Allsköns funderingar om politik

Den som gapar över mycket……

Annie Lööf (C) har blivit mer och mer av en populist under denna mandatperiod och har inte mycket gemensamt med det parti Torbjörn Fälldin en gång ledde. Hon är bra på att ta plats och noga med att påpeka att hon har en juristexamen, men mig veterligen har hon aldrig jobbat som jurist. Däremot visade hon sitt förakt för svensk rättstillämpning genom att godkänna den s k ’gymnasielagen’ trots att hon på en presskonferens dömde ut den och förkunnade att regeringens lagförslag var ”ett haveri”. Hon deklarerade tydligt att hon höll med Lagrådet om att ”gränsen är nådd för vad som är acceptabelt.” I nästa andetag meddelade hon att centern skulle rösta igenom lagen. Därmed visade hon att hennes personliga moral står över svensk rätt.

Att centern utger sig för att vara ett feministiskt parti rimmar illa med att de röstat för detta omfattande flyktingmottagande från starkt patriarkala kulturer.  Nästan 100 % av de ’särskilt utvalda’ afghanska ungdomarna utan asylskäl är män. Vilka konsekvenser får en så stor invandring från sådana kulturer för kvinnors frihet i Sverige?  Hur går det att förena med de ”feministiska framsteg” partiet hävdar att de gjort? Men Lööf vägrar att se och hantera ev målkonflikter. Framåt manar hon och fortsätter att lägga ut sina feministiska dimridåer obekymrad om bristen på logik och konsekvens.

Lööfs retorik innehåller mer ”jag” än övriga partiledares; ”jag vill vara tydlig med att jag” ……, ”jag och partiet står upp för….”. Väljarna förstår vad hon säger och hennes energi och tydlighet går hem hos många, inte minst för att konkurrensen från övriga partiledare saknas när det gäller energi, tydlighet och svansföring. Hon ses som en politiker som vågar ta ställning och stå upp för sina åsikter. Men i rättvisans namn, vilket parti vill inte ha nolltolerans mot hedersbrott, sexuella övergrepp och våld mot blåljuspersonal?

-Tryggheten ska finnas överallt i Sverige, i varje stad, i varje stadsdel, i varje by, i varje förort, varje dag på året”.

Så ska vi ha’t men hur ska Lööf genomföra detta? Ingen som vet.

När Lööf valdes till partiledare deklarerade hon inte att hennes ambition var att göra sitt bästa för Sverige tillsammans med allianskollegorna. Redan då var det jaget före laget:

-Alliansen är medlet för att nå Centerpartiets mål, inte ett mål i sig.

Lööfs mål är att partiet 2022 ska vara lika ”agendasättande” som DN, ha minst 20% och ha en egen statsministerkandidat. Drömma går ju.

Lööf talar gärna och ofta om sin tydlighet och sitt ledarskap. Den piruett hon gjorde när hon röstade igenom ’gymnasielagen’ visade med all önskvärd tydlighet att hennes moral står över svensk rätt. Likaså visade hon tydligt att hon struntar i normala krav på logik och konsekvens. Med sitt stora självförtroende och sin självbild av moralisk överlägsenhet och humanitär och ansvarstagande politik rör hon sig ”framåt” och missar aldrig ett tillfälle att ”tydligt” påpeka att hon ALDRIG skulle acceptera att ingå i en alliansregering som behöver SD:s passiva eller aktiva stöd för att få igenom sin politik. Men är inte målet med att vinna ett val att faktiskt få igenom sin politik?

Lika tydlig har hon länge varit med att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än sitta i en regering med Löfven. Däremot erbjuder hon obesvärat Löfven och sossarna att samarbeta och stötta en alliansregering. De har dock sagt blankt nej till detta ’oemotståndliga erbjudande’. Att inget av de traditionella blocken kan bilda regering utan SD:s stöd verkar inte bekymra Lööf. Som den politiska populist hon är, vägrar hon att inse att hennes sandlådebeteende och låsta position omöjliggör en alliansregering. Hon verkar m a o inte ha lärt sig något av DÖ och det haveri den inneburit för landet.

