Stefan Löfven stod i mars 2018 bredvid Trump och beklagade sig över att han ärvt en ohållbar migrationspolitik. Efter drygt fem år vid makten havererade dock Löfvens eget halvhjärtade försök att få till en bred och hållbar migrationspolitisk överenskommelse.

Den planerade parlamentariska utredningen med genomarbetade förslag reducerades som bekant till en kohandel, inte till en bred överenskommelse. Såssarnas makhunger och extremistpartiet Mp kom emellan, något vi sett gång på gång sedan 2014. Mp deklarerade att de inte skulle acceptera att vara dörrmatta än en gång. Med deras låga opinionssiffror tvivlar jag på att de skulle ha gjort allvar av sitt hot att avgå. Lämnar de regeringen nu, lär det bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att ta sig in i en regering igen.

Nu var det inte bara Mp som protesterade utan också en stor intern och mäktig S-falang, som vill ha en generös migrationspolitik. Falangen är för stor och högljudd för att strunta i och den är inte lika lätt att köra över som Mp. I slutänden stod förhandlingarna mellan Jökboet å ena sidan och M och Kd å den andra. Sd hade vid det laget lämnat förhandlingarna.

Några dagar efter att förhandlingarna brutit samman, bjöd Svt (Aktuellt) in migrationsminister Morgan Johansson (s) och Maria Malmer Stenergard, moderaternas migrationspolitiska talesperson, till sin Morgonstudio för att debattera de havererade migrationsförhandlingarna. Någon debatt blev det dock inte för Johansson vägrade debattera. Hans krav för att ställa upp var att de skulle intervjuas var för sig. Trots att Malmer Stenergard satt mittemot Johansson i ’Morganstudion’, fick hon inte svara när Johansson kritiserade M i hårda ordalag. Är det nån mer än jag som osökt kommer att tänka på den engelska TV-serien Yes, Minister?

Många tittare reagerade mot detta upplägg och både Johansson och Svt har med rätta kritiserats. Svt skrev följande kommentar till nättidningen Nyheter Idag:

-SVT Nyheter fattar beslut utifrån varje enskild situation. I det här fallet valde de att öppet redovisa att Socialdemokraterna inte ville ställa upp på en debatt. Eftersom de är transparenta med förutsättningarna kan alla tittare själva bilda sig en uppfattning.

Media kallas den tredje statsmakten och har till uppgift att granska politikerna åt folket. Hur gör man det, om man tillåter makthavarna sätta ramar och villkor för granskningen?

På Twitter har Johansson i efterhand förklarat att han egentligen ville möta Ulf Kristersson, men att denne inte ställde upp. Vidare ville han inte debattera migrationskommitténs arbete, då han själv inte sitter i kommittén. Riktigt absurt och oacceptabelt blir det när Johansson, i slutet av intervjun, angriper Malmer Stenergard, som sitter mittemot honom i studion men inte får svara. Därmed får Johansson också sista ordet. Häpnadsväckande parodi! Så får det inte gå till i en demokrati. Så ovärdigt får landets migrationsminister inte heller uppträda, men värdighet och bildning är inte regeringens signum. Stor i orden och liten på jorden! (Nu har han dock gått ut och tagit debatten med Bianca Ingrosso för att hon och andra influencers festat om i Båstad i veckan. Ingrosso passar nog Johanssons nivå och debattförmåga bättre).

SR:s Studio Ett diskuterade debatten i torsdags. Torbjörn Nilsson, politisk reporter på Expressen, tog upp att dagens politiker undviker debatt överlag, speciellt med motståndare på lägre nivå. ”Grävaren” Janne Josefsson höll med:

-Min erfarenhet är att det har trappats upp till en nivå, och det hör man ju även på Socialdemokraternas representant här (Annelie Karlsson, gruppledare för S i riksdagen, som också intervjuades), att de är hysteriskt rädda för att på något sätt göra bort sig, att inte kunna klara en debatt.

-Jag har en erfarenhet från när jag var programledare för Debatt (i Svt) att man avskydde framför allt att möta vanligt folk, framför allt folk som kanske är beroende av politiken på något sätt, som är berörda av den. I Sverige i dag skulle det vara ett fullständigt otänkbart scenario att tre till exempel anställda inom hemtjänsten skulle få debattera med Stefan Löfven, den socialdemokratiska statsministern.

Apropå statsministern undviker han Svt:s Agenda. Mellan 2017 och 2020 har Sverige statsminister låtit sig intervjuas sammanlagt 3 ggr utan att infinna sig i studion. Senast han frågades ut i Agendas studio var hösten 2015. Han tackar alltid nej till direktsända utfrågningar. ”Skydda Löfven-strategin”, eller skydda partiets anseende, omöjliggör demokratiskt ansvarsutkrävande. Tyvärr duger det inte att landets högste politiker får ensamtid för monolog i statlig TV eller syns på presskonferens, där utvalda journalister får ställa mycket få frågor. Avsaknad av politiskt ledarskap undergräver demokrati och ansvarsutkrävande.

Under coronakrisen har det varit omöjligt att få till en intervju med Löfven, men han tog chansen att hålla ett tal till nationen den 22 mars. I mörk kostym och allvarlig min och med svenska flaggor i bakgrunden höll han ett förinspelat och redigerat tal till folket (i likhet med kungen). Han kom inte med något nytt, inga försäkringar, inga förslag eller lugnande ord. Så vad var syftet med talet?

Den självgoda ’Queen Ann’ Linde ställde i alla fall för några veckor sedan upp på en direktsänd TV-intervju om den svenska coronastrategin med tyska Deutsche Welle. Det skulle hon kanske inte ha gjort med tanke på resultatet. Hon har med rätta fått frän kritik från flera håll, då många av hennes svar var både aggressiva, arroganta och till viss del osanna. Hon hävdade bl a att orsaken till att så många dött på äldreboenden var att de bott på privata boenden och att dessa erbjuder dåliga löner och endast timanställning. Privata boenden har i själva verket hatt en något lägre dödlighet.

Så här kommenterade Kristersson intervjun på Facebook:

-Det var en krävande intervju, men utrikesministerns insats var inte bra för Sverige: Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor om de höga svenska dödstalen. Illa underbyggda påståenden om vad som orsakat smittspridning och dödsfall på landets äldreboenden.

Vilka budskap använder regeringen i kontakt med omvärlden? Tror regeringen verkligen att vi kan återbygga förtroende genom att mästra andra?

Det är tur att dagens svenska ministrar sällan behöver konfronteras av pålästa journalister som inte väjer för svåra frågor och kontroversiella ämnen. Det skulle vara förödande för sverigebilden som Linde et al gör allt för att upprätthålla.