Fram tonar en bild där en liten grupp män med makt håller varandra om ryggen och baktalar offren. Kvinnosynen verkar vara rena medeltiden. Och det ser ut att vara satt i system.

Våldtäkten som en av kvinnorna nu öppet gått ut och berättat om polisanmäldes under Jan Helins tid som chefredaktör på Aftonbladet. Det hela tystades dock ner och den våldtagna kvinnan motarbetades, mobbades, baktalades och misstänkliggjordes. Den anklagade journalisten har däremot höjts till skyarna som en av de mest politiskt korrekta och allra godaste. Han själv är snabb att sätta sig till doms över dem som inte följer värdegrunden och PK-normen. Nu håller hut ändå på att gå hem.

När den egna medarbetaren anklagades för att ha våldtagit bloggaren Cissi Wallin valde Aftonbladets ansvarige utgivare Sofia Olsson Olsén att försvara honom (17/10). I en artikel på onsdagen (18/10) kritiserade SvD Aftonbladets ”principlösa” sätt att hantera våldtäktsanklagelserna mot medarbetaren och Olsson Olsén för att hon tidigare i år inte stoppade uthängningen av den f d finansministern Anders Borgs bravader på en privat fyllefest.

–En obrottslig handling, utförd av en person utan offentligt uppdrag i en privat miljö, borde med hennes egen argumentation från i dag, helt klart ha lett till att hon stoppade Aftonbladets publicering. Det gjorde hon inte, skriver SvD, som ägs av samma koncern (Schibstedt) som AB.

Den 18/10 förklarade Olsson Olsén att:

-Det är en svår situation att hantera för alla av oss, inte minst vår anklagade medarbetare.

Vilka svåra situationer tror hon att de kvinnor som utsatts för hennes anklagade medarbetares övergrepp haft att hantera?

I Svt Aktuellt säger Olsson Olsén i torsdags (19/10) så här om att Cissi Wallin pekat ut AB-journalisten med namn:

-Jag tycker det är ganska oansvarigt. I det här fallet är det dessutom prövat rättsligt vad som har skett och inte har skett, utifrån ett rättsligt perspektiv. Jag tycker det är oansvarigt.

Så magstarkt, okänsligt och respektlöst! Hur ansvarigt är det av Olsson Olsén att inte ha agerat långt tidigare och hållit den anklagade journalisten om ryggen så länge? Hans oacceptabla framfart bland kvinnor sägs ha varit en offentlig hemlighet i branschen. Om han nu enligt rättsväsendet inte gjort sig skyldig till några övergrepp kan man ju undra varför han tagit ’time-out’.

Olsson Olsén säger i Aktuellt också att Wallin borde vänt sig direkt till henne istället för att peka ut mannen på Instagram:

– Hade det kommit till min kännedom att det på något sätt har skett kränkningar av medarbetare från Aftonbladet mot andra kvinnor då hade jag tagit tag i det. Den här frågan är oerhört viktig för mig.

Det låter minst sagt märkligt och rimmar mycket illa med Wallins anklagelser mot Olsson Olsén på Twitter:

-Du sprider falska rykten, faktafel och har gång på gång aktivt underminerat min trovärdighet de senaste dagarna.

Hur ska Wallin kunna känna något som helst förtroende för Olsson Olsén? Och hur ska tidningsläsare kunna känna något förtroende för en sådan tidning och publisher? Ska en sådan tidning verkligen få behålla sitt presstöd?