Hon är också tydlig med att de väljare som röstat på SD inte ska få något inflytande trots att SD blev dubbelt så stort som C i valet. Demokrati och praxis är underordnad Lööf moraliska överlägsenhet. Väljer väljarna fel får de skylla sig själva. Hon är mycket tydlig med att hon vägrar respektera demokratins spelregler och samtala med alla demokratiskt valda partier. Istället ägnar hon sig åt vuxenmobbning och negativ särbehandling. Det är ohederligt och ovärdigt av en politiker som aspirerar på att bli statsminister 2022 att inte stå upp för alla människors lika värde. Hittills har jag f ö inte hört eller sett att Lööf vägrar samtala med vänstern, som har en mycket blodig och våldsam historia som de själva gärna g/l/ömmer.

När DN i feb i samband med Centerns kommundagar tog upp frågan om en ev regeringsbildning svarade Lööf bl a att väljarna ”…… söker ett parti som tar ansvar, visar ledarskap, som står upp tydligt för sina principer men som också är berett att smutsa ner fingrarna för att styra landet. Till syvende och sist så är det viktigt att vi politiker tar ansvar för det valresultat som väljarna ger oss på valdagen”.

I Lööfs ögon innebär förhandling över blockgränserna, d v s med socialdemokrater och miljöpartister, i syfte ”att hitta ett alternativ som gör att vi får en långsiktig och stabil regering som kan regera Sverige tryggt” att smutsa ner fingrarna. Vilket häpnadsväckande uttalande! Att vägra samtala med alla riksdagspartier och därigenom inte ta ansvar för hela valresultatet borde då rimligtvis innebära att hon smutsar ner inte bara fingrarna utan hela kroppen. Det är bra att hon är tydlig med sitt väljarförakt, men hur rimmar det med hennes moraliska högmod?

Hur mycket ansvar tog hon f ö under den gångna mandatperioden när hon och Alliansen så lättvindigt gav bort regeringsmakten till de rödgröna, en inkompetent minoritetsregering på vänsterkanten stöttad av kommunisterna? Med Decemberöverenskommelsen valde Alliansen att ”sitta på läktaren” och där har de suttit ganska passiva, fega och bleka i fyra år. Nu tycks hon tillsammans med Jan Björklund (L) vara på väg att stjälpa hela Alliansen. För dem verkar det viktigaste vara att SD inte får något som helst politiskt inflytande, inte att Alliansen kan bilda regering och få igenom sin politik. Liten tuva stjälper ofta stort lass.

Så kommer Lööf att sätta Alliansen och landets bästa före de rödgröna eller jaget? Oavsett hur hon väljer lär hon få en svår svekdebatt att hantera. Fast då gör hon nog bara en ny piruett och säger att hon ”försökte ända in i kaklet” att få till en alliansregering, men det gick inte. Istället tvingades hon rädda jaget med en topposition i det rödgröna laget, som hon med stor energi just varit med om att fälla. Hennes agerande kommer med stor sannolikhet att utplåna Alliansen för åratal framöver.

14 kommentarer

  1. Britt Eivor

    Hej Åsa! Tack för ett bra inlägg. Jag är högst benägen att tro att den förda politiken har ett direkt samband med politikernas privata ekonomi. George Soros och Bilderberggruppen där den här damen med flera svenska politiker varit inbjudna har jag svårt att tro att de finansierat resa och uppehälle med privata medel (skattemedel). Där finns ingen transparens men vi vet att det finns ett internationellt intresse att globalisera arbetsmarknaden och all hjälp till detta kan jag tänka mig premieras. Vilka andra bevekelsegrunder skulle förklara denna vansinnespolitik? Detta är naturligtvis spekulationer men vi har kommit väldigt långt bort från partipolitik och det enda som diskuteras är globalism och nationalism som är SDs politik och därför motarbetas till varje pris.
    Islamiseringen av Sverige är en annan fråga som måste upp på agendan och inte minst ifrågasätta vem som tjänar privat på att föra den politiken. Ingen granskning sker och med en media som nickar instämmande med globalisterna. Vi lever i en farlig tid och det är lite vi kan påverka när de stora börsarna plockas fram. Dessutom är jag helt övertygad om att valresultatet manipulerats. Det har funnits för mycket brister i hanteringen där det funnits utrymme att byta ut valsedlar och kontrollen är mycket bristfällig.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Ja, idag finns många egoister i den politiska eliten och många ’under cover’ aktörer. Både globalisering och islamisering utgör hot mot vår demokrati, likaså bristen på transparens och medier som gör sin uppgift; att granska politikerna och politiken åt folket. Nu gör de tvärtom och det är helt oacceptabelt.
      Apropå bristen på transparens bidrar EU till detta. Det senaste är att EU-parlamentarikernas ”kontorsbidrag” på 47 000/mån, som ofta visat sig hamna på deras egna konton. Dessa pengar ska användas till ”kontorslokaler” i resp hemland. EU-parlamentet sade 2015 nej till att lämna ut ledamöternas kvitton. Nu fastställer EU-domstolen det beslutet. Det måste innebära att parlamentarikerna själva deltagit i beslutet. Korrupt!

