Redan på valdagskvällen utropade sig alla partier till vinnare oavsett valresultat. Att det slutliga valresultatet inte blir klart förrän på fredag verkade sakna betydelse.

Vänsterpartiet ökade med 2,2% och gjorde ett av sina bättre val. Jonas Sjöstedt var snabb att säga att detta innebär att partiet nu kan ställa krav på sossarna att ge dem större politiskt inflytande och mer vänsterorienterad politik. För att lyckas hålla sig kvar som statsminister kan Löfven tvingas välja att samarbeta antingen med V (med rötter i kommunism och stalinism) eller med SD (som Löfven kallar rasister, nyfascister m m). Undra på att Löfven flirtat med både C och L för att slippa samarbeta med ’mörka krafter’! Annie Lööf har dock deklarerat att hon hellre äter upp sin högra sko än samarbetar med sossarna. Hur länge kommer det att hålla?

Miljöpartiet gick från 6,9% i förra valet till 4,3% i detta val. Trots att detta är deras sämsta resultat sedan de ramlade ur riksdagen 1991, såg de sig ändå som vinnare. Allt är relativt, men miljöpartiet var tidvis under riksdagsspärren och då är det förstås en seger att klara av att överleva som riksdagsparti. Språkrören Lövin och Fridolin påpekade att deras valresultat var en seger inte minst för Sverige och världen tack vare partiets mycket framgångsrika klimatpolitik. Att deras klimat- och skolpolitik inte levererat några imponerande resultat verkar inte ha nått dem.

Sossarna gjorde sitt sämsta val på över 100 år, men eftersom deras förvalssiffror var omkr 22-25% ansåg de att 28,4 var en seger trots att det innebar en förlust på 2,8% jämfört med valet 2014. De lyckades åter bli landets största parti. Det är häpnadsväckande med tanke på allt den rödgröna kalkonregeringen misslyckats med och alla allvarliga skandaler de varit inblandade i men inte tagit ansvar för. Att de lyckats med sin identitetspolitik och därigenom lockat invandrarröster torde förklara att de ändå lyckades bli största partiet. Bara var tredje väljare har röstat på den sittande regeringen i detta val, men de borde faktiskt tvingas stanna kvar vid makten och ta ansvar för de fördubblade vårdköerna, bostadsbristen, skolans problem, gängkriminaliteten, utanförskapsområdena, poliskrisen m m.

Liberalerna med major Björklund i spetsen fick 5,5%, en uppgång med endast 0,1% jämfört med förra valet. Han såg sig också som en vinnare för enl opinionssiffrorna innan valet låg partiet under riksdagsspärren. Det måste därför vara en seger för honom att få vara kvar i riksdagen om än som det minsta borgerliga partiet.

Den stora vinnaren i Alliansen var KD, som länge varit uträknade. Tack vare en energisk och kraftfull slutspurt lyckades Ebba Busch Thor lyfta partiet till 6,4%, en ökning med 1,8% sedan förra valet.  Möjligen är valresultatet delvis också ett resultat av stödröster, men framgången är nog främst ett resultat av ’Ebbaeffekten’ och partiets familje- och sjukvårdspolitik.

Centern och Annie Lööf var också vinnare. De fick 8,6%, en minskning mot de höga opinionssiffror hon haft under våren och sommaren men en ökning med 2,5% jämfört med valet 2014.

Också moderaterna såg sig som segrare med sina 19,8%, en minskning med 3,5% sedan förra valet. De befarade före valet att bli landets tredje största parti eftersom SD såg ut att bli landets andra största parti. Eftersom M nu blev det näst största partiet kunde också de se sig som segrare trots nedgången på 3,5%. De försatt inte chansen att tillsammans med övr allianspartier genast gå ut och kräva regeringen Löfvens avgång trots att hela valresultatet inte är räknat och kontrollräknat förrän på torsdag/fredag.

Flera opinionsinstitut tippade före valet att SD skulle bli landets näst största el t o m landets största parti. Partiet hamnade slutligen på 17,6% och sågs av flera ’kommentatorer’ som förlorare trots att de ökade med 4,5%, d v s betydligt mer än något av de andra ’segrarna’ ökade. Det är häpnadsväckande att t o m de som förlorat väljare i valet ser sig som segrare samtidigt som de betraktar SD som förlorare för att de inte lyckades bli det näst största el största partiet. SD är därmed vågmästare mellan de två blocken i ännu högre grad än 2014.

Nu kommer rapporter om att en av OSSE:s internationella valobservatörer, den danske politikern Michael Aastrup Jensen, som bevakat det svenska valet, säger till TT att det är ”långt ifrån europeisk standard”. Han kritiserar det svenska valsystemet, främst hanteringen av valsedlar, som inte garanterar valhemligheten.

Han säger vidare att han ”Aldrig sett ett så odemokratiskt val som det svenska” trots att han observerat val i Ryssland och unga demokratier i Östeuropa. Oegentligheterna i det svenska valet liknar inget han sett utomlands. På valdagen besökte han en vallokal i Malmö. Där såg han hur ”partisoldater” stod utanför och försökte pressa på väljarna sina valsedlar:

– Vi måste sända den skarpast möjliga signalen till Sverige om att de ska införa regler som vi har i Danmark och så gott som alla andra länder i världen, säger han inför sitt möte om det svenska valsystemet i Europarådet.

EU-kommissionen har f ö redan tidigare riktat hård kritik mot det svenska valsystemet. Så hur rimmar detta med Sverigebilden och vår uppfattning att Sverige är demokratins högborg?