Den 16/1 nämner FHM, Folkhälsomyndigheten, för första gången det nya viruset i ett pressmeddelande, där statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det inte är fastslaget att viruset kan sprida sig från människa till människa. Sedan följer en snabb och katastrofal utveckling.

Den 21/1 sätts 11 miljoner invånare i staden Wuhan i karantän av kinesiska myndigheter och den 31/1 utlyser WHO internationellt hälsonödläge p g a coronaviruset. Samma dag konstateras första fallet av coronaviruset i Sverige hos en kvinna som kommer direkt från Wuhan till Sverige. Denna dag konstateras också Italiens första fall av viruset hos två kinesiska turister som testat positivt. Alla flyg till Kina stoppas och Italien utlyser nationellt nödläge.

Den 1/2 säger Tegnell i intervju i AB:

-Min känsla är att det här kommer att ligga nära en vanlig influensa i farlighet och varaktighet.

Känslan är knappast rätt att förlita sig på för en expert.

Den 6/2 säger Johan Carlsson, GD för FHM, till SvD:

-Coronaviruset kommer inte att spridas i svenska samhället under nuvarande omständigheter. Vi kan få enstaka fall och enstaka sekundärfall inom familjer, det går inte att undvika.

-Får vi mot förmodan stor spridning skulle det undergräva trovärdigheten för myndigheten. Men där är vi inte. Vi gör i dag en kvalificerad bedömning. Skulle vi ha fel får vi ta det då. Men i dagsläget har vi rätt policy.

FHM:s trovärdighet idag kan diskuteras.

På nättidningen Nyheter idag hittar ni en utmärkt och informativ beskrivning och tidslinje för hur coronaviruset snabbt spreds i Sverige och världen och de förödande konsekvenserna av detta:

https://nyheteridag.se/tidslinje-sa-spreds-corona-i-sverige-prestige-ar-en-av-vara-dodliga-synder/

Enl statistik 22/4 från Region Stockholm har coronasmittan hittills invaderat 76 av 101 äldreboenden och drabbat dem som man skulle skydda mest. Hur är det möjligt? Vem har ansvar för detta? Vem tar ansvar för detta? Hur lyckades viruset tränga in på så många äldreboenden, där de svaga och sköra, som behövde skyddas bäst, drabbades värst? Jag har ännu inte hört en enda ”ansvarig” ta på sig ansvar för detta.

Ingen kan idag ge ett entydigt svar på detta. En teori är att personal, som smittats men inte insjuknat, kan ha fört in viruset och smittat vårdtagarna. Eftersom det ständigt fattas personal på dessa boenden och inom hemtjänsten, anställs många timvikarier utan utbildning och med mycket kort varsel. De har timlön och får därför ingen sjuklön, om de blir sjuka och stannar hemma. Dessa timvikarier kommer inte sällan från trångbodda, invandrartäta områden, där det visat sig att virussmittan slagit till hårdare än på andra ställen.

En annan orsak kan vara bristen på skyddsutrustning. Äldreomsorgens personal har på senare tid gång på gång larmat i media vittnat om hur de tvingas jobba utan tillräcklig skyddsutrustning, handsprit och tester trots att de är i ständig närkontakt med sina vårdtagare. Det är inte bara skämmigt utan ”fullständigt oacceptabelt”. Det saknas också ersättare om någon i personalen skulle blir sjuk. Flera vittnesmål har också kommit om chefer i kommuner som vägrat att skaffa både rätt skyddsutrustning och handsprit. Ansvariga politiker och tjänstemän är väl medvetna om denna personalkategoris dåliga arbetsvillkor, usla löner och pressande arbetsscheman. De som vårdar de gamla och sköra människor som byggt upp vårt samhälle förtjänar mycket bättre villkor än så.