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Tack! En av mina vänner kommenterade henne så här:
      ”Annie Lööf rullar fram som en robotgräsklippare på automatik och håller sig innanför sina floskelramar. När hon stöter på ett hinder vänder hon bara om och fortsätter mala på.” Det liknar piruetter som jag nämner i mitt inlägg.
      Låt oss hoppas att högmod går före fall!

  2. Bergis

    Annie Lööf! Floskeldrottning och falsk som vatten. Finns det såna människor? Jo dom finns överallt tyvärr. Pålästa människor röstar inte på henne.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Låt oss hoppas att allt fler inser AL:s brister och genomskådar hennes floskler.

  3. Anonym

    Miljöpartiets regeringsmedverkan har i stort sett gått ut på att förhala och urvattna det som den socialdemokratiska delen av regeringen velat göra. Det har handlat om helt nödvändiga åtgärder för rikets säkerhet, som kampen mot terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet. Under senhösten 2017 hotade Mp med regeringskris, om inte S gick med på en ny chans för de nästan 10.000 unga män från Iran och Pakistan, dit deras föräldrar kommit som flyktingar från Afghanistan för 15 – 20 är sedan.

    Löfvén borde naturligtvis ha uppfattat hotet om en skänk från ovan, en chans att rädda valsegern nu i år, genom att ombilda regeringen till en socialdemokratisk enpartiregering. Han borde då också ha passat på att avskeda en del S-ministrar, som misslyckats med sina uppgifter, och därigenom minskat antal ministrar till under 20.

    I stället chansade Löfvén på att stifta en så dålig lag, så att den inte skulle kunna tillämpas av domstolarna, varför den skulle röstas ner i riksdagen av alliansen. Väl medveten om att alliansen inte hade tillräckligt många mandat för att fälla lagförslaget, om samtliga från S, Mp och V röstade för. Under senvåren presenterade S-partiledningen ett nytt migrationspolitiskt program i fjorton punkter, som säkerligen hade räddat valsegern åt S, om det blivit känt. Det enda som saknades i programmet var en punkt om återvandring. Men så blev det inte. S gjorde ett ännu sämre val 2018 än 2014.

    Professor Ulf Bjereld, ordförande för den synkretistiska organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet hotade partiledningen med att direkt motarbeta en socialdemokratisk valseger, om partiet gjorde 14-punktsprogrammet känt i valrörelsen. Programmet tegs alltså ihjäl.

    Strax efter att 14-punktsprogrammet hade antagits av den socialdemokratiska partistyrelsen, röstade S-gruppen i riksdagen, med stöd av Centerpartiet, för den omtvistade gymnasielagen. Därmed miste S all trovärdighet i migrationsfrågan.

    För egen del hade jag bestämt mig för att inte rösta på S, om inte partiledningen gjorde klart före valet att Mp är det sista parti man kan tänka sig att samarbeta med – efter de urdåliga erfarenheterna under förra mandatperioden. Hur jag röstade är en valhemlighet. Som f.ö. var mycket svår att hemlighålla, med de öppna valsedelsställen.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Vi får se om mp kommer att ingå i en ny S-regering.
      Mp borde aldrig ha fått sitta i regeringen utan S borde ha bildat en minoritetsregering med hoppande majoritet. Mp har kostat S och Sverige en massa pengar och förorsakat stor skada. Synd att stödröster räddade kvar dem i riksdagen.

Lämna ett svar till Åke Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.