Leif Östling, ordf för Svenskt Näringsliv, har orsakat en häftig samhällsdebatt efter att Uppdrag Granskning med hjälp av den s k ’paradisläckan’ avslöjat att han inte betalat mer skatt än lagen kräver. När Östling ställdes mot väggen av en reporter utbrast han:

–Vad fan får jag för pengarna?

Debattstormens magnitud tyder på att Östling trampat på en mycket öm tå. Moralens väktare har under den gångna veckan ryckt ut på bred front och ondgjort sig över Östlings skattemoral, eller brist på skattemoral.

Som vanligt när det gäller att fördöma förmögna personers lagliga skatteplanering gick socialdemokraterna ut snabbt och hårt. Statsministern var ”storligen förvånad” över att Östling uttalat sig ”problematiskt”. Socialminister Annika Strandhäll, hon som tillhör regeringens smartaste tjejgäng och twittrar innan hon tänkt klart, kallade det ”skamlöst” och ”stöld”. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson tyckte att det finns ”moraliska betänkligheter”. Finansminister Magdalena Andersson kallade det ”helt oacceptabelt” och lovade åtgärder mot det hon kallar ”skatteundandragande” och ”aggressiv skatteplanering”. Det är som bekant dumt att kasta sten när man sitter i glashus, men sådant bryr sig inte den socialdemokratiska eliten om.

Att Margot Wallström inte lever som hon lär är ingen hemlighet. Redan för drygt 2 år sedan hade jag här ett blogginlägg om Margot Wallströms bristande skattemoral.

https://blogg.vk.se/asasuh/2015/10/19/wallstrom-solid-arisk

Till skillnad från partikamraterna i parlamentet som frivilligt valde svensk skattesats, valde Wallström under sin tid som kommissionär den mycket låga EU-skatten. Detta trots att det rimmar illa med hennes parti, som är besatt av att höja skatterna och ständigt föreslår nya skattehöjningar. Varken Östling eller Svenskt Näringsliv har föreslagit att skatterna ska höjas. Wallström gjorde inget olagligt, men utifrån dagens socialdemokratiska brösttoner måste hennes val betraktas som ”omoraliskt”, ”helt oacceptabelt”, ”aggressiv skatteplanering” och ”skatteundandragande”.

För snart två år sedan avslöjades det f ö att Wallström fått ett förstahandskontrakt i attraktiva kvarter i Stockholms innerstad av fackförbundet Kommunal. När Wallströms hyreskontrakt avslöjades av medierna skyllde hon på att hon aldrig bett om någon lägenhet utan blivit erbjuden den av Kommunals dåvarande ordförande Anneli Nordström. Idag lär Wallström, som blivit stenrik tack vare sin partibok och våra skattepengar, enl uppgift betala en hyra på 32 kronor i månaden för sitt boende. Jag ser med stor förväntan fram emot Uppdrag Gransknings reportage om hennes förmögenhet, skatteplanering och beskattning. Mer om detta finns att läsa på bloggen

https://uvell.se/2017/11/06/32-kronor-hyra-och-andra-margot-wallstrom-skandaler-vi-minns/

Även Annika Strandhäll har fått ett förstahandskontrakt av fackförbundet Vision, där hon tidigare var förbundsordförande; en 105 kvadratmeter stor lägenhet på Östermalm. Den har hon kvar trots att hon och familjen har köpt en villa på Värmdö i Stockholms skärgård. Är inte det också en form av ”stöld ” och ”skamlöst” med tanke på att hon inte behöver lägenheten medan så många andra personer är bostadslösa i Stockholm? Inte minst står många migranter utan bostad. Dags för Strandhäll att lämna ’twitterhets-akademin’ till förmån för vitterhetsakademin.

Östling har enligt uppgift betalat 180 miljoner i skatt sedan 2010, d v s den skatt lagen kräver. Är det verkligen rimligt att skylla välfärdens ev brister på honom? Hur mycket skatt har Wallström bidragit med till svensk välfärd under denna tid? Och hur mycket skattepengar har vi övriga skattebetalare bidragit med till Wallströms välfärd de senaste 10 åren? Mycket mer än vi mår bra av att veta skulle jag gissa. Wallström som skattat 0 kronor i Sverige på 24 miljoner kronor under 10 år försvarade sin höga ersättning från skandalbolaget Postkodlotteriet med “jag måste ju försörja mig”. En dåres försvarstal! Hur ska då alla svenska fattigpensionärer klara av att försörja sig? Det bekymrar förstås inte den tondöva giriga Wallström.

Slutsatsen blir att när Wallström, eller någon annan socialdemokratisk ’höjdare’, inte betalar mer skatt än lagen kräver är det helt OK, men när andra gör det är det moraliskt förkastligt och helt oacceptabelt. Hon har i sanning gett girigheten och dubbelmoralen ett namn och ett ansikte. Åtminstone verkar hon anse att dubbelmoral är dubbelt så bra som vanlig moral i skattesammanhang.

Läs också: https://uvell.se/2017/11/09/sossarna-och-skattefifflandet/

där Rebecka Weidmo Uvell som vanligt mycket grundligt och förtjänstfullt avslöjat gapet mellan ord och handling inom ’sosseriet’. Ingen kan som hon gräva fram fakta och avslöjande dokument. Uppdrag Granskning ligger definitivt i lä när Uvell laddar. Hon har också granskat hur t ex Timbuktu och Lena Endre m fl godhetsapostlar från ’vänstersidan’ ser till att deras inkomster hamnar under brytpunkten för statlig skatt. Resten av inkomsterna sätter de in i egna bolag. Sedan plockar de ut pengar i form av utdelning från de egna bolagen. På utdelningen behöver man bara betala 20 % skatt.

Uvell har också visat hur t ex Jonas Gardell sett till att betala minimalt med skatt genom att skaffa sig två stiftelser, ”en pensionsstiftelse för sig själv där givetvis en hel del kapital finns dolt, och en barnfond, gissningsvis är förmånstagarna parets egna två barn endast, den har inget allmännyttigt ändamål så vitt jag kan se, utan är säkert enbart ett sätt att skydda förmögenheten.”

https://uvell.se/2016/07/20/ha-ha/

Det vore förresten klädsamt om Uppdrag Granskning och finansministern började intressera sig för hur t ex Henrik Schyffert m fl höginkomsttagare (som ständigt ’trakasserar’ och gör sig lustiga över människor som klagar över att välfärden håller på att raseras) genomför ”aggressiv skatteplanering” och ”skatteundandragande”. Varför inte vända på strålkastarna som omväxling?

PS Enl Svenskt Näringslivs sajt Ekonomifakta gick 2015 endast 27 % av skattepengarna till vård, skola och omsorg. Ynka 5 % av skattepengarna gick till försvar och polis. Den allra största delen, 42 %, går till olika former av bidrag och andra förmåner till personer som inte jobbar. Att nästan hälften av våra skattepengar går till bidrag och personer som inte jobbar borde skapa en riktig folkstorm och ett formidabelt skatteuppror. DS