Arbetsmiljöverket publicerade 2019 en rapport som visade att 90% av arbetsplatserna inom äldreomsorgen fått anmärkningar. I en vass krönika i DN (24/4) skriver Janne Josefsson bl a:

”Under senare år har regeringen snarare medvetet skapat ett låglöneproletariat inom hemtjänst och äldrevård med arbetsvillkor som bara är snäppet bättre än svartjobbarna i det illegala skuggsamhället.

Nu skördar situationen inom äldrevården i Sverige liv. De ansvariga kan inte säga att de inte visste. Larm efter larm har slagits genom åren.” 

Tomas Baudin, förbundsordf i Kommunal skrev 26 mars i en debattartikel i AB bl a följande:

”De yrkesskickliga medlemmarna i Kommunal ska inte behöva hamna i situationer där de riskerar bli smittade – och eventuellt smitta äldre.

Det är oacceptabelt att skyddsutrustning saknas. Även i hemtjänsten ska det finnas handtvätt, handsprit och skyddsutrustning när det behövs. De ska inte ha privata kläder, utan arbetskläder som tvättas i arbetsgivarens lokaler. Det är oerhört provocerande att det fortfarande finns arbetsgivare som inte tar sitt ansvar för arbetskläderna inom hemtjänsten fullt ut.

Det är mycket oroande att Kommunal nu nås av rapporter från våra skyddsombud om att det saknas skyddsmaterial. De ansvariga, arbetsgivare och staten genom Socialstyrelsen, måste göra sitt yttersta att se till att medlemmar i Kommunal kan skydda sig själva och omsorgstagarna. Utan skyddsutrustning inget arbete.

Underbemanningen är en enorm utmaning, men jag vill understryka hur allvarligt det är att uppmana personal som visar symptom att arbeta, speciellt med sköra äldre.”

För en tid sedan utfärdade Socialstyrelsen riktlinjer för hur coronasmittade personer ska prioriteras, när intensivvårdsplatserna inte räcker till. De svaga och sköra, som ska skyddas mest, kommer inte att prioriteras. De ska istället endast ges palliativ vård på sina boenden. Hur rimmar det med den s k värdegrunden och ”allas lika värde” eller med EU:s grundläggande rättigheter, som innehåller ett allmänt förbud mot diskriminering och att äldre inte får diskrimineras utan ska behandlas värdigt? Europadomstolen för mänskliga rättigheter har tolkat in rätten till hälsa i rätten till liv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR). Detta är svensk lag sedan Sveriges EU-medlemskap.

Rätten till liv kräver en sjukvård utformad så att ”patienternas liv är skyddade” med adekvat utrustning. Sjukvården får heller inte vara underfinansierad eller utformad så att en viss grupp ges sämre tillgång till den. Jag förväntar mig att ansvarsutkrävande sker på många nivåer i Sverige, eftersom det saknats beredskapslager av medicin och skyddsutrustning och för att sårbara grupper riskerar att prioriteras bort då medicin, syrgas och respiratorer saknas.

Först den 1 april förbjöd regeringen anhöriga att besöka sina nära på äldreboenden. Sedan dess har vi fått många tragiska vittnesmål på hur många av de intagna coronasmittats på sina boenden och isolerats på sina rum trots allvarliga andningssvårigheter. Då personal utan skyddsutrustning inte kunnat gå in p g a smittorisken, har många av de sjuka inte ens fått dropp. I kvalfylld ensamhet och förtvivlan har de legat och kippat efter andan tills de dött utan någon anhörig eller vårdare vid sin sida. P g a smittorisken har deras döda kroppar sedan lagts in i svarta plastsäckar för att sedan begravas utan anhöriga.

Är detta ett slut ”de ansvariga” anser att gamla människor förtjänar? Människor som jobbat i hela sina liv och gjort rätt för sig tvingades dö i förtid på detta ovärdiga och inhumana sätt för att ”de ansvariga” inte agerade snabbt nog. Hur har vi kunnat tillåta ett så inhumant samhälle och styre att växa fram?