Jakten på Makten XX

Partistsekreterarens blå dunster

Samma dag som Kristinas debattartikel är införd i rikstidningen, ringer partistsekreteraren henne. Han är inte glad och försöker nu få henne att avstå från att framträda i TV-sofforna. Kristina meddelar att hon visserligen fått erbjudanden om att vara med i nyhetsprogrammen, men att hon ännu inte bestämt sig. Hon funderar bara ett par sekunder, innan hon kommer med ett förslag.

-Jag avstår från nyhetsprogram och andra medier, om du lovar att komma till Björksta och ta itu med det som hänt här, föreslår hon.

-Ja, det går jag med på, men det kan inte bli just nu, svarar partistsekreteraren.

-OK, säger Kristina. Jag kan vänta nån månad men inte längre.

-Då säger vi det, avslutar partistsekreteraren.

Sommaren går och i början av hösten dyker partistsekreteraren upp i Björksta, där han träffar Kristina, Ingemar, Fredrik, Ivar och Börje, som alla kandiderade i valet 2002. De har måttliga förväntningar på mötet men ser ändå det positiva i besöket.

-Låt mig börja med att ge en sammanfattning av vad som nu händer i Partisterna, säger partistsekreteraren. Vi har åter ett bra opinionsläge och vinner nya väljare varje dag. Det fungerar bra även internt i partiet. Många nya personer och saker är på gång och därför känns det fel att gräva bakåt. Jag tycker att ambitionen nu måste vara att regionpartisterna här ska lägga historien från 2001 bakom sig och helt koncentrera sig på samarbete och maktskifte. Det skulle bara skada partiet, om vi gjorde nåt nu.

-Jag delar inte din uppfattning om hur man skapar de bästa förutsättningarna för en  framgångsrik valplattform, påpekar Fredrik. Om ni från centralt håll inte entydigt tar avstånd från vad som hänt i Björksta ger det fel signaler. Det känns dessutom mycket konstigt att höra dig säga så, då du just tagit ett lovvärt initiativ och bjudit in partistsekreterarna från dom andra riksdagspartierna i syfte att samarbeta för att försöka komma till rätta med valfusk. Ditt initiativ känns inte trovärdigt, eftersom vi vet hur fusk hanteras inom partiet. Menar du att det är dom som avslöjar oegentligheter som skadar partiet? Är det Partisternas officiella rättsuppfattning nu? Då tycker jag att ni i ärlighetens namn måste gå ut och säga det.

-Hur du kan komma till slutsatser som att ”processen gick stadgeenligt korrekt till” och ”vår interna utredning kunde inte påvisa att formella fel begåtts” är mycket anmärkningsvärt, säger Ivar. Men det märkligaste av allt är att du anser saken utredd utan att ha utrett det som saken egentligen gäller, nämligen dom personer som ”tvångsinskrivits och röstat utan sin egen vetskap. Det är mycket provocerande.

-Du och jag och många med oss vet att det fuskades här. Fusket var mycket omfattande och välorganiserat. Det behövs inte mycket resurser för att kontakta ett begränsat antal ’tvångsintagna’ för att konstatera det, påpekar Ingemar. Dessutom hade det känts bra med ett rakryggat officiellt uttalande från centralt partisthåll om att så här vill vi inte ha det i vårt parti. Särskilt Partisterna måste stå fria från varje misstanke om fusk och oegentligheter. Det ger konstiga signaler när partiet håller bedragare om ryggen och det känns kränkande för alla som kämpar för att saker ska gå rätt till och för att det ska vara ’nån djävla ordning i ett parti’.

-Mina ambitioner har gällt partiets framtid – inte att i efterhand återställa nån slags rättvisa i 2001 års provval, säger Kristina. Du och partiet har gjort mig och många tidigare trogna björkstapartister djupt besvikna. Att ni inte ens kan gå ut och ta avstånd från vad som hänt känns ovärdigt och respektlöst. Det hade varit en bra nystart för partiet att visa hur vi vill ha det i fortsättningen. Om vi inte har råd att vara hederliga och tydliga när partiet är på uppåtgående, när kan vi då kosta på oss att stå upp för det som är rätt?

-Enda möjligheten att göra nåt är, som jag ser det, att göra en polisanmälan, säger partistsekreteraren.

-Kan vi räkna med din hjälp när det gäller att få tillgång till medlemsförteckningarna då? undrar Börje hoppfullt.

-Nej, tyvärr, svarar partistsekreteraren. Jag är den förste att erkänna att Allan, och Karl Lööv med för den delen, inte är några föredömen, men dom har fått sina straff och tvingats lämna sina positioner.

-Det är inte det saken gäller, invänder Kristina. Problemet är att ni från centralt håll medverkar till att brott lönar sig.

–Vi tillämpar i första hand alltid det vi kallar partiets klassiska krishantering: ’Ligg lågt och håll dig undan när något allvarligt hänt’. Om du i din ungdom hade varit med i Ungpartisterna, skulle du inte ha blivit upprörd över det som hänt hos er, svarar partistsekreteraren. Så här går det till på många ställen. Det är helt OK enligt våra stadgar.

