Jakten på Makten XXXII

I’ll be back!

Efter nomineringsstämman i november 2005 får Allan mycket tid att fundera. Han har inte längre några politiska uppdrag och heller ingen fast anställning. Eftersom han känner många människor får han gång på gång kommentarer om björkstapartisterna:

”Vi väljare har svårt att förstå varför ’klättermöss och blöjbarn’ tillåtits ta över Partiet i Björksta. Kandidatlistans topp liknar nu mest en föryngringsyta, där gamla värdefulla furor ersatts av ungskog. Fattar ni inte att ni äventyrar hela Samverkansgruppens möjligheter att vinna valet nästa år? Vem vill ha politiker som fuskar sig till sina positioner? Vi litar inte på riggade kulisser, ’stajlade’ kuppmakare och fifflare i lånta fjädrar.”

”Såg du intervjun lokalnyheterna på Svt gjorde med Ante förra veckan? Dom körde Ungt Val-testet med honom och hans svar visar att han är klart mer vänster än borgerlig. En ulv i fårakläder m a o. Hur förklarar han det? Nej, han är en riktig teflonpolitiker som lärt sig vad han ska säga för att passa in överallt. Såna karriärpolitiker finns det redan alldeles för många av.”

”Om vi röstar på er kommer björkstapartisterna att drabbas av ’ågren’ i åratal framöver. Du måste bara göra nåt för att återta partiet. Om det fortsätter så här, måste vi tyvärr rösta på Rosenpartisterna. Röstar vi på er, riskerar vi att björkstapartisternas broilers och politiska inavel kommer att styra Björksta efter valet 2006. Den risken kan vi inte ta. Och på riksdagsfronten ser det väl heller inte så lovande ut för du har ju själv sagt att du underkänner era ledande riksdagskandidater. Hur resonerar ni i egentligen i regionpartisterna?”

Allan måste erkänna att det ligger mycket i vad väljare säger. Han står fast vid sin uppfattning om Ellas Grenlöfs oförmåga att företräda regionen i riksdagen och han är allt annat än imponerad av Karin Linds politiska insatser. Han studerar riksdagslistans kandidater och känner hur ilskan växer, när han ser att Magnus nu hamnat bland de första på listan:

-Vad tänker dom på? Det var ju Magnus som skrev en motion som jämförde homoäktenskap med pedofili och barnäktenskap. Vilket hjärnsläpp! Och Ante och Ella som stödde motionen! Dom drog väl på sig en anmälan för hets mot folkgrupp, om jag minns rätt. Amatörer! Till och med partiet centralt gick ut och kritiserade motionens formuleringar. Det där skulle aldrig ha hänt, om jag hade varit med.

Allan kommer plötsligt att tänka på något som hände innan valet 2002. En kandidat på kommunlistan hade flyttat och hon skulle ersättas av en ny kandidat. Enligt provvalsresultatet var det Mikael som skulle in, men Ante och Ted hade informerat nomineringskommittén om att Mikael var homosexuell och därför olämplig som partistkandidat:

-Snacka om homofobi! Mikael var en jäkla duktig Partist med bred förankring på universitetet. Det var förstås ytterligare en anledning till att Ante och Ted inte ville ha med honom på listan. Mikael skulle ha fått en massa kryss av studenterna och det skulle ha försvagat Antes och Teds chanser i valet. Vilka fegisar! Jag har då aldrig varit rädd för konkurrens och aldrig valt att  tävla i jumboklassen. Jag vill vara bäst, inte minst dålig. ”Med små människor kan ingenting stort uträttas” som John Stuart Mill sa.

Han kommer också ihåg att den Rosenpartist, som tidigare satt i ledningen för jämställdhetsutskottet i Björksta, gjort narr av Ante och björkstapartisterna för att de inte var intresserade av jämställdhetsfrågor. När Ante tillfrågats om vem björkstapartisterna ville ha i utskottet hade han svarat:

-Jämställdhetsutskottet? Sån skit sysslar inte partisterna med.

-Därför har björkstapartisterna ingen företrädare i utskottet under denna mandatperiod. Det är osmart av Ante, tänker Allan. Inte nog med det. Han har också lyckats utrota Partistkvinnorna i länet. Är han rädd för kvinnor? Han och Ted utger sig för att vara feminister när dom försöker fånga brudar, men i verkligheten rensar dom bort duktiga partistkvinnor. Det är inte bara obegåvat. Det är ohållbart, om man vill bli en framgångsrik politiker. Vilka nördar! Och varför sitter Ella bara tyst och ser på hur kvinnorna rensas ut? Hon är i alla fall ordförande i regionrådets styrelse och har därför ett ansvar att ingripa.

