Allsköns funderingar om politik

Menlöst och meningslöst

Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag konstaterar att metallgutten är tomhänt och naken och hans besättning besatt av att käbbla och babbla. Nu har den rödgröna röran haft mer än en mandatperiod på sig att få stopp på gängkriminalitet och gängvåld, men problemen bara vuxit ytterligare och drabbar idag oskyldiga medborgare och t o m barn. Samhället har helt enkelt förlorat makten över våldsmonopolet. Undra på att endast 4% av de tillfrågade i Novus färska opinionsundersökning anser sig mycket trygga med landets ledarskap!

Regeringen bjöd som bekant in företrädare för alla partier utom SD till ett första samtal för ett par veckor sedan. Kritiken mot mobbningen av SD överskuggade dock själva samtalet. Såssarna ska ha ’credit’ för sin oförtröttliga lobbying för SD, vars opinionssiffror steg ett par procent i senaste mätningarna. Ett resultat av Putin-robotar?

För att riktigt visa hur handlingskraftiga de är, arrangerade regeringen förra veckan samtal nr 2 med 7-klövern. Konkret resultat av andra mötet? Noll trots att läget är akut och att allt fler oskyldiga drabbas av det dödliga våldet, när det skjuts på våra gator och sprängs i våra bostadsområden. Det är lätt att instämma i ett inlägg av Marcus Westermark@marcusdubbelv:

-Du vet att du är i Sverige när det är viktigare att stoppa SD från samtal än att stoppa gängkriminella från skottlossningar.

De politiskt /o/ansvariga är fullt medvetna om problemet, men har tappat greppet om det. Morgan Johansson, stor i orden men liten på jorden, har visserligen höjt rösten, pratat om ”avskyvärda djur” och hotat med att jaga de kriminella till ”världens ände”, men det är bara ’politiskt käbbel’ och ett spel för gallerierna.  Så länge han och de rödgröna vägrar att ta in verkligheten och fortsätter försköna ’Sverigebilden’, kommer inget att stoppa gängkriminaliteten och gängvåldet och allmänheten kommer i allt högre grad att drabbas av gängvåldet.

Wilhelm Agrell, senior professor, skriver 13/9 i en debattartikel (Vi måste agera för att rädda landet) i SvD:

-Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Det väpnade kriminella våldet får effekter som alltmer liknar terrorismens.

Samma dag skrev journalisten Janne Josefsson en krönika i DN; Det osar krutrök i väldens bästa land. Han anser t ex att mångkultur i själva verket skapat apartheid i Sverige, som inte är ett land längre, det är skilda världar och ”ett politiskt fulländat misslyckande” och skolorna är ”löpande band” som levererar pojkar till de kriminella gängen. Enl Josefsson visar Morgan Johanssons brösttoner och prat om ”avskyvärda odjur” bara att ”ju mindre de vet hur det sociala läget i landet ska kunna lösas” desto kraftigare ord tar de till. Om argumenten är svaga höj rösten!

Så kommer JÖK-boet att vakna och agera nu, när allt fler påtalar landets akuta situation och sprängningar, skjutningar och mord avlöser varandra, eller kommer de att framhärda i sin rädsla för att erkänna verkligheten och anklaga Putins trollarmé eller Trump för att sprida en nidbild av Sverige?

Johan Forsell, som representerat moderaterna i samtalen med regeringen, sa i Svt att samtalen går långsamt och att man inte kommit igång med förhandlingar om åtgärder. Mikael Damberg sa i Svt att partierna presenterat sina ingångsvärden under de två samtalen. Det låter olycksbådande. Under de rödgrönas fem år vid makten torde partiernas olika ingångsvärden ha varit väl kända. SD:s ingångsvärden är t o m så kända att de inte fick delta i samtalen. Man har heller inte bestämt ngt datum för nästa samtal. Så hur akut är läget enl de rödgröna?

Har ’de goda’ över huvud taget den mentala och intellektuella kapaciteten eller kompetensen att göra något konkret för att rädda landet? De har så länge brunmålat alla som försökt varna för och beskriva dagens verklighet, speciellt SD, att det måste vara svårt att erkänna att de haft fel och därigenom orsakat landet och verklighetens folk stor skada. Dessutom har ju deras politik gått ut på att oavsett vad SD sagt eller gjort i frågan, har de vägrat dela deras ståndpunkter av rädsla för att förknippas med dem eller för att de ska bli ännu större. Vem som föreslår eller säger ngt har i detta land blivit viktigare än vad man föreslår eller säger. Hellre än att samarbeta med SD och erkänna att de haft rätt på många punkter, offrar de landet. Mandom, mod och morske män är sedan länge historia.