-Aha, är det där skon klämmer? frågar Fredrik. Ni är helt enkelt rädda för att trampa majoriteten av era egna aktiva på tårna. Mycket intressant. Om ni tog itu med alla oegentligheter här, skulle ni bli tvungna att rensa även i andra regioner och partisttoppar. Rädslans tyranni råder ända upp i partitoppen. Och den rädslan tänker du bygga framgång och maktskifte på? Då önskar jag dig lycka till, men det får ske utan min medverkan. Jag lämnar omedelbart Partisterna efter det här. Jag har inte råd att smutsa ner mitt varumärke med partiets namn.

-Det gör jag också, säger Ingemar. Jag vill inte förknippas med ett parti som är så korrumperat, ljusskyggt och odemokratiskt.

-Inte jag heller, säger Börje.

-Vi lär inte bli så många vuxna medlemmar kvar i partiet om det kommer ut att ni medverkar till att inte bara skydda utan faktiskt också belöna fuskare, påpekar Ivar. Då blir det nog bara Ungpartister kvar. Blir det inte svårt för ett parti som går till val på att bekämpa fusk och jaga fuskare att i praktiken handla stick i stäv med sin egen ideologi?

-Innan nästa val har vi täppt till regelverket och då blir alla dessa oegentligheter omöjliga.

-Men det innebär ju att ni i själva verket erkänner att det inte är OK ens nu att göra så här, invänder Kristina. Kom bara ihåg att den som måste ta till fusk och oegentligheter för att klara sig oftast ligger steget före!

Ivar är mycket besviken efter besöket och beslutar sig för att skriva svar på ett inlägg partidirektören senare har i en av rikstidningarna:

 ”Jag var regionrevisor i regionpartisterna 2001 och ville då syna det aktuella provvalet litet närmare men hotades med repressalier. Jag krävde ändå att få granska röstlängd m m. När jag efter drygt en vecka till slut tilläts granska vaktades jag av två personer. Partiststadgarna krävde detta enl dåvarande ordföranden i Regionrådsstyrelsen, Allan Lundsjö. Han var själv med och vaktade mig. Under mina 40 år som revisor har jag aldrig varit med om något liknande.

Granskningen visade att en tredjedel av de medlemmar som bodde i valkretsen och sålunda berördes av valet hade röstat, medan nästan alla de 55 ’tvångsintagna’ medlemmarna från södra Sverige röstat fast de inte alls berördes av valet! Naturligtvis väckte detta misstankar, men jag fick inte gå vidare i granskningen och ’sparkades’ kort därpå som regionrevisor.

Partiets dåvarande partidirektör hävdade att ’han själv granskat provvalet och att allt gått korrekt till’ men han skickade ändå en av sina underordnade, en partitjänsteman, till Björksta för att göra en intern utredning. Denne utredare assisterades av sin kollega i vårt län. Hon hade tillsammans med en av de misstänkta ’toppkandidaterna’ i Björksta ansvarat för medlemsprovvalet.

Oförmågan och oviljan att verkligen få fram sanningen är just svagheten i interna beroende utredningar. Ingen som misstänks för brott eller oegentligheter ska därför utreda sig själv. Det förstärker bara misstanken att man vill dölja något. Hur skulle det se ut om en av de högsta cheferna på Skandia uppdrog till en av sina underställda att utreda om oegentligheter begåtts?

När en TV-reporter frågade vad utredaren tyckte om att personer tagits in i Partiet och röstat utan sin vetskap, svarade han: ”Det är ju fusk och det skulle vara fullkomligt förödande för Partiet”. Ja, det är fullständigt förödande, om det är sant, men det ville utredaren inte granska eftersom han ”inte haft någon anledning att utgå från att man fuskat i provvalet.” Hans förklaring till att han inte kontaktat dessa 55 var att ”det skulle vara oetiskt att särbehandla denna grupp” och att man i sådana fall borde kontakta alla medlemmar i Björksta. Ja, det är vi många som tycker, men också partistsekreteraren hävdar nu med en dåres envishet att ’processen gick stadgemässigt korrekt till’ och säger att partiet ’hanterat ärendet på det sätt stadgarna föreskriver’. Är detta förenligt med Partisternas rättsuppfattning?

Ivar Sonesson, Partisterna

Ordf i kommunrevisionen i Björksta  1987-2002

Regionrevisor i regionpartisterna 1975-2001

Ivar läser noggrant rikstidningen dag efter dag, men partistsekreterarens svar låter vänta på sig.

-Vad skulle han ha svarat? tänker Ivar och många andra. Det är nog säkrast för honom att inte ens försöka hitta på nåt utan bara använda det han kallade partiets klassiska krishantering, ’Ligg lågt och håll dig undan när något allvarligt hänt’. Det betyder att Partisterna skyddar och belönar fuskare genom att tiga ihjäl sanningen och offra dem som vill att partiet ska vara ett hederligt politiskt alternativ.

Kristina tänker på hur partistsekreteraren sagt sig vara rädd för att skada partiet genom att gå till botten med provvalsfusket. Hon tycker detta är en mycket märklig uppfattning.

-Hur skulle han göra om han fick in ohyra i sitt hus? tänker hon. Skulle han ringa Anticimex och be dom sanera huset eller skulle han ligga lågt och avstå av rädsla för att saneringen skulle skada huset?