Ibland grips han av tillfälligt svårmod och frågar sig hur han kunde vara så dum att han lierade sig med Ante och Ted:

-Dom behövde mig för att komma nånvart, men jag behövde inte dom, eftersom jag redan var nån. Jag hade helt enkelt oturen att hamna i dåligt sällskap. Innan jag träffade dom, hade jag aldrig varit i närheten av fusk. Jag behöver inte fuska för att vinna. Det måste dom. Dom saknar all trovärdighet. Snacka om kejsarens nya kläder! Det saknas nu t o m en kejsare, förresten.                                                                                                                                                           

Han känner sig smickrad av att människor fortfarande har så mycket förtroende för honom och av att de hoppas att han ska kunna göra något åt det som nu händer i partiet:

-Det är ett solklart bevis för att jag borde ha fått vara kvar på första plats på riksdagslistan, där medlemmarna placerat mig. Jag är helt enkelt den enda självklara kandidaten. Och mig plockade dom bort! Det är för jäkligt! Varför kunde inte Skatteverket ha väntat några veckor till? Då hade Björkstabladet aldrig fått chansen att förstöra min politiska karriär. Att deras avslöjande kom innan nomineringarna vara spikade var maximal otur. Det visar vilken usel känsla medierna har för timing. Hade det blivit känt några veckor senare, hade jag fixat det. Då hade ingen krävt att jag skulle plockas bort från listan.

Allan kan inte acceptera att det är hans misstänkta fusk med skatten som fällt honom:

-Det är ju bara en skitsak, som bygger på missförstånd. Dessutom fifflar alla svenskar med skatten. Vad är den skitsaken jämfört med allt som Ante och Ted gjort sig skyldiga till i flera provval? Att registrera in människor i ett politiskt parti utan deras vetskap ger antagligen fängelse. Åtminstone om vårt partis ideologi får råda. Och att förfalska alla dessa personers namnunderskrifter innebär regelrätt urkundsförfalskning och ger nog fängelse oavsett vilket partis ideologi som gäller. Hur kan folk bara svälja sånt? Grabbarna hade fått lämna både sina poster och partiet om dom ställts till svars. Dessutom skulle dom nog ha dömts till både böter och fängelse. Istället belönades dom med var sin toppost. Det är banne mig inte klokt! Jag kan förstå att många är upprörda.

Han tycker att det är fullständigt oförståeligt att alla i ansvarig ställning med hull och hår bara svalt alla oegentligheter:

-Varken partisterna centralt, björkstapartisterna eller regionpartisterna har ens försökt att ställa nån till svars. Det är helt sanslöst! Rhenman, Ingemar, Ivar, Kristina, Fredrik och några till har gång på gång öppet talat om vad Ante och Ted gjort och hur dom gjort det. Hur tydlig måste man vara för att folk ska få ändan ur vagnen och utkräva ansvar? Varför har ingen brytt sig? Har folk trots allt ändå inte fattat? Inte ens rättsväsendet eller medierna, den tredje statsmakten, har lyckats bidra till att fälla nån trots alla uppenbara oegentligheter.  Brott lönar sig. Så är det. Ju fräckare man är, desto större är chansen att lyckas. Människor vill helt enkelt bli lurade.

-Och nu har Ante också blivit vald till ordförande i regionrådsstyrelsen, eftersom Ella hux flux hoppat av som ordförande trots att hon är riksdagsledamot. Det är inte svårt att gissa hur han lyckats bli vald och vilka som hjälpt honom med det. Alltid samma människor och motiv i bakgrunden. Ante är tidernas störste maktbyggare alla katergorier i Björksta. Björkstas egen Machiavelli. Nu har han samlat all makt i en liten kartell som finns på alla nivåer och i alla grupperingar. Maktbygge, inte politik, är hans styrka och makt och pengar hans enda mål.

Allan inser att en förutsättning för att lyckas med fusk och manipulationer är att andra partier gör likadant och att så få människor engagerar sig i politik eller bryr sig om vad som händer på det området:

–Det är bra med ’röstboskap’ och ’sovhjärnor’. Dom är själva förutsättningen för detta framgångskoncept. Det var visserligen smart av Ante att hitta på alltihop, men utan ’sovhjärnor’ och bedrägerier hade han inte lyckats. Jag hjälpte bara till med att tipsa dom om en massa namn. Vad är det för fel i det? Vad Ante och Ted sen gjorde med dom namnen kan jag inte ta nåt ansvar för.