Än en gång tvingas jag konstatera att de rödgröna saknar viljan, modet, förmågan, handlingskraften, ledarskapet och verktygslådan som krävs för att rädda Sverige. En menlös regering som ägnar sig åt meningslösa samtal och symbolpolitik ska vi inte ha kvar. Så låt oss börja med att följa det förslag som Christian Sonesson, moderat kommunalråd i Staffanstorp, lanserat på Facebook! Han är också trött på det ökande våldet i samhället och anser att misstroende ska väckas mot Morgan Johanssons ’undfallenhet’ mot våldet.

Avslutar med ännu ett inlägg av Marcus Westermark:

-Du vet att du är i Sverige när tusentals judar lämnar Malmö pga hot och trakasserier utan att någon reagerar, men när Sölvesborg inte längre ska flagga under Prideveckan utlyser MSB nationellt krisläge, RFSL börjar bygga skyddsrum och Vänsterpartiet kräver ny terroristlagstiftning.

 

6 kommentarer

  1. Jonsson

    Kärleksministeriet i full aktion!
    Så det behövs en intervention. Hoppas moderaterna får stöd för ett misstroende. Till att börja med.

  2. Brorson

    I Aktuellt-debatten mot Johan Forsell, M, den 17 september menade Linda Snecker, V, att långa fängelsestraff strider mot svensk rättstradition sedan 1734. Hon hade rätt. 1734 års strafflag hade effektiva alternativ till långa inlåsningar. Eller vad sägs om landsförvisning även av svenska medborgare, som begått gärningar som idag inte ens är brott, flitig användning av dödsstraffet, avhuggning av händerna på tjuvar och avskärning av tungan på lögnare? Vet vänsterpartisterna ens vad de pratar om?

    Genom 1865 år strafflag implementerades revolutionerande nya idéer, exempelvis att straffet inte skulle vara värre än det brott, som den dömde hade begått. Det räckte inte längre med ett mord för att någon skulle dömas till döden. Det krävdes minst ett ytterligare brott för en dödsdom. Övriga kroppsstraff avskaffades helt. Skamstraffen avskaffades också, men har nu återinförts av media, som tagit på sig rollen som både dömande och straffverkställande myndighet.

    1865 års strafflag hade föregåtts att flera decennier långt utredningsarbete, som fäst särskild vikt vid moderna idéer om humanisering av straffrätten. Ju grövre brott, desto hårdare straff (d.v.s. att straffet skulle relateras till brottet och inte till ev. vårdbehov hos brottslingen) var huvudprincipen. Straffen skulle vara förutsebara. Resultatet av denna lag blev att Sverige under ett halvsekel gick från att ha varit ett av världens mest brottsbelastade länder till att bli ett av de minst brottsbelastade. Det lönade sig definitivt inte att döda sitt brottsoffer för att dölja brottet.

    Denna princip hade egentligen bara en enda nackdel, och det var att det fanns en grupp brottslingar som inte avskräcktes av några straff från att begå nya brott. Därför infördes 1927 två nya påföljder för återfallsförbrytare, nämligen rättspsykiatrisk vård för de ”sjuka” och internering för de friska för de fall då en brottsling måste avskiljas från samhället under längre tid än strafftiden för de begångna brotten. Interneringarna avskaffades 1981 med följd att fullt friska, men farliga förbrytare till rättspsykiatrisk vård på grund av rena bluffdiagnoser.

    Bland rättspsykiatrikerna själva råder starkt delade meningar om användningen av vetenskapsfusk för att skydda samhället. Chefsöverläkaren för Karsuddens rättspsykiatriska sjukhus gick under 1990-talet i spetsen för kritikerna, genom att han friskförklarade de friska efter några månaders observation, varunder inga psykiatriska sjukdomssymtom hade framkommit. Den svenska vänstern influerades av utvecklingen i Sovjetunionen, där ”vetenskapen” ansåg att brott är en frukt av kapitalismen och att enda förklaringen till att brott fortfarande begicks i det ”klasslösa” sovjetiska samhället var att brottslingarna var sjuka.

    Jag var fr.o.m. mitten av 1990-talet engagerad i kampen för psykiskt sjukas mänskliga rättigheter och kom på så sätt att halka in på den straffrättsliga debatten, då jag ansåg – och fortfarande anser – att den rättspsykiatriska bluffvetenskapen sprider fördomar om psykiskt sjuka, att de skulle vara farligare än andra, och därigenom allvarligt försvårade psykiskt sjukas tillfrisknande och återetablering i samhället. I nutida svensk debatt skyller media-vänstern utlänningars brottslighet på att de är ”sjuka”.

    Detta kom att leda till studier i både rättshistoria och psykiatrihistoria. Jag förnekar inte att även brottslingar kan vara sjuka, och att personer med en kriminell livsstil utsätter sig för större psykiska hälsorisker än andra. Men vänstern och ”vårdlobbyn” förväxlar orsak och verkan.

    • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

      Intressant och informativt! Uppskattas.
      Anser du att ”vetenskapsfusk för att skydda samhället” fortfarande används?

