Annika (S)trandhäll, medlem i ”smartaste tjejgänget”, tidigare statsråd och chef för Socialdepartementet (2014–2019), socialförsäkringsminister (2014–2017 och 2019) och socialminister (2017-2019), förnekar sig inte i kampen för att bli ihågkommen. Ihågkommen blir hon nog i första hand inte för vad hon politiskt åstadkommit utan snarare för vad hon misslyckats med.

Strandhäll beslutade våren 2018 bl a att Ann-Marie Begler, Försäkringskassans tidigare generaldirektör, skulle sparkas p g a att hon inte skötte sin tjänst. Beslutet att sparka Begler kom plötsligt och oväntat och Strandhäll hade svårt att förklara orsaken till beslutet. Därmed inleddes den s k Begler-affären. Begler sa att hon haft samtal med Strandhäll, där missnöjet inte nämnts. Begler hade dessutom lyckats nå de mål som regeringen satt upp för FK.

Beglers framgångsrika arbete hade fått regeringens politik att framstå i dålig dager och Ulf Kristersson (m) hävdade att Begler avsattes av politiska och valtaktiska skäl. Strandhäll kallades till KU för utfrågning. Misstroendeförklaringen mot henne kallade hon för ”ett moderat spel”. I början av april 2018 inledde KU sin granskning av ärendet. I samband med detta riktade flera tjänstemän skarp kritik mot Strandhäll, som de menade hade ljugit ett flertal gånger. Dessutom hade hon försökt tysta en myndighet (FK) och förhindra personal där att lämna ut uppgifter till media. I början av juni meddelade ett enigt KU att Strandhäll prickats p g a hur hon hanterat petningen av Begler. Trots Strandhälls lögner och försök att tysta en myndighet fick hon sitta kvar på sin post. Begler förpassades till den s k Elefantkyrkogården, där generaldirektörer som inte klarat sina jobb tillbringar tiden med föga meningsfulla uppgifter och generaldirektörslön.

Nu är Strandhäll ute på twitterbanan igen. Ett av hennes främsta hatobjekt är Hanif Bali (m), men det räcker inte långt att vara medlem i ”smartaste tjejgänget” och se sig själv som sinnebilden för anständighet och representant för den s k värdegrunden, när man angriper Bali. Hon borde vid det här laget inse att hon är dömd att förlora varje match mot honom.

På sistone har Strandhäll attackerat frilansjournalisten Joakim Lamotte, nu senast för att han bar skyddsväst i Svt:s livesända debatt ”Sverige möts” i Kronogården (Trollhättan). Vem behöver skyddsväst i det trygga land som den rödgröna regeringen lyckats åstadkomma?

Lamotte har en allvarlig hotbild mot sig och sin familj. I slutet av 2019, när han besökte Kronogården p g a tidigare oroligheter där, möttes han av maskerade personer som hotade, slog och rånade honom. Hans närvaro i Kronogården ifrågasattes för att han inte visar de maskerade ligisterna tillräcklig ”respekt”.

”Det de vill ha är journalister som visar dem respekt och ställer frågorna på ett korrekt sätt.”

Så förklarade advokat Abraham Zeito, företrädare för flera av de kriminella elementen i Kronogården under ovannämnda debatt i ”Sverige möts”, där Joakim Lamotte medverkade. Lamotte svarade att ungdomarna i dessa områden är vana vid Public Service-journalister, som inte ifrågasätter deras historier om polistrakasserier eller enorma utsatthet och som publicerar snyftreportage.

Strandhäll anser att Lamotte har sig själv att skylla för hatet mot honom och skriver:

-… den överväldigande majoritet av hederliga vanliga människor som bor i Kronogården blir så klart både arga och upprörda när det kommer en känd opinionsbildare som man vet har en högerextrem svans i sitt följe.

Strandhäll kände sig genast manad att gå ut i Expressen (28/2) med en debattartikel, Lamotte borde ha lämnat skyddsvästen i sandlådan. Där hånade hon Lamotte och beskrev honom som ”pinsam” för att han använt skyddsväst under debatten. Strandhäll påpekar att hon själv bott i utsatta områden som Bergsjön, Angered och Kortedala men aldrig behövt skyddsväst och att hon och många andra reagerade starkt på att se Lamotte i skyddsväst i Svt. Att hon som privatperson och boende i ”utsatta områden” inte behövde vidta skyddsåtgärder för många år sedan är fullständigt irrelevant. På den tiden hade de politiskt /o/ansvariga ännu inte tappat kontrollen över landet och kriminaliteten. Självklart kan hon heller inte jämföra sig med en frilansjournalist som vågar göra jobb som journalister med en tryggad anställning på ’regimmedia’ inte vågar idag.

Om Strandhäll hade besvärat sig med att informera sig litet bättre, hade hon vetat varför Polisen, ville att Lamotte skulle bära skottsäker väst, när han kom till Kronogården:

-Efter att jag offentliggjorde att jag tänkte åka tillbaka till Kronogården kontaktades jag av polisens personskyddsgrupp. De berättade att hotbilden mot mig var massiv och ansåg att jag behövde deras skydd. Det finns helt enkelt personer i Trollhättan som skulle döda mig om de fick chansen. Och poliser som kontaktade mig ansåg att jag borde ha skyddsväst för min egen säkerhets skull, skriver han på Facebook.

-Jag hade minst fyra livvakter från polisen runt mig från det att jag åkte in i Trollhättan tills att jag lämnade staden. Utöver dessa livvakter kryllade det av kravallutrustade poliser och polishästar i Kronogården.

Skulle Strandhäll vägra att hörsamma Polisens rekommendation eller säga nej till livvakter, om detta gällde henne själv? Det är magstarkt av henne att gå ut och hävda att Lamotte ”borde ha lämnat skyddsvästen i sandlådan”. Menar hon att Kronogården är en sandlåda? Själv har hon personskydd hos SÄPO! Är hon också utsatt för hot och hat för vilket hon har sig själv att skylla? Varför måste hon ständigt visa att hon slänger sig på tangentbordet, innan hon hunnit koppla in hjärnan? Pinsam är bara förnamnet.

Strandhälls attack på Lamotte är ett exempel på hur hon och den ’vänsterextrema svans’ som hon m fl ”har i sitt följe” försöker skifta fokus från de rödgrönas katastrofala politiska misslyckanden sedan 2014 till Lamottes klädsel i Svt, från relevant samhällskritik till irrelevant kritik av klädsel. Det är också ett talande exempel på hur hon trots sin ”anständighet och värdegrund” gör skillnad på människor. Alla är i hennes ögon inte lika mycket värda. När Anders drYgeman i februari 2017 besökte Malmö, hade han skyddsväst när han åkte runt med poliser i polisbil.  Inte ett pip har hörts från Strandhäll om detta. Vilket pinsamt hyckleri!

Ett råd till Strandhäll är att ta ett steg tillbaka och utveckla litet självinsikt och självkritik. Hennes attacker och raljerande mot personer som ifrågasätter hennes och regeringens bristande kompetens och politik gagnar varken henne eller partiet. Och hon behöver inte oroa sig för att bli bortglömd. Hennes klavertramp, gapighet på sociala medier och politiska tillkortakommanden kommer vi att minnas längre än hon önskar.