Det är egentligen för jäkligt att dom nu toppar var sin lista. Dom är inga trovärdiga budbärare av partiets budskap. Dom är bara pappersprodukter, som inte vet om dom ska fylla politiken med snack eller snacket med politik, små gubbar som går runt i sina överrockar och portföljer i Björksta. Hur var det Rune och Lars sa för några år sen? ’Dom ser ut som Ungpartister från femtitalet’. Det är bara att hålla med. Rune och Lars krävde också att jag skulle stajla pojkarna innan valet, men det blev aldrig av.

Ante och Ted har varken pondus eller utstrålning och omger sig med ofarliga medkandidater, som inte utgör minsta konkurrens. Utan fusk och taktikröstningar skulle dom knappast hamna på nån lista alls. Har jag nånsin behövt annonsera vecka efter vecka för att nån ska veta vem jag är? Jag gör saker och ting istället. Alla vet vem jag är.

Politik handlar om att synas och att kunna ta människor på ett naturligt sätt. Ante och Ted saknar allt jag har. Dom känner sig bortkomna bland vanliga människor och därför vägrar dom att röra sig utanför politiken. Får dom inte snacka politik, har dom inget att snacka om. Dom saknar referensramar och vågar inte ens göra studiebesök i verkligheten utan tar exempel från människors vardag från Partiets hemsida. Jag måste helt enkelt försöka rädda partiet från total undergång både i Björksta och i regionen. Det är jag skyldig partiet.

Tanken på att komma tillbaka växer sig allt starkare hos honom ju längre tiden går. Han vet hur Ante och Ted gjorde för att ta över partiet och kan därför själv använda delar av samma koncept:

-Eftersom jag inte kan räkna med ’klättermössens’ stöd nästa gång, får jag skaffa mig andra personer att liera mig med. Jag har några år på mig fram till nästa val. Det räcker gott och väl för att värva tillbaka tillräckligt många regionpartister till min sida. Nästa gång kommer jag att vara helt överlägsen. Då har Ella fått hjärnblödning och trillat av pinn, Ivar Sonesson har blivit senil, Rhenman, som i åratal haft pippi, har drabbats av fågelinfluensa och dött, Fredrik har fullt upp med sitt och Kristina har förälskat sig i mig och kommer inte att ställa till med några problem.

Allan har också förstått att faran är över, när det gäller uteslutning ur partisterna. Han hade varit övertygad om att han skulle bli utesluten efter att han gått ut och uppmanat regionpartisterna att rösta på Folkdemokraterna istället för på partisterna. Han tackar sin lyckliga stjärna för att Regionsrådsstyrelsen är så rädd för att agera och för att Ante och Ted trots sina maktpositioner inte vågar göra något. De vet vad Allan kan avslöja om de går emot honom:

-Regionrådsstyrelsen har ju en del lik i garderoben, som dom aldrig tagit itu med, så dom vill förstås ligga lågt och inte röra om i skiten. Det är tur att Ella är så rädd av sig och att Ante, Ted, Klas och flera andra av mina gamla falangister sitter med i styrelsen. Annars hade det aldrig funkat. Inte ens Karin Lind har under sina år i styrelsen tyckt att det funnits nåt att invända mot! Det övergår mitt förstånd, vilket inte säger lite. Vad skulle medlemmarna ha gjort om dom vetat? Inte hade dom tigit i alla fall, men dom skulle ju å andra sidan inte ha nåt att vinna på att hålla tyst. Nej, brott lönar sig för den som vill säkra en topposition som politiker. Fräckhet och fusk är helt nödvändiga verktyg i jakten på makten. Antes koncept är vattentätt.

Allan ser inte längre de fyra åren fram till nästa val som oöverstigliga. Han inser också att han inte kan flytta från Björksta, något han hotat med:

– Det är i Björksta jag hör hemma. Här har jag min arena. Alla vet vem jag är och vad jag går för. Jag är en typisk överlevare och entreprenör. Om fyra år har väljarna sen länge glömt mitt skattefiffel. När dom sedan ser vad Ella och ’femtitalsgossarna’ håller på med, är jag det enda vettiga alternativet. Jag måste helt enkelt försöka rädda partiet och få igång det igen. Jag börjar med att gå ut i medierna och uppmana väljarna att i årets val rösta på den sittande majoriteten istället för på partisterna. Det kommer att provocera ut Ante och Ted på banan och skapa splittring mellan dem och deras samarbetspartier. Det blir en rysare för dom och Ella att hantera.