      • Brorson

        Ja, absolut, och så kommer det att förbli tills interneringarna har återinförts. Breivik har dömts till den morska motsvarigheten till internering, som i Norge kallas förvaring, De längsta fängelsestraffen i Norge är 20 år. Förvaring är på 21 år med förlängning med fem år åt gången, så länge den som dömts till förvaring anses farlig för samhället. .

        Chefsöverläkaren Kent Persson på Karsudden anklagades av diverse debattörer och journalister (som anser sig vara de verkliga experterna på psykiska sjukdomar) för ansvarslöshet, när han friskförklarade mördare. Men det var ju inte han som tog besluten att mördarna skulle sättas på fri fot, utan det bestämde länsrätten, som var tvungen att följa lagen. Persson försvarade sig med att friska personer inte ska ligga på sjukhus, och att det var politikernas uppgift att anpassa lagarna till verkligheten. Inte hans uppgift att anpassa diagnoserna efter politiken. Men det resonemanget underkändes helt av länsrätten, som ”slog fast” att mördarna var sjuka , och det hade den psykiatriska professionen att rätta sig efter.

        Professionen var alltså djupt splittrad. Anhängarna av bluffdiagnosen anfördes av psykiatridocenten Tomas Eriksson, som skrev i DN att ifall bluffdiagnoserna avskaffades skulle man vara tvungen att återinföra djävulen som ”förklaringsmodell” till att vissa personer begår grova brott. Och att det skulle kännas mycket bättre för de anhöriga till brottslingen att få höra att brottslingen var ”sjuk” än att höra att han var besatt av onda andemakter. Den frågan går som en röd tråd genom rättshistorien sedan justitiemordet på Jesus, som ju hade påstått att han var Guds son. Enligt dåtida romersk rätt borde Jesus ha frikänts, eftersom han enligt de dåtida hedniska romerska gudalärorna var ”besatt” (nu fick du en historisk förklaring till det ordet) av något övernaturligt andeväsen.

        Om en sådan person avrättades kunde guden, som tagit sin boning i den människan, skadas, vilket kunde få mycket svåra konsekvenser. Och Bibeln berättar ju om ett fruktansvärt oväder när Jesus dog på korset, och en romersk officer som utbrast ”Så var alltså denne man Guds son”. Vilket förklarar kristendomens snabba spridning under de första årtiondena. En av de första romarna, som omvände sig till den nya religionen var Pontius Pilatus’ hustru Claudia Porkala, som hade haft mardrömmar (ett tecken) under natten före korsfästelsen.

        Det är inte helt lätt att ersätta ”religiös vidskepelse” (Beviset för att varken Gud eller djävulen finns – någon?!) med vetenskap. Resultatet kan bli mycket värre vidskepelse. Vilket inte minst de senaste ¨rens rättsskandaler(exempelvis de åtta morddomarna mot ”seriemördaren” Tomas Quick, som i utbyte mot höga medicindoser har erkänt 23 mord) vittnar om. Vid en rättspsykiatrisk undersökning skickas åklagarens utredning med till undersökningen, sedan domstolen preliminärt har fastställt att den åtalade personen har begått brottet.

        Det är som om en kroppsläkare inte skulle kunna diagnostisera en skottskada utan att veta om den skadade själv är en brottsling eller ett oskyldigt offer. Sedan undersökningen ”visat” att den misstänktes ”psykiska beskaffenhet” är sådan att han hade kunnat begå brottet, döms han till rättspsykiatrisk vård, som kan vara allt mellan några få månader till hela livet, beroende på läkarnas inställning till fängelse, om den dömde till varje pris ska ”räddas” från fängelse – eller rätteligen bör avtjäna sitt straff i fängelse. Exempel; ”barnflickan” i Knutby, som dömdes till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök. Utskriven som frisk efter två år.

        Det finns ett gäng tokdoktorer som tror sig inte bara kunna ”bota” grova förbrytare, utan även tror sig kunna avgöra vem som är skyldig eller oskyldig. Exempel: De båda bröderna i Arvika, 5 och 7 år gamla, som stämplades som mördare fastän deras skuld aldrig bevisades inför en domstol, efte

        • Åsa Sundh (inläggsförfattare)

          Jag är nog benägen att hålla med Kent Persson. Det är ju helt galet att man begår ett allvarligt brott, blir diagnostiserad som psykiskt sjuk och efter ett par år bli utskskriven och frigiven. Dessa personer borde efter utskrivningen överföras till fängelse och avtjäna det straff som en frisk person skulle ha dömts till minus tiden de suttit på rättspsyk. Det skulle antagligen minska antalet’fuskdiagnoser’. Knutbyflickans är ett skrämmande exempel. Quicks historia är en rättsskandal. Likaså bröderna i Arvika, där polisutredningen har visat sig undermålig.

Lämna ett svar till Åsa Sundh Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.